Kaffe på säng

När jag är riktigt trött kan jag längta efter kaffe på säng. Fast egentligen Te på säng, varmt och så nåt lite till. Ikväll är en sån kväll - trött efter en lyckad dag - men kroppen är trött och te på säng skulle vara förödande för resten av natten rent sovmässigt. Dessutom läser jag Jonas Gardells "hemska men ändå tokbraiga" bok Jenny. Inget att ersätta nattsömnen med. I bilen lyssnar jag på en gastkramande historia som heter Cleopatras kam - Marie Ernstam är jättebra på att få till dilemman så hjärnan går i kors så då avstår jag från samåkning för att få lyssna i fred. Fy så oansvarigt men min medpassagerare avskyr verkligen ljudböcker som hon inte själv valt.
Vi hade bondgårdskamp, lunch i gräset och en ljuvlig sol som värmde så man började fundera på bad men det gick över. Korna förundrades vad för lek vi lekte då de fick bära plastlappar som damer med stavar sen försökte stjäla. När vi skulle ta in dem för mjölkning så hade lekhumöret smittat av sig - de var helt galna hela flocken; av leklust eller 166:s brunst framgick inte riktigt.
En ko som visar brunst vill ha en kalv till med hela sin varelse och det är ingen hemlighet, hela flocken och kalvarna i lagårn och bonden får se naturkraft, livsvilja och oresonlig lust för en dag. Sen återgår hon till sitt lugna och sega jag och om hon blir havande så ligger hon lugnt och lågt i många månader framåt. Bara så ni vet att så är det med kor! Sov gott!

En krona mer för mjölken

Det är en härlig känsla att betala räkningar. När pengarna finns där och jag får avsluta med plus. Med mjölkkontot är det inte alltid så, särskilt augusti och september för då har korna lagt sig på sparlåga medan skördekostnaderna och semesterdito skenat. Vår vän Arne F läste en gång, när hans barn var små, den där bilderboken om Livet på Landet - ni vet. När han kom till bilden där det fanns en bonde - då var svaret på frågan vad säger bonden: Oj, oj, oj. Men vi kommer att avsluta karriären som miljonärer - men tills dess är det en del oj, oj, oj i modernäringens skaror.
I morgon ska jag göra en av mina insatser för att få konsumenten att förstå och älska jordbruk. som en följd av det vara beredd på en prisökning på mjölk typ den som bensinbolagen gör.
Vi får se hur det går. jag har förberett en aktivitetsspårning, ansat gräsmattan och gjort köttfärslimpa. Hacka potatis mm ska de få göra själva, min klass som ska tänka sig hur detta skulle gå att göra med förskolebarn. Det gäller nu att ingen otrevlig incident inträffar; ingen kalvförlamning, inget strömavbrott, inget vattenläckage. Nej sol, hoppande kor och en glad bonde ( som har lovat att byta tröja och spela trumsolo på magen) som svarar på frågor om mjölk och annat. Välkommen!
På tisdag är det nästa ansats: torgmöte med Milko för att föra fram budskapet: köp svensk, närproducerad mjölk. Ja , gör det!

Komma hem

Äntligen hemma -är väl ett TV-program men ändå är det precis som det känns, och ändå inte, det är långt att vara borta i två veckor, vi har aldrig varit lediga så länge, jo när jag var till Filippinerna 1994 men det var mitt i vintern. Sommaren överraskar den bortavarande med att servera väldigt mycket grönt kring blommor och blad när rensaren haft ledigt. oj, oj, men bara packa upp tar nästan en dag.
Det blev en härlig tur, på slutet blev den riktigt kulturell. Jag säger bara Vänern är min nya favorit bland vattensamlingar. Som havet, fast mycket snällare och mindre salt och manetfarligt. Dessutom kan man tantbada (gå eller hasa sig i, absolut inte hoppa i) utan att riva sönder sin bakdel på de elaka havstulpanerna som det annars så fagra Västkustens klippor är fulla av. Kristinehamn bjöd på Picasso, Åmål på underverket kanal och akvedukt, hällristningar och Värmland sen med både Rottneros och det sägenfulla Mårbacka. Nästan så Selma viskade i örat. Vi deltog sen i Östra Ämterviks litteraturkväll, så lokalt man bara kan komma. Det säger lite om värmländskt självförtroende när en liten by kunde uppbåda sex författare som läste och berättade under tre timmar. Alla var väl inte kioskvältare och jag anar varför men det var otroligt alltihop, vi satt i en församlingsgård och lyssnade till berättelser och alla hade självförtroende som de ärvt av bygden som fött en Nobelpristagare.
Turen kompletterades med Emma och Anders Zorns livsverk - Zorngården och egentligen hela Mora med allt rödmålat och allmogestolt. Får jag resa i tiden nån gång så skulle det vara till Zorns hem på 20-talet, få vara gäst och äta på sommartallrikarna och sen sova i nåt av gästrummen. Jag skulle kunna vara piga där också om jag bara fick vara i bakrummet för en dag.
Åter till verkligheten så kalvade en ko mitt i natten, pappa behövde ett besök där han ligger med bruten lårbenshals och man måste till och med laga middag alldeles själv. Jag provtittade på Komvux fasad, bara för att vänja till mig. För på måndag, då...

Semester är en konst

Ja så kom den då - semestertiden och så märker jag att jag nog helst ville stanna hemma. Bara sitta och titta först några dagar, vila för att orka med alla beslut och överväganden som ska till för en lyckad dag på semestern. Men eftersom ingen trodde på iden så drog vi söderut med den norska campingvagnen på släp. Den är ett underverk i sig - ser ut som en avdankad släpvagn men när man fäller upp den är den tält/husvagn/koja och förråd - alltiett! Camping är ju som barndomens kojlek - det är litet och improviserbart.
Men man ska inte komma till en camping efter 23, man ska inte börja morgonen med att dividera om frukosten, man ska inte köra i karavan i Stockholmstrafiken, man ska inte tvinga på en artonåring nåt alls, allra minst va på semester med föräldrarna - ja inget av detta står i semestertipsen i alla fall. Men om jag försöker slappna av, inte styra och ställa som jag brukar, träna på tanken att vi inte har bråttom - ja då börjar det arta sig. (Fast jag slänger en avundstanke till Linda Jönssons Power P-planeringar över familjens planerade semestertripper - jag skulle behövt nån av dem!)
Sverige är så vackert och man får så goda ideer av att se hur andra har ordnat det för sig. Ibland väcker det tanken att det är tur att jag inte bor där och ibland är det ju avundsjukan som slår till - men nya tankar väcks onekligen. Idag hittade vi en liten badplats i en liten by mitt i Västergötland. Det var så fint ordnat att jag blev rörd - frivilliga krafter som snickrat badbrygga och dansbrygga, glasskiosk och tennisbana - i en by av Kovlands storlek. Dessutom hade byn begåvats med en självplockning av jätteblåbär. De var underbart goda och som tur var så vägde de bara de kärl man plockade i - men jag åt nog mer än vi plockade och det hade blivit dyrt om jag vägt in. Det finns oanade resurser i landskapet! Det är bara att åka hem och börja - vi köpte fyra plantor! Nästa anhalt är lagårdsbesök - robotar och KRAV-godkänt är också en sak som de glömde i semestertipsen.