måndag 29 juni 2009

Den vita piskan har regerat

Vi kör ensilage - det uttalas som Lars på slutet så William tyckte att man skulle byta ut det fina Edvin de bestämt att lillebror skulle heta -till EnsiLars. Prata om nytänkande! En annan följd av denna skördemetod är att nerverna är på helspänn, allt ska klaffa från 06.00 till 00.30 och då är det damernas del att mjölka och ha fika och mat på de mest obestämda tider. Jag förstår varför statarkvinnorna benämnde arbetet med den vita piskan - det är ständigt återkommande och obevekligt noga med tiderna annars krånglar dessa fina damer. De tål knappt en främmande röst i lagårn, än mindre en papperslapp som ligger där de ska gå. Ett ¨dåligt bete eller en vattenläcka - då minskar de resolut på mjölkflödet. så det gäller att hålla sig väl med dem. Då är de trevliga, tunga och varma men långsamma och värmetrötta dessa dagar. Den flock som man för en månad sen fick mota med våld för att de inte skulle spränga dörren, de får man nu vädja till att komma in och inta sina platser. Nu hittar de själv, nästan, och man känner sig som en cirkusdomptör, ni skulle se.

När jag nu fått ordning på boendet (välkommen till sommarstuganm, det är så mysigt och somrigt) så tar jag ledigt och flyr fältet trots att det är hökörning på gång. då gäller i vanliga fall samma rutin som ovan, men nu far jag i alla fall. Den giltiga orsaken är att jag ska sällskapa med mor och far som ska till Skåne på konfirmation, halva vägen ska jag va med, sen tar SJ`s fantastiska ledsagarservice vid. De är ena tuffingar som efter en diger övertalningsprocess nu ger sig iväg på semester. De kanske blir trötta men är det farligt? Det jag säkert vet är att en resa alltid ger en ny livsnjutning och det är dubbelt så kul att vara hemma sen och där är vi överens.Ni håller tummarna att SJ inte har nån busstransportsträcka eller fel på klimatanläggningen just i morgon - vädjan eller order, ni får välja själva´, TACK!

När jag vinkat av dem så ska Mattias, Sam och jag göra Stockholm. Sam ska rädda mej från att sällskapa med en trettonåring i berg- och dalbana eller fritt fall. Kanske kan jag smita iväg till Rosendahls trädgård eller till Allsång på Skansen?

tisdag 23 juni 2009

Regina Spector

Lyssna på en underbar låt.http://bump.blogg.se/2009/june/utkast-2.html se under fliken Regina Spector Nobody laugh

Brölloppsdag igen

Den 29:e brölloppsdan skulle vi fira men det kom av sig bland allt annat av släkt- och folksamling. Vi är inget vidare på mysiga restaurangbesök, hotellsviter eller rosenbuketter varken maken eller jag - kommer på mig med att inte vara särskilt jämlik här. Nog är det väl maken som ska boka bord och inhandla rosorna? men ändå, vi firar på vårt eget sätt, det är liksom en glädje att minnas den första tiden av förälskelse och total inskolning på varandra. men alla dessa år (30 har vi varit ihop) vart tog de vägen i all brådska och vardagsliv? Men nog har kramarna och skratten burit oss genom trötthet och idéförverkligande. Ingrid Sjöstrand skrev: kärleken är som en stormvält tall där det skira, gröna gräset gror efter stormen. Det ska sås om och sås om och sås om. Vackert - eller hur? På vårt bröllop lästes en dikt, en av de få saker jag minns, där Kicki-vännen klokt citerade: Livet är inte att ha ordning i lådorna och skåpen, nej livet är pulsar som bränner. Syster Lena tyckte inte om den men jag håller nog med. Men ändå är det just nu vad jag håller på med - försöka ordna till i lådor och skåp, högar och påsar som rymmer allsköns saker man inte visste sig äga. Detta görs som om det gällde livet - så konsekvent är jag inte. Syster Inger, den ängeln, kom till undsättning idag så: Kanske, kanske kan vi flytta ut i sommarstugan i morgon - 10 meter i sydvästlig riktning. Så ordnade bondefamiljen förr i tiden till semester och omväxling från det vardagliga och vi fortsätter den traditionen. Där i bagarstugan med flera små rum omkring är det svalt och tyst, enkelt och lättsamt och nära till utelivet och humlorna. Då är sommaren här på riktigt!

måndag 22 juni 2009

Det till synse värdelösa

Jag säger bara det - släng inget till synes värdelöst- Man vet aldrig, tro mej, det kan komma till användning, eller det kan vara alldeles genialt, det ser bara värdelöst ut. Midsommarhelgen blev fin om än alldeles väldigt tröttsam av allt anordnande och tänkande, kroppen trött av bärande och småspring. Det var dessutom kallt i Sättnaån när vi plockade bollar efter bollracet - jag höll också på att inför en stor publik och med finklänningen på lägga mig i strömmen i jakt på en dyrbar boll. Vill du se bilder på evenemanget? Gå in på www.kovlandsif.se och kolla.
Dan efter allt trevligt är jag lite grinig och lättantändlig - i ett försök att rädda mysfaktorn i det egna hemmet skulle jag ge björkarna sina snygga gröna vaser - men de var försvunna - slängda... Men såg ni då inte att dessa avklippta, gröna pet-flaskor är mina midsommarvaser till björkarna. obegripligt. När barnen var små var morfar deras fiende när det gällde den perfekta pinnen/ geväret som morfar bara såg som en bra vedpinne som han raskt delade i två delar och slängde in i elden under grispärkoket. obegripligt för en femåring. Idag när jag satt plant ur växthuset till rabatterna har jag tillverkat ett genialiskt vattningshjälpmedel - till synes skräp som en sirapsflaska och en sönderklippt slang. Den gäller det att gömma för den slängsugne - ingen nämnd och ingen glömd.
Vi kör ensilage nu - nerverna på helspänn för att maskinerna ska hålla och regnet inte vara alls så rikligt som idag - det som vi längtat efter annars. Men ska vinterns foder bli bra så att mjölken blir god och rikligt så ska ni hålla tummarna för att kolvar och kablar håller och att molnen håller tätt. TACk ska ni ha för hjälpen!

torsdag 18 juni 2009

Väderleksrapporten är det bästa Tv-programmet

Oh vad jag stirrar på vädret nästan det enda tv-program jag verkligen prioriterar. Inför morgondagen är det jätteviktigt för nerver och tältresning att man anar vad molnen tänker ha för sig. men nu ser det lugnt ut egentligen ett perfekt evenemangsväder för inget kan dra åt annat håll, badstranden är inte att tänka på och det är för kallt att sitta still i den egna bersån hela dan.
tio i tio på kvällen och vid åttatiden på morgonen går sjörapporten på P1. En entonig röst börjar längst upp på Västkusten och slutar i Haparanda. Då kan jag följa hela Sveriges kust, tänka vilka som bor här och där, undra hur de har det och vad de gör just nu. Det är som en omfamning av vårt land och alla som jag någon gång varit med, en del av dom har jag tyckt alldeles väldigt bra om fast vi nu har sporadiskt eller ingen kontakt. Men värmen och samhörigheten finns kvar över tid - visst är det så? "En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dej" sjöng Ledin - inte så tokigt tänkt och känt. Vi möts i sjörapporten - Stellas pappa, husmor från Strömstad, Tomas med skrattet i Småland, Bekken. Men det blir lite orättvist mot inlandet, värmlänningarna kommer ju aldrig på tal - jag får ta dom på nåt annat sätt. sov gott - glad midsommar - dröm ljust och ljuvt,

onsdag 17 juni 2009

Sommarlov i långa och många veckor

Nu har jag sommarlov - vi får se om det innebär total bloggtorka eller om jag kommer att få överenergi så jag blir som min favorit Mymlan - hon skriver jämt och länkar och twittrar och är uppdaterad så man känner sig som en sten i tanke och rörlighet. När jag stängde dörren och gick till bilen så liksom försvann Komvux och alla och allt som varit så centralt i nästan nio månader nu. Tomt men det ska bli skönt - nu är det midsommarfirande i Ånäsparken som står för dörren. Idag köpte jag vinster på clas Ohlsson och Ikea - det såg nog inte klokt ut när någon i rasande fart köper grill, stolar, väskor och kortlek.
Jag är en stor älskare av offentliga kulturyttringar - leve stora folksamlingar med kaffeservering och lokala förmågor - det slår alltid en stor och fin konsert för att inte tala om Tv-program med allsång och kaffe. Löv, brickor och lotter, skyltar och bollar, kakfrossa och fiskdamm, det är ett stort jobb att ta emot 1500 pers på fyra timmar. Men på fjärde året börjar fröken Eva-lena och jag få rutin. Välkommen till ånäsparken är morgondagens jobb. Dessvärre får det till följd att jag inte kan åka till Skattungbyn och hämta M som är på läger och sjunger halsen sårig. Det kanske sätter djupa och bittra spår i hans barnasjäl - mor kom inte, åtminstone känns det så när jag försöker räckar till för allt - men Kalle som är 26 år måste också få lite uppmärksamhet, ordförande i idrottsföreningen som han är. Det får jag vara nöjd med ändå.

tisdag 16 juni 2009

Jag visste att det inte skulle gå

Jag visste det redan då, den 21 mars 1982, när vi stod där utanför Östra sjukhuset i Göteborg och skulle ta bussen hem från BB med vår nyfödde Kalle. Det kändes in i märgen - jag kommer inte att klara av att skydda honom från allt svårt som kan möta honom. Att de släppte ut oss, vi ovana och osäkra föräldrar kändes oerhört. Hur skulle vi klara detta? Vi har försökt! Med AD-droppar, frukost och saga på kvällen, semester med glass och Furuviksbesök, fotbollsskor och liftkort. Men ändå skulle han idag behöva uppleva att ta rätt på två sönderslagna kroppar ur ett kraschat flygplan. Jag visste att jag inte skulle kunna skydda honom!
men Kalle gav mig ändå hopp att en del av det vi givit honom i alla fall var till hjälp. Så här skrev han inatt till mej "Ibland är kontraserna stora. Igår njöt jag i kyrkan med Elvislåtarna och de bångstyriga ungarna. Sällan har jag varit så tacksam för ett besök i kyrkan som jag är idag över att jag var där igår."
Vi sänder ikväll våra tankar till den familj i Schweiz som får tillbaka sina anhöriga i en kista istället för i en omfamning. Måtte den som faller med varje sparv som faller från himlen också vara med dem i sorg och förtvivlan. Deras mamma visste det också, det är livsfarligt att leva och vi kan bara våndas över farorna och glädjas över det oerhörda liv vi fått.

söndag 14 juni 2009

Allena är härligt att va - men ensamheten...

En dikt från förr lät så här
Allena är härligt att va, då gör man vad man vill
Det är ensamheten som inte är bra
Ensamhet är att inte ha nåt att längta till
Igår fick jag hjälp på bred front och då viker ensmhetströttheten för ny entusiasm. Att känna att det är nån mer som drar åt samma håll. En klippte gräs, vi var tre som turades om att dra den geniala radhackan ( men så mycket kraft den tar av ens överarmar!) och jag röjde som en furie bland jordgubbsplanten, de 180 som står på rad med tidningspapper runt rötterna. Den elaka stingflyn hotade jordgubbskarten så vi täckte med fiberväv så långt den räckte. Mattias hade svårt med motivationen men med dragracing i sikte så gick det men med stort frågetecken över motivet "varför gör jag det här - jag äter väl inte jordgubbar". Mor Maja stödde sig på husväggen och rensade upp den stora rabatten, där kan vi tala om en som är genuint intresserad. Nu väntar dahliorna och lobelior på att planteras. Sen kom regnet och det räddar det mesta av vår växtlighet, både den vi är ekonomiskt beroende av och den mer lustbetonade. Ikväll gick jag allena ut och kände på jorden - den är genomblöt och gungar under fötterna. Nu kan jag längta efter de första stråna som snart kommer upp för än syns bara löken. Imorgon ska morötterna titta upp enligt all erfarenhet.

torsdag 11 juni 2009

Beskeden duggar tätt

Denna vecka tackar jag för Edvin Bror Anders som kom till byn. Jenny och Roger tog emot - det gjorde ont när 4,5 kg människa ivrar sig ut i en välkomnande värld.

Tackar också för min väns berättelse om hur hennes underbara mamma Barbro fick sluta sitt liv med att vara nöjd med att höra döttrarna lösa korsord varvat med att uttrycka sina sista önskningar. "jag hör er nog" sa hon när de trodde att hon var borom kontakt. Sen fick vi följa byns goda minne till sista vilan - Göte som visste hur alla gamla stigar gick, vem som var släkt med vem och som bistod byns barrn sen 40 år med ASFALT - en hel välsopad gård där man fick cykla. På senare år med hjälmtvång.

Att samma dag möta tvillingstudenterna Öhlen var en kontrast och en påminnelse om senapskornet - min minnesbild av de två när de fötts var två krakar som man knappt trodde skulle överleva sommaren. Nu stod de där och jublade och såg underbara ut. OJ, OJ, Oj var temat för mitt tal till dem - ett ord kan sägas på många sätt. Då med ömkan och rädsla men nu med förundran. Troligen kommer vi att få följa dem med samma ord - en växlan mellan våra utrop för vad livet ger och ställer oss inför.

Sista tacket på grund av följande artikel som jag länkar till - jag gråter av glädje över kusinen Anjas mod och glädjeyttring. http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4685699

onsdag 10 juni 2009

Trött och trött precis vid mållinjen

Tänk att kraften räcker precis till målsnöret - bara det blir fredageftermiddag eller tisdag eller efter midsommarafton, då ska jag vila och gå barfota och måste äntligen gå till ån och sitta i röda stolen och, och, och. Medan jag planerar för vilan står den vita syrén och blommar och doftar. Just i morgon bitti ska jag ta en stund lugn och dricka te vid dess stam. Att vila mitt i och inte sen, det är en konst som hjärtat kan och kan lära mej.
Det kom lite regn idag- kanske sådden då kommer upp. Imorgon kväll, efter tvillingarna Öhlens studentkalas, är det dags för flamning med gasoltuben. En viktig och alldeles tidsbestämd ogräsbekämpning. på lördag har troligen moroten kommit upp och då är det försent. Gasollågan flammar bort det pyttesmåa ogräset så att när moroten sticker upp så är den ensam på banan till ogräset hämtat sig. Otroligt epokgörande förstprång.

söndag 7 juni 2009

Säg inget till min pappa

Om jag får be mina läsare om en tjänst så är det att ni inte behöver tipsa min pappa om denna blogg. I Gårdtjärn ( och säkert överallt annars också) finns det många ord för att tala. Alla benämningar innehåller också en värdering av det sagda, typ skvaller är mer negativt än informera. Kallprata, tokprata, surrn, ackedera, pjallra och en rad andra ( kommer ni på fler?). Detta skulle gå under rubriceringen "pjaller" och det är synonymt med det som ett barn säger när man är ute och går dvs lite osammanhängande och yrt prat som, om man är välvilligt inställd till barnet, är mycket gulligt och intrressant annars ( om det är annans barn) avfärdas ungefär som vindens sus.

Man skulle inte göra saker i onödan. Inte gå bort och kallprata mitt på vardan, inte pjallra vid matbordet när de vuxna skulle höras och prata, inte jaga en fotboll när det fanns arbete att utföra för samma energiåtgång, inte åka till stan utan viktiga och snabba ärenden. Det sitter i kan man säga. Och jag är fortfarande rätt känslig för pappas beröm eller underkännande - eller rättare sagt jag bryr mig inte om det för att jag är vuxen och bestämmer själv, men ändå sitter det där; vad skulle pappa säga om han såg det här?
Det värsta är att jag ofta har fel om min pappa - han är visserligen konservativ men uppskattar och berömmer mycket av det som jag tror han ska underkänna. Så varför inte - visa pappa min blogg! Men jag gör det inte.....( Vi gjorde turen igår kväll - de små gröna stråna har kommit upp på varenda åker. Den fascinationen som han visade då kan aldrig nåt på Internet slå, jag lovar)

lördag 6 juni 2009

Nu har jag sått

Det är en härlig känsla av tro, hopp och kärlek; att ha sått dessa små frön i jorden, gett dem lite vatten och plattat till. Jesus sa att om er tro är som ett senapskorn så kan ni förflytta berg - och det gäller inte specifikt tro på Gud, Jesus, nej allt vi satsar och vågar tro på, det behövs inte mycket men ändå just det, lite vansinnig övertygelse så att vi tippar över åt "det är möjligt, det kan gå" (citat Sonnevi). kålrotsfrö och malvafrö är årets minsta sådd, bönor den allra största. Landet är för stort redan nu ( det är lite farligt att ha en stark och bred traktor som fräser landyta åt en) och då är ändå inte kålplant och solrosorna riktigt nere än. Men det är som senapskornet - jag tror just nu att i år ska jag hinna med, inte tappa greppet om ogräs och skördetid; jag minns bara hur härligt det är att plocka ringblommor i massor och äta sig mätt av ärter och jordbubbar. När allt är klart frampå dagen ska jag bära dit STOLEN och sittunderlaget. Sommarmärket nr 2 och kalvarna i hagen bredvid följer storögt mina göranden. En ko kan stirra ogenerat men det känns gott att de står där och ser.

torsdag 4 juni 2009

Se här vilka som sätter spår

http://www.magentanews.com/cache.asp?n=6277276 - gå in och titta på ST:s filmklipp

Mari i kodur är en eldsjäl i detta projekt. Allt tokigt material som blir över vill de ha till det nya återvinningslagret som hon håller på att bygga upp, på Västermalms skola- typ ska det vara. Krollsprint, spännpapper, skyltar, rester av karton och bräder - det finns ingen gräns för vad ett barn kan se i det till synes hopplösa och bortkastade.
Det finns ju en del vuxna som är bra på det - leve dom. Mari, Eva Friberg-Holmgren och Ingrid Skoglund är goda tips vad man kan göra av nåt skrotigt och sönderrivet. Själv ser jag möjligheten men förmår inte göra nåt vackert och bra av det.... men jag sparar det ifall att. en gammal kökslåda från mitt barndoms kök, en trasig tavelram från farmors, mina storasystrars ylletröja från 1961, golvbräderna från undergolvet i brystuga - man vet aldrig.

onsdag 3 juni 2009

Moliere på Ållateaterns vis

Ikväll fick jag vara med på en magisk föreställning, Den inbillade sjuke av Moliere i Ållateaterns tappning. Det har sin historia att jag finner den magisk för jag har i Stanleys vardagsrapporter följt hur de arbetat sig in i 1600-talets Frankrike och teaterformen Comedia delArte. De spridda delar, ibland obegrípliga för både S och mej, sattes ikväll ihop till en helhet. Egenkärlek, girighet, beslutsamhet och vänskap vinner ett kärlekens pris till sist och det hela slutar med en ljus och jublande final. Ni som finns i närheten - gå dit och se den!!!!! Skratt och gråt utlovas och dessutom stora bitar av skönhet, sinnesupplevelser och fantasibeundran.
En särskild rad ska ägnas åt Stanleys sång - den är inte lik någon annans och den får en att ana att det finns många dimensioner kvar att uppleva. Det är som att hans allra bästa språkuttryck här får blomma i sin fullhet och då når han längre än ord och andra märkvärdigheter gör.

Mina elever har nu gått på sommarlov (lätta puh hörs här) och innan vi skildes åt fick jag både knytkalas, vackra ord och present. Innan dan var slut så fick jag också se Christers 34-åriga komvuxgärning ända i en succeartad sorti. Sen fick jag en vacker pelargon - vilket jobb jag har!
Det där med fattigdomen blir en annan dag. Nu ska jag sova så jag kan göra rätt för lönen i morgon också.

tisdag 2 juni 2009

Vårruset är en fröjd

Ikväll var vi 6000 som sprang/gick Vårruset. En del var ute för första gången medan andra sprang på lätta ben och gick hem när vi andra kom i mål. Kul med en sådan manifestation för hälsa och friluftsliv. Det blåste grått och kallt kring festplatsen när vi picnicade efteråt.

Kontrasten är stor när jag läser om fattigdomen på dagens Arena http://www.dagensarena.se/text/2009/06/vaga-tala-om-fattigdom- Björn Elmbrand pekar på hur de redan fattiga drabbas av krisen än värre och hur världens rika har nog med sina krispaket. Är det kanske så att för oss är det en repa i lacken medans deras hus krackelerar. När vi gifte oss för snart 29 år sen fick vi ett brev med citat ur Ökenbrevet av Göran Thunström (jättebra bok): Det är Johannes som säger till Jesus: Om sammanhangen ska du tala. Jag tänker att det var kloka ord, inte vet jag om jag lytt rådet men jag känner verkligen behov av att nån kunde förklara sammanhanget: vart tog pengarna vägen, vem blev rik på krisen, börsuppgången, och hur blir det för de allra fattigaste när deras regering får order från Världsbanken att de ska spara i vård och omsorg? Har Sveriges regering fått samma order? Vad är nödvändigt och vad kan vi skrota som onödigt? Ska vi ha blommor på torget eller utepromenad för de äldre, badhus eller fler lärare i klassrummet? Vårruset eller 180 kr till Diakonia? Kan jag se sammanhang och mening och välja? Rätt?
Det var härligt just idag och nu och för mej att njuta av gemenskap och kroppens gensvar. Imorgon ska jag fundera mer på allt det andra.

måndag 1 juni 2009

Om potatis kunde tala

Idag satte vi ett rekordlitet pärland. Ett moget beslut efter några års mindre goda skördar, läs pappa har inte skött sig som tidigare och "de stackare som många sysslor haver" (citat F Sven)har inte ro och tro för att päralning skulle vara viktigare än, ja vadå?
En del av de pärer som sattes i jorden var de som hackades upp för en vecka sen, se tidigare blogg. "vad skulle vi upp o göra" hördes de viska. Operation dagsverke och andra omfördelningar av resureser gjorde att företaget idag sysselsatte Sofia, Olle, Albin, Sam, Mattias, Sef som utförde praktisk matematik. Dessutom stammisarna. Devisen håller - detta företag är sällan lönsamt men sällsamt trivsamt. Glöm allt annat jag sagt och suckat om....
När jag sent omsider skulle så morotsfrö, ringblommor och sättlök på det som var kvar efter pärsättarens framfart så var min såmaskin utlånad till Lidens morotskung. Om han inte vore så charmig skulle jag strypa honom, den gode Ö. Fördelen var att jag fick testa utrustning och vadmuskler inför morgondagens rusande efter en picnic på sjukhusets gröna gräs. vi ses!