mångkultur imorgon

Dagens tanke går till det mångkulturella och jag ska söka min väg. Vad kan bäst spegla min kultur? Mitt odlingslandskap för värden, gemenskap, samhörighet, historia och framtid i en symbol - vad skulle det vara. Många ideer blir det - jag kommer först på älg... men egentligen har jag ingen relation till älgen mer än att han/hon ligger i snart ätbar form i min frysbox. sommaren och odlingen? Korna och mjölken vore väl perfekt kan man tycka, men jag har liksom nött ut det kapitalet för i år. Melpadräkten är ett arbetssamt plagg och inget man slänger fram, det ska letas en väst som motsvarar det före detta veka livet, smycken som är på drift och skor som köptes för små. Men jag brukar låna väst av Marianne Backman - nyttigt för min självbild - den är rätt lagom.

Nu har jag bestämt mig. Smörgåstårta med röding och skaldjur ( Göteborg och fjällsjö) och så tantmunderingen- ni vet den gröna hatten som jag klär så bra i. Då saknas bara lite V o M-vitsar så är den svenska tanten igång. Mina vänner eleverna kommer från flera hörn i världen - det blir spännande och garanterat en lunch som räcker fram till kvällsteet. Leve det mångkulturella Sverige - få se vad jag jublar i morgon om!

ja eller nej - vilket är bäst?

Jag undrar med anledning av gårdagen - är nej eller ja bäst? Vilket ord sviker mest? Vilket ord gör en dag ohållbar, en vecka till en mardröm eller ett paradis av lugn och ro, uppfyllda mål och förväntningar? Det var mer än rimligt planerat för både fredag och lördagen och det blev väl därefter. Men för varje ja så blir det i bakgrunden nån som står där med ett nej. För det mesta tror jag att jag överdriver effekt och besvikelse hos andra, troligen försvinner det i myllret av tillbud. Allmänt förlåt till de som jag gjorde besvikna med mitt nej, min frånvaro som inte var ointresse - och tack för alla som tackade nej till Bilda-lördagen där jag skulle fixa lunch och fika; den blev inställd.Tack var Nejet! och tack Sofia att du sa ja till att ta ett lagårdspass på lördageftermiddagen - jag njöt av lite lagande som legat länge och en middag utan brådska.
Ikväll såg vi filmen Bröllopsfotografen - en underbar film på samma tema. Att säga nej i rättan tid -ja inte är det lätt. Trisslotten i mitt liv njöt av att se sin gamla scen-kamrat Johannes Brost i en kul roll. Men Kjell Bergkvist är otroligt bra, m.fl. Gå och se den. Ett annat medietips är P4 Kossornas planet. Idag spelade de en bra låt som heter Martins himmel. Leta och lyssna.
I natt ska vi ställa om tiden och imorgon väntar den bästa dagen på året. Den extra timmen ska jag ägna åt att gå ut i skogen och elda lite. Om du lyssnar på Kossornas planet så fattar du att jag är en härmapa men jag kände åter igen vad jag saknar scouterna och utelivet. Men imorgon - Ja jag ska!

Folkmusiken som sätter sig i kroppen

Tänk så synd att jag inte kan dansa - nåt vidare och nästan absolut inte polska och schottis som jag skulle vilja. Ikväll var vi på Kyrkorgel och schottis i kyrkan och det lyfte oktoberfukten ur kropp och själ. Det rycker i benen och känns om om dansen är på gång- och ändå inte. ( som krystvärkarna - men de kom ju till slut, om ni minns ni som varit där) Om jag provar så känns det tungt i benen och jag hinner inte runt den smidige kvaljeren. Maken är inte så uppväxt i en dansfientlig miljö som jag så han är en snitsare - men han kunde ju inte få allt med fyndet han gjorde 1979.
Folkmusiken är en härlig gruppform av musik - de verkar ha så kul och de kan låtar och tar stämmor, unga flickor tillsammans med gamla gentlemän. finns det nån motsvarighet?
Kanske lägger jag till på framtidslistan - då när jag skulle bo i liten lägenhet, ni vet- att gå en kurs i polska och en i afrikansk dans varvat med gitarrkursen. Oh va kul det ska bli!
I väntan på detta framtidsliv tycker jag att jag har kul allt som oftast - som idag när jag både fick lära om barns språkutveckling och om en rad funktionshinder som mina elever noggrant forskat kring. Mindre lärorikt och kul att jag två gånger på samma dag backade ut motorvärmarsladden.... oj, oj, oj, men vintern är ju lång att träna upp sig på.

Sent är det

Det är sen kväll och då visar sig effekten av att sova dagtid, man blir ur spår, men då orkar man ju blogga lite ikväll. När jag blir ledig och kan bestämma över min tid så ska jag stiga upp tidigt, tidigt, sovar en timme mitt på dan och vara uppe till midnatt.
Då ska jag också ha en liten lägenhet med stort förråd, en vacker sommarstuga från april till september, åka tåg genom Europa och sy roliga utklädningskläder.
Men - det är att njuta av livet nu som är livsuppgiften och då är det bra med perspektiv på hur man har det. Vibeke Olsson har skrivit en bok om Sundsvallsstrejken, hon var istan och berättade och beskrev den tidens fattigdom, kamp och framtidstro. Så imponerande det är att tänka sig, mitt i allt svårt fanns även då goda människors gemenskap, familjekärlek och barnaögon som glittrade. De fattiga dagarna lärde dem att uppskatta att vara mätt och varm och den känslan födde en framtidstro, det blir nog bättre!
Vi har det bra, vi är liksom patronerna då, vi lever i rikedom och låtsas inte se de fattiga, de som kämpar med barn som inte överlever femårsdagen, löner som sänks och framtidstro som grusas. Hur ska det kunna bli annorlunda? Då som nu är det människors mod och förmåga att få andra med sig som kan förändra världen till det bättre. Låt oss bli såna!

Länstyrelsen oj oj oj

Snart, ja vilken dag som helst så ska jag skriva brevet till landshövdingen, länsstyrelsen, vägverket och vad de nu kan heta. Vi väntar, Sef och jag, på det handledartillstånd som jag måste ha för att han ska kunna övningsköra med mej. Han hinner fylla 18 och mer därtill, övningskörningen blir till halkkörning. Hur kan det ta 6 - 8 veckor att kolla mitt trafikförseelseregister och kolla att jag betalt in de 160 kronorna och sen skriva ut ett förtryckt formulär med beviljande. Man kunde bli rättshaverist för mindre. Kan man muta, bråka, vildsint kräva?
Jag litar verkligen på myndigheter, tandläkare och busschaufförer - men det får sig en prövning då och då, detta förtroende. När EU kräver att vi ska rapportera händelser med djuren inom 7 dagar, när plomben gick sönder som nyss rotfyllts och putsats, när chaffisen pratar och skrattar med sina kollegor och kör på rondellkanten, ja då prövas tilliten.
Vad tycker ni? Ska jag prova med charmen först? Ironin? Utmattningen via e-poststorm? Vykort med ironisk text? Kort på en gråtande Sef?
Klart det kommer i morgon!
,