Att göra en bazar

Vi gör bazar i helgen. Det är ett myller av samarbete, fantasi, god vilja, nerver och krav som vi faktiskt hittat på alldeles själva. Det är en gammal tradition att pengar till Missionshusets verksamhet dom ska liksom arbetas ihop och det är nu som i rörelsens begynnelse kvinnorna som är bärande, drivande, genomförande men nu för tiden delar männen ( i alla fall Thure) på en del av pysslet. Det är en gedigen kunskap av hur man tänker sig en marknad, gör reklam, nätverkar, gör säljanalyser och sen genomför det hela med glädje och omsorg. Mitt i allt är det framförallt gemenskapen kring den goda verksamheten som ligger som en vacker matta under våra fötter där i Missionshuset.
Om vi skulle skriva en bok? Hur man gör ett bra lotteri! Hur räknar man vinster i en tombola? Hur prissätter man en virkad duk, en bricka rullrån eller ett par begagnade skridskor? Hur mycket kaffe går det åt till 100 personer? Vilken kaksort säljer bäst? När ska man öppna? Vad säljer bra på en auktion? Hur mycket växel går det åt? Vi bara vet - dold kunskap kallas det. Det finns ingen kurs i ämnet, ingen lärobok - men överallt i landet genomförs dessa veckor detta vackra grupparbete, från Virserum till Kallax är vi alla nervösa ikväll, gör en sista-minuten-kaka, sopar trappen i morgon bitti och hoppas att folk ska komma och ha spender-byxorna på sig. Inte bara säga efteråt: "jag såg att ni hade bazar, jag tänkte komma men det 1) var för kallt 2) jag skulle städa 3) jag kom mig inte för 4) jag kände mig hängig 5) valfritt alternativ". Kom igen, kamma dej, vill man säga då!
Gå på en bazar i en lokal nära dej, det är vi värda vi i-natten-nervösa och som tack för dina spenderade pengar; du kommer att känna värmen från den goda mattan under oss alla - välsignelse kallas det i fromhetens språk.

Bloggtanken för dagen

Rätt som det är kommer det en uppmaning att skriva nåt. Jag blir inspirerad - tack ni som i hopp öppnar bloggen och ändå återkommer fast jag inget fått till på långeliga tider. Nu ska jag göra som Nils gör - kort och knasigt blandat med seriösa inlägg. Trot om ni vill - vi får väl se
Här kommer i alla fall en kortrapport från Gårdtjärn och bondeperspektiv. Det snöar ute och längtan ut i det vita gör sig påmind - om jag bara kunde komma på var jag sommarförvarar mina skidpjäxor. Vi är några på skolan som ska åka Tjejvasan - jag ångrar mig redan och längtar dit. Jag kan ju inte skämma ut mig ock komma dit otränad och jag kan inte direkt ana var träningspassen ska läggas in. Men tidsmiraklet kan väl än en gång ske, då en ansträngning i skidterrängen ger dubbelt igen i energi och glädje.
Läst sen sist-rekommendation: Bodil Malmsten De från norr kommande leoparderna. Läs särskilt sidan 49, 97 och särskilt sidan 116, Nunnor som gjorde det: "En nunna som Saeur Emanuelle som delar ut p-piller i Kairos slum. Och Moder Teresas tvivel i Calcutta, det är den sortens heliga uthållighet man borde låta sig inspireras av. Vare sig man har en god makt att tvivla på eller ej".
Ännu en omtumlande bok Sara Kadefors Borta bäst. Efter det går man på Ikea med andra ögon och ser möjligheter till överlevnad där man förr såg äckliga matrester och raffiga bäddset. Tänk om .... Läs den så förstår du.
Sen apropå helig uthållighet så styckevis läser jag Martin Lönnebos Hjärtats nycklar - han är så nära en Kristusgestalt som jag kommit, ändå har jag aldrig sett honom levande, får skynda mig för han skrev den boken vid sin 80-årsdag. Han skriver om människan: tårar, leendet och handens är människans alldeles säregna möjlighet. I de tre ryms vår solidaritet och vår glädje. Djup och klok är han, man får stanna till ibland och som sagt, läsa en bit i taget.
Och så läser jag helt frivilligt och då coh då Betyg och bedömning av Christian nånting.
Tacka Mattias - han sopade av i kväll. Det var sorg i lagården då 252 Krusa fick lämna lokalen och gemenskapen. Hon slutade äta, vi fattar inte varför, men det brukar bero på en coca-cola-burk som nån slängt i vägkanten och som sen fastnar i slåttermaskinen. En ko hetsäter och kan slänga ner det mesta i nån av magarna men sen blir det stopp. Det är bondeliv det också, jag slipper vara med vid själva tillfället, tack för det! Sov gott!