onsdag 20 augusti 2014

Idag skrev jag ett tal till min ungdomsvän som begravs i  morgon, en ofattbar sorg att hon lämnar sin framtid redan nu. Publicerar talet här

Gårdtjärn augusti 2014

Till minne av min vän Gunilla Bekken vill jag skriva några rader, kanske det tal jag skulle hållit om jag kunnat vara med vid hennes begravning
Om jag skulle be er räkna upp tio personer som fått Nobelpriset så skulle ni ha svårt att få ihop det. Gör samma med statsministrar, Idol-vinnare, presidenter, miss Universum… så betydelsefulla var de inte att de fastnade för gott…
Men om ni skulle lista de tio människor som betytt mest för er i livet så skulle det vara lätt, svårigheten skulle vara att välja ut och välja bort några ur de tio.
På min lista över människor som betytt mest för min utveckling och vart livet tog vägen skulle Gunilla finnas på den listan. Vi möttes under den period i livet då vi formades, vi valde riktning, tesmak och klädstil. Vi bodde ihop på Lidingö först och sen i Göteborg.
Vi lärde, lekte och skrattade ofantligt mycket. Diskuterade. Samtalade och dividerade. Formulerade böner, tro och tvivel. Berättade om våra uppväxter och tänkte framåt på våra planer, vad vi ville ändra på. Det var en helt ovärderlig tid för den jag blev sen.
Oh vad jag haft roligt med dig Gunilla!
Jag tackar livet och Gud för att jag fick dig till min slipsten, spegel, kontrastvätska och värmande hand. Vi har levt långt ifrån varandra sen dess, bara mötts korta stunder med långa år emellan. Julkortsvänner mest.
Vårt sista möte blev kort men jag är så varm av att jag fick komma och höra din röst, hålla din hand och se ditt hem, dina barn och se Stefans och deras omsorg om dig i de svåraste av dagar.
Vi ses! Och oh vad vi ska skratta oss hesa då , ja så att vi tappar andan. Och kanske se med kärlek och värme på våra visioner och tankar när vi höll varandras händer 1976-1978. Vi sjöng och var övertygade om varenda stavelse
Framtiden tillhör oss, Du och jag ska forma den
Inga andra kan göra det. Framtiden det är vi
Vi hade rätt! Jag såg att du format ditt liv sådär som vi tänkte och planerade. Du kan vara stolt för det liv du hann leva och att du fört vidare hopp och framtidstro till dina barn. Vila i frid och ro!