Långt mellan raderna

Det är sommar - även om det regnar mycket så är det bloggtorka från min horisont. MEN tankarna tänks in natura kan jag försvara mej med. Jag pratar för mig själv, övertygar, gör inlägg, blir intervjuad - men bara maskarna och mållan får höra. Det är nära att jag ringer Ring P1 - men det blir så mycket jord på telefon så då avstår jag från det, lyssnar och blir stundom retad och dessemellan glad. En del av sommarpratarna har samma effekt på mej; ni hörde väl Morgan Alling men jag hoppas ni missade Prinsessan Birgitta?
Kort rapport sen sist - ett underbart kalas till, med rockkonsert i ett tält så det kändes som en hjärt- och lungmassage via ljudvågor. Det är därför man ska ha öronproppar, de måste spela högt annars blir det ingen kroppspåverkan - så nu vet ni det. Leif, vår pianist, blev rättmätigt hyllad - men han tyckte vi fjäskade lite väl mycket, men vad gör man inte för en ovärderlig kraft i ens liv? Vi skrev roliga texter om ämnen som barfota, avgaser och Nordsjön - ja det gick riktigt bra men vi sjöng desto sämre - vi skyller på basisten....
Regnet har öst en del och då har det blivit papperstid - nu börjar siffrorna stå på rad coh det känns så bra. Det kommer en del besökare, lite släkt och gamla vänner, det är alltid lika kul även om det hissnar i magen då man kommer på hur tomt det är i efterrättsbuffén. Men självplock på jordgubbar är ingen dålig efterrätt. Det blir korta möten kring våra liv och deras - det är en bra perspektivbild man får på sitt eget när man ska svara på frågor om hur det går och är. Jag märker var det svajar och var det vackra och goda finns.
Idag plockade jag blåbär med två oerhört fascinerade och entusiastiska skåningar - hela dan var en övning i hur vi skulle kunna exploatera vår turistattraktion: bostuga med kokkaffe, blåbärshygge, bäckbad och pannkaka över öppen eld. ja så mycket beröm har jag aldrig fått för en middag ( bestod av två små pannkakor med färska blåbär och socker, källvatten till). Mitt i allt beröm ringde min lagårdsälskling, jag hade inte stängt dörren för korna så de var inne och trampade på hans nysopade gångar redan vid 13-tiden. vad han sa är ej citerbart men beröm var det inte!
Sånt är livet - nu åker vi på semester med tvålkoppen ( tält på en släpvagn). Vi testade ett dygn i söndags men då med bara bakluckesovning - Jämtland visade sin kallaste sommarsida men en rolig teater med min favoritgrupp Garvsyra. de spelade på det ljuvliga Jamtli.

Sommarens tomma tankar

Hur mycket tomt får man tänka på en dag? Det är väl detta som är ledighet - att inte behöva planera och tänka, knappt skriva som synes. Men vissa undantag görs: fakturor och sångtexter.
Vi var på 50-årskalas och fick njuta av mycket härlig musik och människor som vågade bjuda på sig själv i ett underbart självförtroende. Tänk er en flintskallig 50-årig man som sjunger hyllningssång falskt och i otakt, foten höll en och lilla cymbalen en. Otroligt, inte ens jag klarar det. Jag höll inte tal, vi bara skojade med limerickar och koskämt. Det är det mest uppskattade man gör i livet - att skriva en text om en annan människas liv. Lars Åhsgren är urolog på Sundsvalls sjukhus; han sa att det finns inget som betyder så mycket för en god arbetsmiljö på en arbetsplats som att man har roliga fester och skriver sånger till den som fyller jämt! Arbetsmiljöverket har inte hört det för det står inget i Arbetsmiljölagen om det.
... men det är ett 40-årskalas på lördag också - vad ska vi då dra till med? Det gäller att zooma in personen, välja en bra låt, ta fram texten på den - då är halva jobbet gjort.
Limerick om Ulf Wickberg?
En musiklärare med tjänst på Vallen
Han hade ju rytmen i skallen
Han trumma och slog
Så flugorna dog
Men surret blev kvar inne i skallen

ekologiskt har sitt pris

Vet ni varför ekologiskt odlat har ett högre pris? Min rygg och mina höftkulor kan vittna och glöm aldrig det, någon har krökt rygg både en och två gånger för din tomat. Idag var det högtryck på rensning, på morgonen fastnade jag med stövlarna och blev lerig som ett barn i en vattenpöl men vind och torra solstrålar gjorde underverk under dagen. Frampå eftermiddagen var Arne ledig från mjölkningen och hjälpte mig att hästhacka jordgubbslandet, fast utan häst denna gång. Vår gamla och lilla traktor är underbart smidig och inte rädd för nåt, lättkörd utan elektronik. Sen halmade vi hela landet som i trance och belöningen var synen där man mest fick lust att lägga sig att sova mitt i härligheten. Blir det bara värme så ska jordgubbssylten vara i hamn. Än så länge okynnesäter vi allt som blir rött - men en sån njutning det är.
Mitt beting nu är två morotsrader per dag - men regnet verkar komma och befria mej, äntligen lite innetjänst. Kanske till och med en stadsresa - men jag var ju nyss i Stockholm - men det räknas inte, inte ett ärende blev uträttat då. Kvällen avslutades med en nattvandring till den boförde sonen som var utan hygienartiklar på tredje dagen. Ensam på kvällen i skogen - jag såg björn och faror överallt - jag sjöng rätt högt ska jag säga: "Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord" - jag klarade det!

Boan och stugan

Idag har Nils bofört sig - det betyder att man flyttar till fäboden ca 7 km bort, och bosätter sig där några dagar. Med sig fick han fem kvigor och en inkomplett matsäck, han ska få påfyllning imorgon bitti när jag drar dit i morgonstund med en lista; spade, salt, saltsten, jordgubbar, lie och ägg. Livet är enkelt i boan och när jag kommer dit så minns jag just barndomens semester som bestod av en vecka med farmor i boan. Det var på 60-talet! Det var ett säreget äventyr, man gjorde lite vad man ville i skogen, det kom besök på kvällen och jag minns mest att vi åt pannkaka med smultron på. Efter några dagar blev farmor rätt less på både det primitiva och oss ungar som skrattade och levde mer än hon var van. Vi var inte heller så idoga bärplockare som hon önskade. När vi kom hem var allt liksom nytt, vinbärsbuskarna hade mognat och det var väldigt skönt med egen säng.
Maken och jag for till lilla stugan vid ån i gårkväll för att sova ledigt, och det påminner om boan i det att man måste röja ut efter smådjuren innan avkoppling är aktuell. Dessutom hade bina byggt sig ett bo i det lilla dasset. Stugan vid ån - Den lånas gärna ut - vi ska fixa bina, jag lovar.
Hemma här är det nu hög tid för första ogräsracet - nu måste jag ligga på knä och rensa fram det sådda. Och tänk att jag tycker det är stor njutning - får sån mani att jag knappt tar en kopp kaffe, det vill inte säga lite. Jordgubbarna mognar med hög hastighet nu - så kommer ni förbi så får ni smaka, De är helt underbara.

Hemma igen

Att komma hem - bara fyra dagar har jag varit borta - är ljuvligt. Allt som man med varsamt öga ser igen, både människor och saker och blommor. Fyra dagar med ständiga transporter och påhitt är en härlig avkoppling även om man inte sover igen sånt man inte sovit. (men jag tror inte att på det är möjligt att "sova igen"). Stockholm är en vacker stad men nära 30 graders värme gör den lite svårtillgänglig. Jag drabbas av storstadstempo och tidtabellsmani - men vi hann mycket och de båda trettonåringarna har använt sina geografi- och mattekunskaper på turistnäring och lokaltrafik. Skansen och Rosendahl var båda en upplevelse av kontakt - man pratade runt med okända människor - alla var där i ett samförstånd. På Rosendahl träffade jag en kvinna som delade min fascination för kålplant och blomprakt, vi hade sällskap i en timme och hann prata om liv och bakgrund. På hennes blogg fanns jag med samma dag - fast hon skrev på grekiska. Min nästan-svärson-Tony fann på råd - på youtube fanns en översättningshjälp som översatte den direkt (youtube Babel) - fiffigt va? Ni ska få adressen med vackra Sthlm-bilder: http://simela.wordpress.com/2009/06/30/strandvagen/ - men som sagt på grekiska.
Efter Stockholm fick jag komma till Skärplinge och Anna-Karins och Tonys nya lya, stort och fint. Det är märkligt att besöka egna barn och inse att de klarar sig en hel sommar utan mej. Lilla A-K står där och är redig med campande turister, tänker strategi och marknadsföring, genomskådar arbetsledning och mors motiv med samma skärpa. Det gick tydligen inte så tokigt med godnattsagorna och Furuviksbesöken! De bär frukt - orättvist att säga annat. TAck för senast min vän! Min nästan-velagsmor Kerstin ansvarade för att jag fick se Upplands sevärdheter och småvägar och insideinformation om folk och hus- tack för det!
Imorgon är det Högsjödagen - en del av Kodur ska spexa lite och sen ska vi njuta av en parsemester, maken och jag. Jag har bara att mjölka i morgonbitti och det ska väl en kropp som fått sova på varma klippor i två dagar klara av.