Skogen - min vän

Ibland kan jag titta mig omkring och verkligen undra - hur kom jag hit, varför är jag här och hur ska jag ta mig härifrån.... Ikväll var det så, jag lovade i ett svagt ( läs vanligt) ögonblick ja till att vara mötesordförande på Norrskogs årsmöte i Lidens sockenstuga. Genomfört och klart - men med min ringa kunskap om skogsbruk, röjning, fasskubikmeter och vad de aktiva  heter så kändes det ändå svajigt...
Men de som var där var en vacker syn, människor som tydligt varit i skogen mer än i stan, mycket intresserade av både virkespriser och granbarkborrens angrepp.Och liksom förälskade i skogen. Och i föreningstanken, det gemensamma ägandet och det ideella engagemanget. Jag är också mycket förtjust i det. Men skogen - ja den är verkligen en rekreationsyta mer än produktionsenhet. Men jag undrar om jag inte ska lära mig att röja? Det ser kul ut och enligt Johan, skogsrådgivare, det lönsaehmmaste av sysselsättningar. Om än på lite lång sikt.
Min fysiska behållning av kvällen var en blombukett i kortform, en lotterivinst i form av en termos och två mössor och en keps - med inskriptionen Norrskog. Ska stolt bära den - om jag så bara ska promenera ut i den norra skogen och leta ett orrspel eller en lövsångare.
För dagens tema var nog skog ändå, för den började i skogen vid Östanskär, med fågelskådning i duggregn klockan 06.00. Vi hörde mer än såg! Vi pratade mer än lyssnade.Vi stod stilla mer än vi gick! Ja ibland kan en undra - hur kom jag hit, varför är jag här och hur ska jag ta mig härifrån? Frukosten smakade underbart efter den morgonpromenaden - i det av skog uppbyggda konferenshotellet Östanskär. Där behöver en inte undra varför en är där!!!