året har gått

Tack och tack igen - alla som kom ihåg att jag fyllde år och kom med glada tillrop, tulpaner och annat. Länge sen jag blev så uppvaktad, om ens någonsin. Jag blir otroligt glad och lite generad över uppmärksamheten. Maken hade verkligen lyssnat in mej - jag fick en linneduk som gör mina knän dallriga och en fågel gjord av metallföremål - den har jag tittat lystet på i ett halvår. Galleri 8 är ju en sån affär där jag aldrig skulle byta ens ett gratulationskort. Sönerna hade köpt tårta och räddade därmed det lilla kalaset. En fin konsert i Sättna till förmån för Haiti gjorde dagen perfekt
Det svindlar i tanken när jag räknar år och dagar och inser att det går undan detta livet- Men så mycket kul coh bra jag fått vara med om av minnesdagar, märkespersoner och vardagslivsglädje. Såg en tv-familj som drabbats av sjukdom och det mamman längtade mest efter var vanliga vardagar med skola och middagar och trött soffatid. Ja, uppgradera vardagens små under. Vattna blommor och vardagsprata i telefon, röja diskbänk och betala räkningar, småfika vid köksbordet och se över mattetalen. Och när jag däckar; juverinflammationer och apotekskrångel som gör livet trist så är det ändå lärorik att lyfta blicken, se hur bekvämt och bra jag har det. Vi har satt en jordglob i fönstret där adventsstjärnan lyst - nu vet jag var Haiti ligger och jag inser att jag inte vet hur bra jag har det.

Julgranen är ute

Det känns osolidariskt men hur det nu är så ångrade jag hårt att jag nånsin tillät nån att ta in en gran, och så detta överdåd av kulor och rosetter, belysning som sitter på varje gren. Vad skulle det vara bra för? Men med lite kick och finess så ligger den nu i bitar och kulorna lite sisådär i en låda. säg inget men en lampa lyste inte när jag tog ner den - det kommer jag att ångra 23 dec 2010. Men det får väl va nån måtta på framförhållningen.
Apropå sjukhuset - nog skulle det väl vara bra med en "genomlysning" av verksamheten, det kom nån och tittade på vad man har för sig och gav förslag på hur man skulle kunna göra det billigare, rationellare och snabbare. Julgranen skulle garanterat inte klara sej, inte att spara årets julkort ifall man vill se sina vänner på bild om 20 år, inte heller bakande av småkakor eller krångliga rullader med Västerbottenost. Korgen med innehåll av strumpstoppsambition skulle åka ut liksom burken med torra brödkanter. Men jag har en känsla att jag skulle bli väldigt störd av synpunkter och förslag - för nog vill man komma på sina rationaliseringar själv? Om man ska tro på dem och dessutom genomföra dem?
Ja alla ni som jobbar på landstinget avundas jag inte - genomlysta och nonchalerade som ni blir. Och utan att blinka så är hela konsultärkeriet eniga om att läkarna inte behöver genomlysas och inte det dom gör heller. Klart man får hjärthicka vid en sådan blindhet. Kan man tänka bort en kurator eller sjukgymnast så kan det inte vara svårt att se att det finns mycket som en AT-läkare gör och ser som en erfaren sjuksköterska kan göra bättre och snabbare - dessvärre till halva priset. Om man tänker lite fritt vill säga. Och inte det heliga hålls alltför heligt?

Kylan kommenteras härmed

Det kan inte hjälpas - men varav hjärtat är fullt så är munnen detsamma. Jag fryser och tror att jag snart är stelbensopererad i hela kroppen. Ändå fick jag jobba inne hela dan idag; bara få igång bilen och springa mellan den och portar och kontakter. Att shoppa i 25 graders kyla har mycket riktigt nedkylande effekt, inget känns riktigt nödvändigt men ändå visade det sig ge utdelning. Mattias blev så inspirerad av sin nya gröna skiddräkt att han är ute och åker slalom i lilla backen här på gården. Vår julkrubba fick sin stjärnebelysning, oh vad fint han fick nu, lille Jesus, med både guld, rökelse och myrra och elslinga med, ja just det, stjärnor.
Men alla vi som fryser, sänd en tanke till alla som måste jobba utomhus en sådan dag. Närmast mej så kan jag säga att mjölken är dyrköpt, det mesta kärvar och drar och är väldigt arbetssamt. Tänk bilbärgarna, istaksskottarna, busschauffören och tidningsbudet. Tänk att armera och gjuta med betong. Tänk att isa av ett flygplan eller ett tåg. Då framstår ens yrke som höjden av bekvämlighet och planeringsstrul eller administrativa system framstår som mycket övervinnerliga.
Gud välsigne utearbetarna - nu ska jag värma ryggen på en frusen bonde och samtidigt få mina egna fötter upptinade, en nåd att stilla tacka för! Sova gott och ändå oroa sig för att vattnet ska frysa, denna landsbygdens eviga baksida. På sommaren sinar vattnet och på vintern vill det gärna frysa. Då blir man snål och rädd om vattendropparna.

Julen är förbi - morgondagen är här

Tänk så snabbt det gick, och ändå långt och långsamt. Det blev jul på ett anständigt vis, vi var nästan inte oense nåt. På julaftonsmorgon la jag på den svartröda matta jag köpte till köksbänken och då förstår jag att det är mest för mej som detta sker, fullkomning och vara nöjd och glad över sitt hem, sina närmaste och vännerna som både bistår med tomte ( en kombinerad taliban- och Fn-tomte, garanterat originell) och kommer på julkaffe på juldagsmorgon. Så finns tid att sitta och fika hela dan. På julaftonsnatten sjöng Amelie, Lene och Linde Jonsson så det kröp änglar kring ryggraden. Vi fick vara ledig några mjölkpass tack vare snälla barn och syskonbarn, tack NI!
Nyårsafton skojade vi kring matbordet och kom försent till Casionfyrverkeriet men det blev kul och njutbart ändå. Lediga dagar i Hjo betyder sovande och långa promenader och små pratstunder med världens bästa svärmor, Ettan. GPS fick maken i julklapp, kul grej även om den visar vägen lite konstigt och talar om allt som jag annars ansträngt hjärnan med i alla år; hur långt är det kvar, närmaste krokiga väg och när är vi framme. Den kan också svara på den självklara Anders E- frågan; vilken väg åkte ni? När vi kom hem låg det nystrykna högar av kalsonger och dukarna till efterjul. Anna-Karin fick ett värstingstyrkjärn vilket flitigt provats, oj och tack. Det är också ekande tomt i tvättstugan sen Ak varit hemma en vecka, kram och tack, klart man kan börja jobba med hoppfullhet och iver då!
Och så var det detta med nyårslöften. De flesta svarar att man inte ger några löften för de bryter jag bara ändå - men det är väl ändå mer hoppfullt att ge löften, spänna bågen, ta i - även om det spricker. Det måste totalt sett bli bättre än om man inte tar sats alls, eller?
Jag ska stryka mina skjortor, träna 30 minuter om dan, förbereda mej i tid, ha ordning på klasslistorna och fråga mer om hjälp. Och blogga så ofta jag tänkt en bra tanke....
Gott nytt år mina vänner i cyberrymden!