torsdag 7 oktober 2010

Om godheten och Göteborg

Det har runnit många liter vatten i Sättnaån sen sist och det blir svårare och svårare att hitta ro och tid för denna ljuva syssla; skriva ut hjärtat och ibland få till de med knorr och poäng och allt. Hoppet är att det inte för alltid ska saknas tid och ro men denna månad har inte varit lik någon annan.
Fyra dagar i Göteborg på bokmässa var en frist jag kände mig värd. Jag är riktigt bra på att koppla bort vardag när jag har den på mils avstånd liksom oro bara varar några minuter. Det är likadant med "det är hopplöst-känslan" - efter några minuter dyker den vändbara tanken av någon början till lösning upp. Jag är tacksam för den gåvan. Åter till Göteborg; det är de mest oväntade mötena som blir de bästa; en kort stund med Nbme Tutu från Sydafrika var att få möta en ängel från det obändiga hoppets rike. Hon sa att vi ska fundera vad vi är FÖR, inte vad vi är MOT. Om godheten - kunde hon skriva den trots allt ont hon sett och hört?
En annan oväntad berättelse var Ylva Eggehorn som ju är en stor förebild, när hon berättade om en kärlekshistoria från 40-talet; Dietrich Bonhoeffer, pastor o teolog, och Maria, 18 år. En kärlek på papper mer än i närhet: De skrev brev till varandra, kärleken glödde mellan raderna, när kriget nästan var slut avrättades Dietrich medan Maria reste omkring i det trasiga Tyskland och letade efter honom. Med sig hade hon en resväska med strukna kläder och en stor längtan. Två månader efter hans död får hon veta att hon letar förgäves. Så sorgligt det var!
TRedje upplevelsen var mötet med Cajsa Stina Åkerström som berättade en okänd historia om idolen Fred Åkerström. Så mycket som hans sång betytt för mej och så får jag höra historien bakom. En livsberättelse som mest var tragik och orimliga beslut men det är imponerande med den som vågar visa omvärlden sin historia.
I morgon ska jag stryka en skjorta åt min älskade, micra gröt åt min snickarlärling, bjuda tonåringssonen på skolskjuts och laga middag åt mor och far. Om godheten räcker till i morgon, det är inte så säkert. Det är som bekant inte riktigt samma sak att vara hörare och görare.