Om jag bara kunde hålla mej hemma, om jag bakat en kaksort i veckan, om jag bara köpt hem mandel, om jag plockat mossa innan snön kom, om jag bara gjort en enkel röd slinga på filten som ska ligga på altanbordet, om jag bara ringde lite snabbt till vännen min som mår så dåligt, om ja om, skapar så många nya om.
I mina bästa stunder så tänker jag att jag ska vara glad, nöjd och gosig och bara göra det trevlig för mina närmaste. Inte märker dom väl hur bakgrunden ser ut? Röda gardiner döljer väl det mesta? När skulle vi äta alla kakor? Hur många märker om dom inte får julkort från oss i år?
Ni vill inte veta hur det är i mina sämsta stunder: vet bara att då hjälper det att skriva av sig här på bloggen. Så då hjälper ni mej att fatta mod igen, göra det lilla och göra det snabbt.
För tänk om jag hållit mej hemma och bakat kaksorter istället för Julfrossa med vit-teater, Luciatåg och tomte på Missionshuset, Lucia med Mattes killkör och tjej-dito bestående av bedårande 7-9-klassare, Kalles Mousiké-kör som sjöng så hjärtat blev fullt av juni-ljus i allt det vinterkalla, missat tunnbrödbaket på outsägligt vackra Norra bergets Vänna-gård.
I kväll kunde man faktiskt köpa julstjärnor - så nu är det fixat, ock köpt 13 julklappar! tjoho - det blir jul i år igen trots att jag har fyra utekvällar kvar; fyra troligen oförglömliga upplevelser!
torsdag 16 december 2010
fredag 26 november 2010
Att göra en bazar
Vi gör bazar i helgen. Det är ett myller av samarbete, fantasi, god vilja, nerver och krav som vi faktiskt hittat på alldeles själva. Det är en gammal tradition att pengar till Missionshusets verksamhet dom ska liksom arbetas ihop och det är nu som i rörelsens begynnelse kvinnorna som är bärande, drivande, genomförande men nu för tiden delar männen ( i alla fall Thure) på en del av pysslet. Det är en gedigen kunskap av hur man tänker sig en marknad, gör reklam, nätverkar, gör säljanalyser och sen genomför det hela med glädje och omsorg. Mitt i allt är det framförallt gemenskapen kring den goda verksamheten som ligger som en vacker matta under våra fötter där i Missionshuset.
Om vi skulle skriva en bok? Hur man gör ett bra lotteri! Hur räknar man vinster i en tombola? Hur prissätter man en virkad duk, en bricka rullrån eller ett par begagnade skridskor? Hur mycket kaffe går det åt till 100 personer? Vilken kaksort säljer bäst? När ska man öppna? Vad säljer bra på en auktion? Hur mycket växel går det åt? Vi bara vet - dold kunskap kallas det. Det finns ingen kurs i ämnet, ingen lärobok - men överallt i landet genomförs dessa veckor detta vackra grupparbete, från Virserum till Kallax är vi alla nervösa ikväll, gör en sista-minuten-kaka, sopar trappen i morgon bitti och hoppas att folk ska komma och ha spender-byxorna på sig. Inte bara säga efteråt: "jag såg att ni hade bazar, jag tänkte komma men det 1) var för kallt 2) jag skulle städa 3) jag kom mig inte för 4) jag kände mig hängig 5) valfritt alternativ". Kom igen, kamma dej, vill man säga då!
Gå på en bazar i en lokal nära dej, det är vi värda vi i-natten-nervösa och som tack för dina spenderade pengar; du kommer att känna värmen från den goda mattan under oss alla - välsignelse kallas det i fromhetens språk.
Om vi skulle skriva en bok? Hur man gör ett bra lotteri! Hur räknar man vinster i en tombola? Hur prissätter man en virkad duk, en bricka rullrån eller ett par begagnade skridskor? Hur mycket kaffe går det åt till 100 personer? Vilken kaksort säljer bäst? När ska man öppna? Vad säljer bra på en auktion? Hur mycket växel går det åt? Vi bara vet - dold kunskap kallas det. Det finns ingen kurs i ämnet, ingen lärobok - men överallt i landet genomförs dessa veckor detta vackra grupparbete, från Virserum till Kallax är vi alla nervösa ikväll, gör en sista-minuten-kaka, sopar trappen i morgon bitti och hoppas att folk ska komma och ha spender-byxorna på sig. Inte bara säga efteråt: "jag såg att ni hade bazar, jag tänkte komma men det 1) var för kallt 2) jag skulle städa 3) jag kom mig inte för 4) jag kände mig hängig 5) valfritt alternativ". Kom igen, kamma dej, vill man säga då!
Gå på en bazar i en lokal nära dej, det är vi värda vi i-natten-nervösa och som tack för dina spenderade pengar; du kommer att känna värmen från den goda mattan under oss alla - välsignelse kallas det i fromhetens språk.
tisdag 23 november 2010
Bloggtanken för dagen
Rätt som det är kommer det en uppmaning att skriva nåt. Jag blir inspirerad - tack ni som i hopp öppnar bloggen och ändå återkommer fast jag inget fått till på långeliga tider. Nu ska jag göra som Nils gör - kort och knasigt blandat med seriösa inlägg. Trot om ni vill - vi får väl se
Här kommer i alla fall en kortrapport från Gårdtjärn och bondeperspektiv. Det snöar ute och längtan ut i det vita gör sig påmind - om jag bara kunde komma på var jag sommarförvarar mina skidpjäxor. Vi är några på skolan som ska åka Tjejvasan - jag ångrar mig redan och längtar dit. Jag kan ju inte skämma ut mig ock komma dit otränad och jag kan inte direkt ana var träningspassen ska läggas in. Men tidsmiraklet kan väl än en gång ske, då en ansträngning i skidterrängen ger dubbelt igen i energi och glädje.
Läst sen sist-rekommendation: Bodil Malmsten De från norr kommande leoparderna. Läs särskilt sidan 49, 97 och särskilt sidan 116, Nunnor som gjorde det: "En nunna som Saeur Emanuelle som delar ut p-piller i Kairos slum. Och Moder Teresas tvivel i Calcutta, det är den sortens heliga uthållighet man borde låta sig inspireras av. Vare sig man har en god makt att tvivla på eller ej".
Ännu en omtumlande bok Sara Kadefors Borta bäst. Efter det går man på Ikea med andra ögon och ser möjligheter till överlevnad där man förr såg äckliga matrester och raffiga bäddset. Tänk om .... Läs den så förstår du.
Sen apropå helig uthållighet så styckevis läser jag Martin Lönnebos Hjärtats nycklar - han är så nära en Kristusgestalt som jag kommit, ändå har jag aldrig sett honom levande, får skynda mig för han skrev den boken vid sin 80-årsdag. Han skriver om människan: tårar, leendet och handens är människans alldeles säregna möjlighet. I de tre ryms vår solidaritet och vår glädje. Djup och klok är han, man får stanna till ibland och som sagt, läsa en bit i taget.
Och så läser jag helt frivilligt och då coh då Betyg och bedömning av Christian nånting.
Tacka Mattias - han sopade av i kväll. Det var sorg i lagården då 252 Krusa fick lämna lokalen och gemenskapen. Hon slutade äta, vi fattar inte varför, men det brukar bero på en coca-cola-burk som nån slängt i vägkanten och som sen fastnar i slåttermaskinen. En ko hetsäter och kan slänga ner det mesta i nån av magarna men sen blir det stopp. Det är bondeliv det också, jag slipper vara med vid själva tillfället, tack för det! Sov gott!
Här kommer i alla fall en kortrapport från Gårdtjärn och bondeperspektiv. Det snöar ute och längtan ut i det vita gör sig påmind - om jag bara kunde komma på var jag sommarförvarar mina skidpjäxor. Vi är några på skolan som ska åka Tjejvasan - jag ångrar mig redan och längtar dit. Jag kan ju inte skämma ut mig ock komma dit otränad och jag kan inte direkt ana var träningspassen ska läggas in. Men tidsmiraklet kan väl än en gång ske, då en ansträngning i skidterrängen ger dubbelt igen i energi och glädje.
Läst sen sist-rekommendation: Bodil Malmsten De från norr kommande leoparderna. Läs särskilt sidan 49, 97 och särskilt sidan 116, Nunnor som gjorde det: "En nunna som Saeur Emanuelle som delar ut p-piller i Kairos slum. Och Moder Teresas tvivel i Calcutta, det är den sortens heliga uthållighet man borde låta sig inspireras av. Vare sig man har en god makt att tvivla på eller ej".
Ännu en omtumlande bok Sara Kadefors Borta bäst. Efter det går man på Ikea med andra ögon och ser möjligheter till överlevnad där man förr såg äckliga matrester och raffiga bäddset. Tänk om .... Läs den så förstår du.
Sen apropå helig uthållighet så styckevis läser jag Martin Lönnebos Hjärtats nycklar - han är så nära en Kristusgestalt som jag kommit, ändå har jag aldrig sett honom levande, får skynda mig för han skrev den boken vid sin 80-årsdag. Han skriver om människan: tårar, leendet och handens är människans alldeles säregna möjlighet. I de tre ryms vår solidaritet och vår glädje. Djup och klok är han, man får stanna till ibland och som sagt, läsa en bit i taget.
Och så läser jag helt frivilligt och då coh då Betyg och bedömning av Christian nånting.
Tacka Mattias - han sopade av i kväll. Det var sorg i lagården då 252 Krusa fick lämna lokalen och gemenskapen. Hon slutade äta, vi fattar inte varför, men det brukar bero på en coca-cola-burk som nån slängt i vägkanten och som sen fastnar i slåttermaskinen. En ko hetsäter och kan slänga ner det mesta i nån av magarna men sen blir det stopp. Det är bondeliv det också, jag slipper vara med vid själva tillfället, tack för det! Sov gott!
torsdag 7 oktober 2010
Om godheten och Göteborg
Det har runnit många liter vatten i Sättnaån sen sist och det blir svårare och svårare att hitta ro och tid för denna ljuva syssla; skriva ut hjärtat och ibland få till de med knorr och poäng och allt. Hoppet är att det inte för alltid ska saknas tid och ro men denna månad har inte varit lik någon annan.
Fyra dagar i Göteborg på bokmässa var en frist jag kände mig värd. Jag är riktigt bra på att koppla bort vardag när jag har den på mils avstånd liksom oro bara varar några minuter. Det är likadant med "det är hopplöst-känslan" - efter några minuter dyker den vändbara tanken av någon början till lösning upp. Jag är tacksam för den gåvan. Åter till Göteborg; det är de mest oväntade mötena som blir de bästa; en kort stund med Nbme Tutu från Sydafrika var att få möta en ängel från det obändiga hoppets rike. Hon sa att vi ska fundera vad vi är FÖR, inte vad vi är MOT. Om godheten - kunde hon skriva den trots allt ont hon sett och hört?
En annan oväntad berättelse var Ylva Eggehorn som ju är en stor förebild, när hon berättade om en kärlekshistoria från 40-talet; Dietrich Bonhoeffer, pastor o teolog, och Maria, 18 år. En kärlek på papper mer än i närhet: De skrev brev till varandra, kärleken glödde mellan raderna, när kriget nästan var slut avrättades Dietrich medan Maria reste omkring i det trasiga Tyskland och letade efter honom. Med sig hade hon en resväska med strukna kläder och en stor längtan. Två månader efter hans död får hon veta att hon letar förgäves. Så sorgligt det var!
TRedje upplevelsen var mötet med Cajsa Stina Åkerström som berättade en okänd historia om idolen Fred Åkerström. Så mycket som hans sång betytt för mej och så får jag höra historien bakom. En livsberättelse som mest var tragik och orimliga beslut men det är imponerande med den som vågar visa omvärlden sin historia.
I morgon ska jag stryka en skjorta åt min älskade, micra gröt åt min snickarlärling, bjuda tonåringssonen på skolskjuts och laga middag åt mor och far. Om godheten räcker till i morgon, det är inte så säkert. Det är som bekant inte riktigt samma sak att vara hörare och görare.
Fyra dagar i Göteborg på bokmässa var en frist jag kände mig värd. Jag är riktigt bra på att koppla bort vardag när jag har den på mils avstånd liksom oro bara varar några minuter. Det är likadant med "det är hopplöst-känslan" - efter några minuter dyker den vändbara tanken av någon början till lösning upp. Jag är tacksam för den gåvan. Åter till Göteborg; det är de mest oväntade mötena som blir de bästa; en kort stund med Nbme Tutu från Sydafrika var att få möta en ängel från det obändiga hoppets rike. Hon sa att vi ska fundera vad vi är FÖR, inte vad vi är MOT. Om godheten - kunde hon skriva den trots allt ont hon sett och hört?
En annan oväntad berättelse var Ylva Eggehorn som ju är en stor förebild, när hon berättade om en kärlekshistoria från 40-talet; Dietrich Bonhoeffer, pastor o teolog, och Maria, 18 år. En kärlek på papper mer än i närhet: De skrev brev till varandra, kärleken glödde mellan raderna, när kriget nästan var slut avrättades Dietrich medan Maria reste omkring i det trasiga Tyskland och letade efter honom. Med sig hade hon en resväska med strukna kläder och en stor längtan. Två månader efter hans död får hon veta att hon letar förgäves. Så sorgligt det var!
TRedje upplevelsen var mötet med Cajsa Stina Åkerström som berättade en okänd historia om idolen Fred Åkerström. Så mycket som hans sång betytt för mej och så får jag höra historien bakom. En livsberättelse som mest var tragik och orimliga beslut men det är imponerande med den som vågar visa omvärlden sin historia.
I morgon ska jag stryka en skjorta åt min älskade, micra gröt åt min snickarlärling, bjuda tonåringssonen på skolskjuts och laga middag åt mor och far. Om godheten räcker till i morgon, det är inte så säkert. Det är som bekant inte riktigt samma sak att vara hörare och görare.
måndag 9 augusti 2010
Sommapratare som väcker tankar
De är ett ojämnt släkte, sommarpratarna i P1, men egentligen är det väl lyssnarskaran som är ojämn och ogillar en del entoniga idrottskrönikörer och älskar författare och skådespelare som kan nyansera och hitta på roligheter. En tvärtompratare var gårdagens Annika Östberg. Jag ville inte lyssna på henne, stängde av vid 13.05 och dök ner i morotsraderna och fågelsången istället. Tänkte många egna kåserier medan jag än en gång tränade mina imponerande underarmsmuskler.
Jag kom på varför jag inte ville höra; en bekant släkting har som favorittema att tycka att just Annika Östberg verkligen inte gjort sig förtjänt av någon kärleksfull behandling av det svenska samhället. Skämdes lite och bänkade oss, maken har ryggskott och är mottaglig för omsorg och bekväma stolar, så vi satt där i kvällsvärmen och lyssnade. Det var oerhört tänkvärt och berörande. Hur kan man efter 25 års nedvärderande fångvaktarbehandling komma ut som en tänkande och kännande människa? Hon visade ånger för de brott hon gjort och också förståelse för det som hon utsatts för.
jag tänker på hur viktigt förväntan och bemötande är; den som möts med förakt och ond förväntan blir allvarligt skadad i självkänslan; den som bemöts med god förväntan och hoppfulla blickar utvecklas och växer. Varför utbildas inte vakter framförallt i bemötandekunskap? Varför får fångvården hålla på och förstärka en dålig början?
Jag kom på varför jag inte ville höra; en bekant släkting har som favorittema att tycka att just Annika Östberg verkligen inte gjort sig förtjänt av någon kärleksfull behandling av det svenska samhället. Skämdes lite och bänkade oss, maken har ryggskott och är mottaglig för omsorg och bekväma stolar, så vi satt där i kvällsvärmen och lyssnade. Det var oerhört tänkvärt och berörande. Hur kan man efter 25 års nedvärderande fångvaktarbehandling komma ut som en tänkande och kännande människa? Hon visade ånger för de brott hon gjort och också förståelse för det som hon utsatts för.
jag tänker på hur viktigt förväntan och bemötande är; den som möts med förakt och ond förväntan blir allvarligt skadad i självkänslan; den som bemöts med god förväntan och hoppfulla blickar utvecklas och växer. Varför utbildas inte vakter framförallt i bemötandekunskap? Varför får fångvården hålla på och förstärka en dålig början?
söndag 8 augusti 2010
Till Elin och Oscar
Så här blev det - enligt en partisk syster blev det fint när Anna-Karin läste upp det, själv gick jag som Askungen "vad är ett bröllop i Skåne, ,,,,," suck
Idag är den perfekta dagen – ni har planerat länge för att denna dag
ska bli den perfekta dagen, många med er har varit med – och när detta
läses upp så vet ni –
Mycket blev säkert som ni tänkt det men mycket blev helt annorlunda,
mycket hade ni inte kunnat tänka ut och en del av det ni tänkt blev inte
av, hanns inte med eller bara blev annorlunda- men troligen mer perfekt
än allt ni kunnat tänka ut
I tanken är vi med er hela dan, ja hela veckan har vi följt er och alla
som varit på väg till er – för att det skulle bli den perfekta dagen
Kärleken ni fått, förvara den som en dyrbar skatt, och om den någon
gång syns försvinna, leta rätt på den igen, som man letar efter sin
plånbok; den måste vara här nånstans, jag hade den nyss, den kan bara
inte vara borta. Nej men här ligger den, mitt framför ögonen!
Verkligheten behöver er – er kärlek är en stor tillgång för hela
vår gemenskap i samhälle, vänkrets och släkt. Den gör er till goda
redskap – ni får ny kraft i era kärleksmöten, ni uppmuntrar varandra
när det går tungt, ni skrattar med varandra över livets glädjekällor,
ni öppnar ett hem där det finns mat och värme, ni planerar ekonomi så
att det blir över till de som ber om hjälp.
Elin har visat sin vilja till engagemang för världen, genom arbetet i
Mali men också i offrande till mission, ideellt arbete bland barn och
unga och i ditt yrkesval. Jag tror att du Oscar delar hennes engagemang!
Världen är inte en vacker bakgrund till er tvåsamhet, den är dess
förutsättning – men världen klarar sig inte heller utan ER båda!!!!!!
Men först – ni har en tid nu som är kärlekens tid, ni kan vara fria
från ansvar en tid, ni ska ta tid för att hitta era kärleksformer,
lära känna varandras vanor i vardagen, planera var skåpen ska stå och
hur pengarna ska flyta, hitta ert alldeles egna tillsammansliv.
Kärlekstiden är till för att ni sen ska kunna växla mellan
äktenskapets tre ben; passion, vänskap och juridik – och världen;
vårt samhälle välkomnar er som en stor naturfyndighet.
Livet och kärleken är en rolig lek – den leker med oss och gör lite
som den vill. Vi planerar och förbereder för den perfekta dagen; livet
och kärleken överraskar oss med perfekta ögonblick då och då när vi
inte väntat det. Ta emot det med öppna armar – om det så är helt
oplanerat på en torsdag!
Tillsammans har ni också kraft att ta emot de dagar som är krångliga
och svåra, de som inte gick att planera.
Några ord ur Psalm 23 "Han låter mig vila på gröna ängar, han
för mig till vatten där jag finner ro" - ja det är en skön bild
av en relation som handlar om passion, vänskap och juridik. Må Guds
leende följa er i alla era livsdagar - och hans omsorgsfulla välsignelse
bära er!
fredag 6 augusti 2010
Visdomsord på avvägar
Ikväll skulle jag skriva tal till Elins bröllop i skåne. Det ska läsas upp av Anna-Karin eftersom jag inte kommer dit. Då blir det svårt. Dels brukar jag skriva talet på toaletten strax innan det ska framföras och dels ser det mesta väldigt fånigt ut när man skriver klokheter på ett vitt papper.
Det kan ju tänkas att det blir bättre än vanligt eftersom det blir någorlunda genomtänkt - men jag tvivlar.
Det är ju så pretentiöst med talare, att man liksom har nåt att säga, kan ge goda råd, mynta bevingade ord och bli ihågkommen när de firar silverbröllop. Men ibland rinner det till och jag bara vet att det jag nu säger är helt rätt. en otrolig känsla faktiskt.
Men åter till talet - vad säger jag då till ett ungt brudpar? VAd skulle de behöva höra? Vad skulle du säga? Det svåra med goda råd är, det har jag nog sagt förut, att ingen vill ha dem. goda råd vill man snappa upp i flykten, ta till sig och prova den dan man är motiverad.
I egenskap av 30-årsfirande i äktenskapsbranchen så skulle jag kanske kunna leverera en del bra men de låter så trista; var inte sur, säg som det är, kramas och älska mycket, planera en del men uthärda det överraskande, städa inte för mycket, spara lite pengar varje månad, läs en bra tidning, diskutera smått och stort vid middagsbordet. Berätta roliga saker; leta rätt på skratten. I Sundborn, hos Larssons, hade de ett uppslagsverk i köket för att kunna slå upp saker som diskuterades, bra råd det med!
Sen ska jag ju alltid klämma till med en diktstrof eller ett bibelord. Förslag där? Höga visan eller Kärlekens lov är bara för vanligt. Ps 23 är nästan bannlyst, men det klingar så ljuvt: "Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro". Nog är det en vacker bild av en god relation baserad på passion, vänskap och juridik?
Två dikter har jag då kvar, Sonnevis
"Inte det bländande riket av ljus, utan den grå, långsamt gryende morgonen till en serie av möjliga dagar av arbete.
Nästan allt återstår att göra
Det kan gå
Det är möjligt" ----- men den är dyster, va?
Då blir det Ingrid Sjöstrand: "Kärleken är som en stubbrytare, som bänder och vänder allt i dess väg.... och gräset vänds upp och ned. Och gräset, det fina, ljusgröna gräset, måste sås om och sås om." (ungefär så, jag hittar ju inte boken, det är ett vanligt letobjekt)
Om talet blir klart kanske jag lägger ut det....
Det kan ju tänkas att det blir bättre än vanligt eftersom det blir någorlunda genomtänkt - men jag tvivlar.
Det är ju så pretentiöst med talare, att man liksom har nåt att säga, kan ge goda råd, mynta bevingade ord och bli ihågkommen när de firar silverbröllop. Men ibland rinner det till och jag bara vet att det jag nu säger är helt rätt. en otrolig känsla faktiskt.
Men åter till talet - vad säger jag då till ett ungt brudpar? VAd skulle de behöva höra? Vad skulle du säga? Det svåra med goda råd är, det har jag nog sagt förut, att ingen vill ha dem. goda råd vill man snappa upp i flykten, ta till sig och prova den dan man är motiverad.
I egenskap av 30-årsfirande i äktenskapsbranchen så skulle jag kanske kunna leverera en del bra men de låter så trista; var inte sur, säg som det är, kramas och älska mycket, planera en del men uthärda det överraskande, städa inte för mycket, spara lite pengar varje månad, läs en bra tidning, diskutera smått och stort vid middagsbordet. Berätta roliga saker; leta rätt på skratten. I Sundborn, hos Larssons, hade de ett uppslagsverk i köket för att kunna slå upp saker som diskuterades, bra råd det med!
Sen ska jag ju alltid klämma till med en diktstrof eller ett bibelord. Förslag där? Höga visan eller Kärlekens lov är bara för vanligt. Ps 23 är nästan bannlyst, men det klingar så ljuvt: "Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro". Nog är det en vacker bild av en god relation baserad på passion, vänskap och juridik?
Två dikter har jag då kvar, Sonnevis
"Inte det bländande riket av ljus, utan den grå, långsamt gryende morgonen till en serie av möjliga dagar av arbete.
Nästan allt återstår att göra
Det kan gå
Det är möjligt" ----- men den är dyster, va?
Då blir det Ingrid Sjöstrand: "Kärleken är som en stubbrytare, som bänder och vänder allt i dess väg.... och gräset vänds upp och ned. Och gräset, det fina, ljusgröna gräset, måste sås om och sås om." (ungefär så, jag hittar ju inte boken, det är ett vanligt letobjekt)
Om talet blir klart kanske jag lägger ut det....
söndag 1 augusti 2010
Söndagens tankar
Är söndagen tankarnas dag framför andra? Kanske tänks det mer när man sovit mer än vanligt? En gudstjänst är en tanketimme, en vila och en koncentration inför livet, i alla fall när det fungerar som bäst. Mycket kan dock störa, särskilt den som har arrangemangssjuka och inte kan uthärda krångel med mikrofon, oförberett strul, tankar som bara radas fram. Men vacker musik, vackra gamla ord och en fin lokal - ja då får min hjärna vila och ladda om. Inte ber jag så särskilt, inte hänger jag med hela tiden och inte kan jag lyssna på samma person i 20 minuter men jag kan sitta stilla, vila i formen liksom. Blir livet lättare att leva? Blir jag bättre lämpad för 55-åringsdilemman? Vi hörde Stefan Sundström igår, en tuffing i röst och gitarrspel, han berör mej väldigt med sitt oborstade och sina ruffa texter. På Spotify hör jag just nu: " Om jag kommer upp till Jesus på nåt sätt, frågar han nog inte om fel och rätt, har du älskat allt du pallat varje dag - och vad svarar jag då" - instämmer, det är ungefär så......
Idag höll jag i det hela, då blir det lite mer tanke av även om jag känner mig som pastor Jansson, var är alla? Vi var i den finaste av lokaler, fäbodvallen där min mamma höll till som 14-åring, mjölkade kor, kärnade smör och sprang-cyklade hem 7 km för att hjälpa till hemma på dagen. Att springcykla går till så här: två barn turas om med den enda ägandes cykeln, den ena springer medan den andra cyklar.... min egen 14-åring oroar med att moped-cykla, gissa hur det går till? Andra tider, ja de vet och vill inte höra. I alla fall min 14-åring ger träningsomgångar i konsten att älska allt man pallar varje dag. Lyckades sisådär idag igen, men nu är vi vänner igen !
Idag höll jag i det hela, då blir det lite mer tanke av även om jag känner mig som pastor Jansson, var är alla? Vi var i den finaste av lokaler, fäbodvallen där min mamma höll till som 14-åring, mjölkade kor, kärnade smör och sprang-cyklade hem 7 km för att hjälpa till hemma på dagen. Att springcykla går till så här: två barn turas om med den enda ägandes cykeln, den ena springer medan den andra cyklar.... min egen 14-åring oroar med att moped-cykla, gissa hur det går till? Andra tider, ja de vet och vill inte höra. I alla fall min 14-åring ger träningsomgångar i konsten att älska allt man pallar varje dag. Lyckades sisådär idag igen, men nu är vi vänner igen !
måndag 26 juli 2010
Två dagars semester går också an
Vi gjorde semester med oplanerat mål, lite vagt bläddrade vi i Morsdagsboken Upplev Sverige och påmindes om Tännforsen i Jämtland. På vägen dit stannade vi vid Döda fallet men fick inga biljetter den kvällen heller men vi tjuvlyssnade och såg teater och skådespelare bakifrån, det gav mersmak bara det. Lite vagt lovade de att köra nästa år igen, då ska vi bara dit!
Vår kollektivägda combicamp är ett mirakel, man slår upp tältet på vagnen på fem minuter, sen har man ett hem perfekt för två sömniga. Ett dopp i Indalsälven vid Hammarstrands camping och en kopp te, sen somnar man inte i första taget när Hammarforsens brus och en trevlig make kan underhålla. Moströmdeckaren jag lämnat ute i regnet så den ser ut som en bibel från 1600-talet är ingen höjdare i innehållet heller och med vattenskadade sidor tappar man helt lusten att läsa.
Vi körde längs Ammerån upp till Hammerdal, otroligt vacker och det är nästan synd att man inte är sportfiskare när lax och öring verkar strömma lika stritt som vattnet. Sen såg vi en affisch om spelet Sången om Taråberg - och vände mot Ramsele och den beryktade Skogsnäskollektivet. Ända sen 70-talet har vi följt dem på avstånd men aldrig kommit dit, nu var det lätt att komma dit när de gnott för sina ideal i 30 år och byggt en by av hopp och kreativitet. Ett proffsigt och gripande spel och Ramseletrakten var också väldigt vacker, tänk va mycket osett det finns i Sverige. Var har alla vackra bygder varit i hela mitt liv?
Men vi skulle ju till Jämtland och nån ordning måste det väl vara på en semester så vi drog till Strömsund alltmedan temperaturen sjönk till otroliga 5 grader, plus visserligen men oh vilken tur att det är som Predikaren säger "när två ligga tillsammans hava de det varmt men ve den ensamme". En bondeskada som drabbat mej är att inte kunna sova på morgonen - men maken som är mer bonde kan det - en lång promenad på en kombinerad motionsslinga och golfbana blev lösningen. Tänk om man får en sån boll i huvudet - vad händer då? Man skulle lyssna efter "fore" och hålla händerna över huvudet - trot den som vill. Jag småsprang över greenen.
I Strömsund bodde Beppe Wolgers på Öhn, ett fint litet museum om hans skapandeverk och ett dito café som var lika värt sitt besök, oväntat givande. Inte minst ett fantasirikt och enkelt staket av hässjeslanor och gamla bräder och som vanligt är planen att göra något liknande på hemmaplan. Det brukar dels inte bli av och om det blir av ser det mest ut som majbrasan - men hoppet, jag säger bara det, hoppet är en viktig ingrediens i livet!
Arnes enda oemotståndliga önskan denna semester var Skärvångens bymejeri - och vi kom dit, visserligen en halvtimme försent för mejerivisningen, men ostbuffé och prat med chefen själv gav lön för milen. Mycket inspirerande och imponerande - och hoppet som sagt, tänk om vi kan komma dit? Han erbjöd oss på stående fot att köpa mjölkgården men åsynen av branterna och tanken på att någon mej närstående skulle köra där (i värsta fall jag om barnen inte kommer hem varje höskörd) - nej tack, man kan inte bara tänka på utsikten!
Min enda oemotståndliga önskan denna semester var Garvsyra på Jamtli och på fredagkväll som vi en timme före och sen skrattade jag mej harmynt åt deras fåniga spel med otrolig handling. Min favorit, bagaren i spelet hade mins två beundrare i publiken, GJ och en gubbe bakom oss som också skrattade så han kiknade. Jakobsson var mer måttfull i sina ovationer och kom med kritiska frågor om logik och sånt.
Vilken tur för er mina läsare att vi bara hade två dagars semester - och Tännforsen lär finnas kvar har jag hört.
Utvilad? Nja, men uppiggad, inspirerad och kallbadad!
Vår kollektivägda combicamp är ett mirakel, man slår upp tältet på vagnen på fem minuter, sen har man ett hem perfekt för två sömniga. Ett dopp i Indalsälven vid Hammarstrands camping och en kopp te, sen somnar man inte i första taget när Hammarforsens brus och en trevlig make kan underhålla. Moströmdeckaren jag lämnat ute i regnet så den ser ut som en bibel från 1600-talet är ingen höjdare i innehållet heller och med vattenskadade sidor tappar man helt lusten att läsa.
Vi körde längs Ammerån upp till Hammerdal, otroligt vacker och det är nästan synd att man inte är sportfiskare när lax och öring verkar strömma lika stritt som vattnet. Sen såg vi en affisch om spelet Sången om Taråberg - och vände mot Ramsele och den beryktade Skogsnäskollektivet. Ända sen 70-talet har vi följt dem på avstånd men aldrig kommit dit, nu var det lätt att komma dit när de gnott för sina ideal i 30 år och byggt en by av hopp och kreativitet. Ett proffsigt och gripande spel och Ramseletrakten var också väldigt vacker, tänk va mycket osett det finns i Sverige. Var har alla vackra bygder varit i hela mitt liv?
Men vi skulle ju till Jämtland och nån ordning måste det väl vara på en semester så vi drog till Strömsund alltmedan temperaturen sjönk till otroliga 5 grader, plus visserligen men oh vilken tur att det är som Predikaren säger "när två ligga tillsammans hava de det varmt men ve den ensamme". En bondeskada som drabbat mej är att inte kunna sova på morgonen - men maken som är mer bonde kan det - en lång promenad på en kombinerad motionsslinga och golfbana blev lösningen. Tänk om man får en sån boll i huvudet - vad händer då? Man skulle lyssna efter "fore" och hålla händerna över huvudet - trot den som vill. Jag småsprang över greenen.
I Strömsund bodde Beppe Wolgers på Öhn, ett fint litet museum om hans skapandeverk och ett dito café som var lika värt sitt besök, oväntat givande. Inte minst ett fantasirikt och enkelt staket av hässjeslanor och gamla bräder och som vanligt är planen att göra något liknande på hemmaplan. Det brukar dels inte bli av och om det blir av ser det mest ut som majbrasan - men hoppet, jag säger bara det, hoppet är en viktig ingrediens i livet!
Arnes enda oemotståndliga önskan denna semester var Skärvångens bymejeri - och vi kom dit, visserligen en halvtimme försent för mejerivisningen, men ostbuffé och prat med chefen själv gav lön för milen. Mycket inspirerande och imponerande - och hoppet som sagt, tänk om vi kan komma dit? Han erbjöd oss på stående fot att köpa mjölkgården men åsynen av branterna och tanken på att någon mej närstående skulle köra där (i värsta fall jag om barnen inte kommer hem varje höskörd) - nej tack, man kan inte bara tänka på utsikten!
Min enda oemotståndliga önskan denna semester var Garvsyra på Jamtli och på fredagkväll som vi en timme före och sen skrattade jag mej harmynt åt deras fåniga spel med otrolig handling. Min favorit, bagaren i spelet hade mins två beundrare i publiken, GJ och en gubbe bakom oss som också skrattade så han kiknade. Jakobsson var mer måttfull i sina ovationer och kom med kritiska frågor om logik och sånt.
Vilken tur för er mina läsare att vi bara hade två dagars semester - och Tännforsen lär finnas kvar har jag hört.
Utvilad? Nja, men uppiggad, inspirerad och kallbadad!
måndag 12 juli 2010
Sommaren som dröm
Hej på er - jag blir såå glad att höra att några vill att jag ska blogga igen. Nu har datorn fått virusmedicin, total nyinstallation tar tid, var rädd om dina säkerhetskopior är mitt råd!!! Spara och märk noga var du lägger bilder, bra dokument, olika programs säkerhetskopior. Det gäller att ha ordning - det tänker jag nu när sommarens långa dagar ska försöka rädda vinterns hafs och hopstökande. Vem lägger allt på fel ställe? Hur ska man organisera ett hem - i bokstavsordning, genomskinliga plastlådor eller bara synliga hyllor som Björne, det ser ju så mysigt ut; men hos honom smiter inga möss in i källaren, dammet stannar ute och allt verkar lättstädat trots stöket. Tacka vet jag utelivet - där kan man ta det i stora drag.
Blogguppehållet beror på att min gedigna uppfostran sa alltid; säg inte att du är trött, klaga inte över krämpor, små eller stora. Det har varit en del av det så då var det inte så mycket att skriva. Trista klagovisor, sömniga trötthetssjok och spik i foten har ni väl nog av själva är grundtanken. Men så läste jag Mia Skäringers bok med en omöjligt titel Dyng... och hur helig som helst. Rekommenderas för både duktiga och trötta. Hon beskriver sin struliga vardag och sin strävan - men också tillåta sig själv att det kan vara bra fast det är sisådär ibland.
så nu kör vi lite sommarblogg - tror jag nu när jag på datorlagarns råd har egen dator till tonårspojkars surfande. Välkommen du ljuva sommar - trots att den inte är perfekt och att grönsakslandet med mest blommor såddes rekordsent 3 juli. Regnet som kom igår räddar nog den förseningen, värmen dessmer. Detär till att ha tur!
Blogguppehållet beror på att min gedigna uppfostran sa alltid; säg inte att du är trött, klaga inte över krämpor, små eller stora. Det har varit en del av det så då var det inte så mycket att skriva. Trista klagovisor, sömniga trötthetssjok och spik i foten har ni väl nog av själva är grundtanken. Men så läste jag Mia Skäringers bok med en omöjligt titel Dyng... och hur helig som helst. Rekommenderas för både duktiga och trötta. Hon beskriver sin struliga vardag och sin strävan - men också tillåta sig själv att det kan vara bra fast det är sisådär ibland.
så nu kör vi lite sommarblogg - tror jag nu när jag på datorlagarns råd har egen dator till tonårspojkars surfande. Välkommen du ljuva sommar - trots att den inte är perfekt och att grönsakslandet med mest blommor såddes rekordsent 3 juli. Regnet som kom igår räddar nog den förseningen, värmen dessmer. Detär till att ha tur!
onsdag 2 juni 2010
Ållateaterns ikväll
Oj - äntligen är det dags igen. Ållateatern spelar Den inbillade sjuke igen. Jag ska få gå dit igen. Stanley och Örjan Lidén, mina favoritmusiker ska spela. vi ska få gå in i medeltiden och ledas till skratt och gråt igen. Fast jag vet hur det går, vet att det är förvirrande ibland, starkt och glatt ibland och stor seger för alla som kan genomföra en helkväll inför publik, så är det ändå spännande.
Fast jag inte vet hur årets föreställning är så är jag helt säker: Gå genast och köp biljetter! Entré Sundsvall vet när och hur. Jag vet bara ATT!
Fast jag inte vet hur årets föreställning är så är jag helt säker: Gå genast och köp biljetter! Entré Sundsvall vet när och hur. Jag vet bara ATT!
fredag 14 maj 2010
Det är över och det börjar
Nu är det över. Helan Valborgsspexet blev som helhet en succé. vi hann så småningom bli klara med både blågula kepsar och Saab och Volvo-sömnaden, repliker och sångrader kom i någorlunda ordning - på den 9:e föreställningen kändes det nästan automatiskt. Så mycket glädje och värme, så många goda och uppmuntrande kommentarer, så många glada skratt som ekat i Missionshuset, så de gläder när vi märker att de poänger vi planerat stämmer med publikens humortröskel. Känns som ett under alltihop. Vi tror att det betyder nåt för oss, för missionshuset som får bjuda till med alla sina resurser; varenda golvbräda och kaffekopp får göra tjänst, för byborna och de som kom längre ifrån. "Tack för förlängningen" " Ni har en sån humanistisk humor" är några av tackorden som kom. Det är till att öva sitt vuxenblivande; både ta emot beröm och väga det negativa med lagom känslig våg. Ett negativt omdöme har en förmåga att skugga nio positiva.
Den enda tidningsskrivare i tjänst som kom valde att skriva om det hela som en intern släkthistoria och var inte alltför positiv, men hon gick ju också innan det hela börjat, knappt.
Nu har vi plockat undan och ska sova igen det missade. Vad ska jag nu göra med alla kvällar som plötsligt är tomma? Bättra på det skamfilade ryktet från scenen, kanske. Jag slängde pepparkaksdegen idag.
Den enda tidningsskrivare i tjänst som kom valde att skriva om det hela som en intern släkthistoria och var inte alltför positiv, men hon gick ju också innan det hela börjat, knappt.
Nu har vi plockat undan och ska sova igen det missade. Vad ska jag nu göra med alla kvällar som plötsligt är tomma? Bättra på det skamfilade ryktet från scenen, kanske. Jag slängde pepparkaksdegen idag.
tisdag 20 april 2010
Aktuellt snodde min poäng
Just nu är vi i slutfasen - spexet ska bli klart till nästa fredag. Ensemblen drömmer mardrömmar och vi turas om att dippa i entusiasm och tilltro. Just nu är min hals inte alls i skick att öva ett skrik och en tuff sång om vårt vardagsliv. Men nya idéer, lånade idéer och gamla, uppfräschade dito trängs om utrymmet. Det är inte klokt hur mycket komiskt det finns i ens omgivning om man bara tittar efter. Jag hade just kommit på en sångfras (melodi "fröken Fräken") om att ett askmoln kunde åstadkomma det Köpenhamnsmötet inte fick till på en hel veckas förhandlingar; minska flygtrafiken alltså - och så snor Aktuellt den vinklingen rakt av - på allvar. Men den sångversen fick inte plats ändå...
Nu saknas - en röd linje, mycket rekvisita, sydda blågula kostymer med tillhörande kepsar, folkdräkter, gitarrer..... hur ska vi hinna? Det brukar bli en förenklad variant av alla galna idéer - men kan bli bra ändå. Tiden är en vän som kommer emot oss - men nog känns den som ett hot som rinner uppåt anklarna ibland. Nu ska jag gå ut i kvällsmörkret och höra efter om ån hörs brusa, om rådjuret skriker i alskogen och om korna ätit sitt ensilage. Samtidigt ska jag djupandas ammoniakångor - det brukar vara bra mot förkylning och halsont.
Nu saknas - en röd linje, mycket rekvisita, sydda blågula kostymer med tillhörande kepsar, folkdräkter, gitarrer..... hur ska vi hinna? Det brukar bli en förenklad variant av alla galna idéer - men kan bli bra ändå. Tiden är en vän som kommer emot oss - men nog känns den som ett hot som rinner uppåt anklarna ibland. Nu ska jag gå ut i kvällsmörkret och höra efter om ån hörs brusa, om rådjuret skriker i alskogen och om korna ätit sitt ensilage. Samtidigt ska jag djupandas ammoniakångor - det brukar vara bra mot förkylning och halsont.
söndag 11 april 2010
Underbart och stärkande i fjällen
Det är en fånig sång men den är sann - det är en underbar upplevelse att vara i fjällen, nära fjällen och på det. Snön är så vit, tystnaden så tyst och solen ger en märklig brun färg till kinderna. Stora och vida tankar samsas med grundläggande behovs-tankar som när man ska rasta, om jägarsnuset kom med i ryggsäcken, vilket spel ska vi spela ikväll?
Fick låna stuga av familjen Stark; en stuga som var ett under av välorganiserat och välplanerat antal kvadratmeter fjällstuga. Tack för det - vilsamt och ändå är kroppen trött och avslappnad. De portföljer jag tog med kom hem igen - oöppnade. Man vet ju aldrig - det kan bli snöstorm eller fotstukning och då vore det synd att bara sitta och rulla tummarna. Kanske fungerar det som försäkring mot bådadera.
I Ottsjö -denna lilla Jämtlandsby träffade vi många inflyttade som levde av rätt osannolika saker ( skogsinventering, snöskosafari, keramik och hundspann) men som hade det gemensamt att de brutit upp från ett hektiskt arbetsliv och startat om här i tystnaden. De hade gjort en omräkning - tid och lugn och ro i överflöd och pengar och semesterkassa i ständigt underskott - men livskvalitet och kreativitet verkar det inte vara brist på i X och Z län. Imponerande var ordet.
En berättelse som kan lära oss att se på vår hembygd: Ett holländskt par hade tillbringat sin smekmånadssemester i Ottsjö. När de tillfrågades varför sa de att de valt mellan Tanzania och Ottsjö när de bläddrat i reserkatalogerna!!! Vi som bara tror att varma länder har attraktionskraft!
Det betyder att Gårdtjärn kan vara/ bli attraktivt som övernattningsställe " idyllliskt stuga vid Sättnaån, betande kor och gäddfiske i sjön erbjuds!" Just nu jobbar Kodur på konceptet!
Fick låna stuga av familjen Stark; en stuga som var ett under av välorganiserat och välplanerat antal kvadratmeter fjällstuga. Tack för det - vilsamt och ändå är kroppen trött och avslappnad. De portföljer jag tog med kom hem igen - oöppnade. Man vet ju aldrig - det kan bli snöstorm eller fotstukning och då vore det synd att bara sitta och rulla tummarna. Kanske fungerar det som försäkring mot bådadera.
I Ottsjö -denna lilla Jämtlandsby träffade vi många inflyttade som levde av rätt osannolika saker ( skogsinventering, snöskosafari, keramik och hundspann) men som hade det gemensamt att de brutit upp från ett hektiskt arbetsliv och startat om här i tystnaden. De hade gjort en omräkning - tid och lugn och ro i överflöd och pengar och semesterkassa i ständigt underskott - men livskvalitet och kreativitet verkar det inte vara brist på i X och Z län. Imponerande var ordet.
En berättelse som kan lära oss att se på vår hembygd: Ett holländskt par hade tillbringat sin smekmånadssemester i Ottsjö. När de tillfrågades varför sa de att de valt mellan Tanzania och Ottsjö när de bläddrat i reserkatalogerna!!! Vi som bara tror att varma länder har attraktionskraft!
Det betyder att Gårdtjärn kan vara/ bli attraktivt som övernattningsställe " idyllliskt stuga vid Sättnaån, betande kor och gäddfiske i sjön erbjuds!" Just nu jobbar Kodur på konceptet!
tisdag 6 april 2010
Påsken är förbi - och kycklingarna kvar
Påsken gick i en rasande fart och innehöll stilla stunder jäms med gudstjänsttiderna. Jag höll i två av dem - det gör att det blir väldigt nära och intressant men också nervöst och sova-dåligtnätter på köpet. Trots att det bara är vänner och vänliga själar med så krävs en helhetstanke och lappar som ska skrivas och limmas, när jag ändå letar påskäggen och fjädrarna så brukar jag hitta fem stora handsmidda spikar som ska påminna om såren... Påsknattens mässa blev en totalupplevelse - leve Jermunn, Swing, nydöpte Mattias mfl för denna natt.
Men annandag påsk blev stilla så det räckte för hela dito-veckan. När vi då sovit några dagtimmar så vågade vi oss på bio och såg Avatar - oj vilken film. Se den med öppna sinnen - den är bra men så annorlunda så det hissnar. Det är 2 tim och 41 min total närvaro i en annan värld som ändå påminner och starkt kritiserar denna vår värld. Mycket tänkvärt men jobbigt för nackmusklerna.
I kväll hittade jag igen de små gröna kycklingarna jag köpte till påsktårtan. Om någon ätit upp dem i förväg hade jag blivit ledsen, och så idag spelar de ingen roll alls- vad gör jag nu med dem? En tårta till? Ska komma ihåg det när jag eldar upp mig för någon detalj - får be nån påminna mej om marsipankycklingarnas oviktiga tillvaro - trot den som vill att jag tar det på allvar då!
Men annandag påsk blev stilla så det räckte för hela dito-veckan. När vi då sovit några dagtimmar så vågade vi oss på bio och såg Avatar - oj vilken film. Se den med öppna sinnen - den är bra men så annorlunda så det hissnar. Det är 2 tim och 41 min total närvaro i en annan värld som ändå påminner och starkt kritiserar denna vår värld. Mycket tänkvärt men jobbigt för nackmusklerna.
I kväll hittade jag igen de små gröna kycklingarna jag köpte till påsktårtan. Om någon ätit upp dem i förväg hade jag blivit ledsen, och så idag spelar de ingen roll alls- vad gör jag nu med dem? En tårta till? Ska komma ihåg det när jag eldar upp mig för någon detalj - får be nån påminna mej om marsipankycklingarnas oviktiga tillvaro - trot den som vill att jag tar det på allvar då!
tisdag 23 mars 2010
När Ove blev vuxen
Förra veckan fick jag tillbringa ett dygn i Stockholm, huvudstaden. Det kan inte hjälpas men jag är väldigt lättimponerad när det gäller stadsliv, längtar liksom dit och njuter särskilt av "lägenhetsboende". Jag ska flytta till en lägenhet en gång till i livet - och så har jag ju obott vid en sjö så här får pålarna sitta löst om dessa drömmar ska bli verklighet.
Men det som hände var; jag bodde hos min sommarlillebror Ove i hans lägenhet på Söder, verkligen centralt. Han mötte mej vid t-banan för han tror inte på att jag bott i Stockholm i två år. Jag tror å andra sidan inte att han klarar sig själv vid 44 års ålder... Men så kommer jag in i hans lägenhet och får se en mycket trendigt och proffsigt inredd lägenhet. Han har gjort det själv säger han. Det kallas att få ett nytt perspektiv, världen förändrades där i hallen och sen genom hela dygnet. Avundsjuk heter det också.
......Att Ove är vuxen har jag ju anat, han har ju två barn, 19 och 10 år, men inte trott förrän jag såg hans nya hem.
Apropå otroligt - Kennetklubben, jag säger bara det, kan man skapa en klubb kring ett förnamn och dessutom få ST att skriva om den varje gång de rör sig, ja då finns det hopp. Berlinmuren föll, Obama blev president, nog ska det väl gå att få till både pelargoner och fönsterröj på en lördag?
Men det som hände var; jag bodde hos min sommarlillebror Ove i hans lägenhet på Söder, verkligen centralt. Han mötte mej vid t-banan för han tror inte på att jag bott i Stockholm i två år. Jag tror å andra sidan inte att han klarar sig själv vid 44 års ålder... Men så kommer jag in i hans lägenhet och får se en mycket trendigt och proffsigt inredd lägenhet. Han har gjort det själv säger han. Det kallas att få ett nytt perspektiv, världen förändrades där i hallen och sen genom hela dygnet. Avundsjuk heter det också.
......Att Ove är vuxen har jag ju anat, han har ju två barn, 19 och 10 år, men inte trott förrän jag såg hans nya hem.
Apropå otroligt - Kennetklubben, jag säger bara det, kan man skapa en klubb kring ett förnamn och dessutom få ST att skriva om den varje gång de rör sig, ja då finns det hopp. Berlinmuren föll, Obama blev president, nog ska det väl gå att få till både pelargoner och fönsterröj på en lördag?
söndag 21 mars 2010
Säkert vårtecken i Gårdtjärn
Vilken helg det blev! Solen i två dagar - och jag fick se pappa vakna till liv och vilja vara ute igen. Han satt på altan och solade i timmar och det gjorde verkligen gott.
Ett säkert vårtecken i Gårdtjärn, just här på gården, är att flugorna återkommer. Någon enda än så länge, men tyvärr så påminns jag om hur det blir sen.... då gäller snits och kvickhet i köksbestyren. Det sinnrika med vårt boende återupptäcker jag också - det kök som ligger i solen blir ett kärt tillhåll för de svarta,små. Kanske en av orsakerna till att sommaren tillbringas i ett kök 10 meter nedåt gården. Ett kök med kvällssol och svala dagrar genom köksfönstret. Men än är det några månader bort, men tanken är inte helt oangenäm.
Korna är ännu ett vårtecken - de "bälar" så fort man öppnar dörren, och jag förstår att de längtar ut. Hela vintern ser jag väldigt orättvis på dem, juver och baken, mjölk och brunst är mitt intresse. Kommer på mej att inte titta riktigt på dem förrän de ska ut och in, då måste jag ta helhetsblicken igen. Då upptäcker jag återigen vilka ståtliga djur de är, hur deras egenheter framträder och hur lätta de är att känna igen och att se hur de mår då.
Apropå det ska jag nu ut och kvällspassa. Om det inte dyker upp en mus först så ska jag titta ordentligt ikväll. På hela kon - för vårens skull. Den dan jag dessutom kan stanna till och betrakta en mus - då har nog den Maria som löser upp alla vardagens knutar varit här och hjälpt till med ett mirakel. Se länk http://www.avemariapublikationer.com/maria-som-loser-alla-livets-knutar.htm
Ett säkert vårtecken i Gårdtjärn, just här på gården, är att flugorna återkommer. Någon enda än så länge, men tyvärr så påminns jag om hur det blir sen.... då gäller snits och kvickhet i köksbestyren. Det sinnrika med vårt boende återupptäcker jag också - det kök som ligger i solen blir ett kärt tillhåll för de svarta,små. Kanske en av orsakerna till att sommaren tillbringas i ett kök 10 meter nedåt gården. Ett kök med kvällssol och svala dagrar genom köksfönstret. Men än är det några månader bort, men tanken är inte helt oangenäm.
Korna är ännu ett vårtecken - de "bälar" så fort man öppnar dörren, och jag förstår att de längtar ut. Hela vintern ser jag väldigt orättvis på dem, juver och baken, mjölk och brunst är mitt intresse. Kommer på mej att inte titta riktigt på dem förrän de ska ut och in, då måste jag ta helhetsblicken igen. Då upptäcker jag återigen vilka ståtliga djur de är, hur deras egenheter framträder och hur lätta de är att känna igen och att se hur de mår då.
Apropå det ska jag nu ut och kvällspassa. Om det inte dyker upp en mus först så ska jag titta ordentligt ikväll. På hela kon - för vårens skull. Den dan jag dessutom kan stanna till och betrakta en mus - då har nog den Maria som löser upp alla vardagens knutar varit här och hjälpt till med ett mirakel. Se länk http://www.avemariapublikationer.com/maria-som-loser-alla-livets-knutar.htm
lördag 20 mars 2010
Se här så snyggt det ser ut
Sonen tog lägligt kort på den enda skidtur vi tog denna vinter - ihop alltså. En underbar dag med snö som grus. Bilden förtäljer inte den nordanvind som gjorde det rätt kallt solen till trots. Men ändå - visst ser det snitsigt ut, jag kanske ändå liknar C Kalla?
Maria, Jesu moder, är fokus för imorgon - jag ska leda gudstjänst och har tänkt på henne hela dan. När jag letade fanns det en massa skrivet om henne. en underbar bild jag fann var den där Maria sitter med ett band med knutar på - hon löser upp dem en efter en. I en text står det att den norska nyöversättningen av Bibeln också säger att det står inte "jungfru" utan ung, flicka. Så, då var det flertusenåriga mysteriet löst.
Maria, Jesu moder, är fokus för imorgon - jag ska leda gudstjänst och har tänkt på henne hela dan. När jag letade fanns det en massa skrivet om henne. en underbar bild jag fann var den där Maria sitter med ett band med knutar på - hon löser upp dem en efter en. I en text står det att den norska nyöversättningen av Bibeln också säger att det står inte "jungfru" utan ung, flicka. Så, då var det flertusenåriga mysteriet löst.
onsdag 17 mars 2010
Kodur Kodur Kodur
Kodur spex, sång och närodlad gemenskag. Jag gör ett test om jag kan få upp Kodur på Google-sökning. Det går inte att hitta alls - synd på en så trevlig företeelsen, som ikväll då jag kommer direkt från jobbet, stoppas av polisen för körkorts- och alkotest och borde gå direkt hem . Men på övre våningen i Missionshuset så sitter vi drygt en timme kring våra texter och ständigt omändrade planer - och så går jag hem i nyhopp och leende trav. Allt det hemma stod kvar och jag hann väl ungefär lika mycket som vanligt.
tisdag 16 mars 2010
Långt om länge
Det är märkligt med komplimanger - de vill liksom inte fastna trots att jag blir smickrad. I lördags skidade jag omkring på Gårdtjärnssjön bland angelfiskare och skoteråkare - någon ropade uppmuntrande Heja Kalla. Tro honom inte- sa Pekka Langer - och det är klart att jag vet att jag inte är speciellt lik Kalla vare sig i åkstil eller hur jag klär i skiddressen, men visst var det snällt ropat? Men att ta det på allvar, nej, där går gränsen.
Men en liten stickreplik när jag beklagade mig om min tidsbrist "men blogga det hinner du" tog hårt och jag tappade helt lusten att då blogga. Den negativa "komplimangen" den kunde jag ta på blodigt allvar och inte alls ha samma distans till som när Kung Helly Hansen ropade "heja Kalla". Konstigt och tänkvärt. Men jag har en egenhet att ganska snart se mig om i hopp och tillförsikt igen trots att surheten sitter hårt ibland.
Den kloke Simonsson sa dock "det är inte hur man har´ne utan hur man tar´ne - så nu är jag tillbaka igen.
Dagens tanke går till att jag för 28 år sedan födde min förstfödde Kalle. Vilken total överraskning den dagen var. Det började kvällen innan, jag ringde till Östra sjukhuset för att fråga om råd. Det var en man som svarade och hävdade att han var barnmorska - men jag kunde inte fråga honom, gick inte in liksom och han var vidsynt och förstod och skickade luren vidare till en "riktig" barnmorska. Sen var hela dygnet fullt av oförutsägbara minuter, allt omöjligt att föreställa sig. En stående tanke var men Mamma - hur kunde du genomgå detta sex gånger???? Inte anade jag då att det skulle bli fyra till. Men aldrig förr hade jag upplevt nåt så totalt uppslukande och kroppsligt naturnära - så här i efterskott så är det bara ridningen på Islandshäst som kan slå det i fysisk totalupplevelse. Ja, den allra största överraskningen var att det faktiskt var en levande varelse som kom ut - och när vi fick veta att det var en pojke så var det som om det fanns hundra olika kön att välja på - så överrumplade blev vi. Grattis Kalle - och tack för att du uppfostrat oss till föräldrar. Att han 28 år senare skulle kunna hantera en svets och sjunga i kör - ja livet är verkligen fullt av överraskningar.
Men en liten stickreplik när jag beklagade mig om min tidsbrist "men blogga det hinner du" tog hårt och jag tappade helt lusten att då blogga. Den negativa "komplimangen" den kunde jag ta på blodigt allvar och inte alls ha samma distans till som när Kung Helly Hansen ropade "heja Kalla". Konstigt och tänkvärt. Men jag har en egenhet att ganska snart se mig om i hopp och tillförsikt igen trots att surheten sitter hårt ibland.
Den kloke Simonsson sa dock "det är inte hur man har´ne utan hur man tar´ne - så nu är jag tillbaka igen.
Dagens tanke går till att jag för 28 år sedan födde min förstfödde Kalle. Vilken total överraskning den dagen var. Det började kvällen innan, jag ringde till Östra sjukhuset för att fråga om råd. Det var en man som svarade och hävdade att han var barnmorska - men jag kunde inte fråga honom, gick inte in liksom och han var vidsynt och förstod och skickade luren vidare till en "riktig" barnmorska. Sen var hela dygnet fullt av oförutsägbara minuter, allt omöjligt att föreställa sig. En stående tanke var men Mamma - hur kunde du genomgå detta sex gånger???? Inte anade jag då att det skulle bli fyra till. Men aldrig förr hade jag upplevt nåt så totalt uppslukande och kroppsligt naturnära - så här i efterskott så är det bara ridningen på Islandshäst som kan slå det i fysisk totalupplevelse. Ja, den allra största överraskningen var att det faktiskt var en levande varelse som kom ut - och när vi fick veta att det var en pojke så var det som om det fanns hundra olika kön att välja på - så överrumplade blev vi. Grattis Kalle - och tack för att du uppfostrat oss till föräldrar. Att han 28 år senare skulle kunna hantera en svets och sjunga i kör - ja livet är verkligen fullt av överraskningar.
onsdag 24 februari 2010
Sorgen och kylan de passar tillsammans
Kylan är en talande bakgrund - den är tröttsam men ändå vacker. Aldrig fryser man som på en begravning, då hjälper inte solen och en stilla vind ens. Jag fick en aning om den verkliga kylan ikväll när jag besökte Ewa´s blogg med en bild på en nersnöad gravsten över sonen Nils som försvann för ett år sen. Sorgen går att ta på många sätt; de har valt att göra det med många, många och det blir liksom mitt i allt ett hopp om att LIVET är möjligt ändå. Kylan som sätter sig i kroppen efter utearbetet går bäst att besegra med en annan människas värme.
Nu har jag fått låna sonens Spotify-uppkoppling medans jag betalade räkningarna - tänk så lätt det gick med Afzelius sjungande både kamp och kärlek. Så förutom en annan människas värme så är nog musiken den näst bästa trösten och värmen.
Ja det skulle vara de vackra orden då. Tänk dikten av Tranströmmer, ska jag ta den?
”Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden.
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer
Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret"
Tack för ikväll - nu ska jag sopa av och sen värma fötterna på min varma sängkamrat.
Nu har jag fått låna sonens Spotify-uppkoppling medans jag betalade räkningarna - tänk så lätt det gick med Afzelius sjungande både kamp och kärlek. Så förutom en annan människas värme så är nog musiken den näst bästa trösten och värmen.
Ja det skulle vara de vackra orden då. Tänk dikten av Tranströmmer, ska jag ta den?
”Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden.
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer
Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret"
Tack för ikväll - nu ska jag sopa av och sen värma fötterna på min varma sängkamrat.
fredag 19 februari 2010
Tanken flyger
Fredagkväll utan vare sig På spåret eller Skavlan - hur kan det vara möjligt?Men det går att sova till backhoppning och hockey - det är en sorts gemenskap ändå att sitta i samma soffa även om flocken inte är samlad alls.
OS går för mej ut på att spana efter Nils och hans fotopositioner - vill ni följa honom så är hans blogg full av ögonblicksbilder från sidan http://www.blogger.com/post-create.g?blogID=6985025290663918660 eller sök på Google: Nu blev näsan pikig.
Historien om den pikiga näsan är ett tecken på att jag tror att morfar och mormor uppfostrat dessa barn lika mycket som vi. Det är nästa generation man får satsa på - att bli citerad, fotograferad och oroad för. En av årets höjdpunkter var när smågrisarna skulle hämtas ( eller när de sen skulle slaktas på hösten). Barn i lämplig ålder skulle följa detta och då använder den njutande morfadern uttrycket att näsan blir pikig - ni vet när ett barn blir både skräckslaget och stum av det storslagna och nya. Det kan väl hända att man kan ana en del sådana situationer när han flänger omkring i stora världen.
Nåt helt annat - fick uppleva den där känslan idag när det blir helt rätt. Mina religionselever skulle studera Kristendom och vår präst Jermunn kom och svarade på frågor utifrån hur man kan vara kristen. Han gör det igen. Gudasänd så känner han in nivån, briljant utan att briljera så möter han och ger gedigna och trovärdiga svar på frågor som: Vem skrev Bibeln? Är syndafallet Evas fel? Hur kunde en kristen påve beordra Korstågen? Kastade Gud ut Lucifer ur himlen? Begravs präster med huvudet åt öster? Evolutionen eller skapelseberättelsen? Varför läste du inte nåt vettigt istället för att bli präst? Är du en modern präst? Tror du på återfödelse? Kan allt förlåtas? mm.mm.mm.
Att jag inte filmade in detta är oförlåtligt. Ni borde fått vara med! Han visade så tydligt att frågor och svåra dilemman måste mötas med oändlig kärlek och respekt - då kan världen bli en plats av spännande möten och gemensamt lärande. Jag är mer än hänförd över mitt jobb där jag får möta så många fina människor som gärna använder sina hjärnor för nytänkande. Att de sen har svår för tidspassning och att lämna in uppgifter må förlåtas. Idag hade de mvg nästan hela bunten - utifrån målet att hänföras och tänka självständigt. Näsan kan bli pikig av mycket olika händelser minsann.
OS går för mej ut på att spana efter Nils och hans fotopositioner - vill ni följa honom så är hans blogg full av ögonblicksbilder från sidan http://www.blogger.com/post-create.g?blogID=6985025290663918660 eller sök på Google: Nu blev näsan pikig.
Historien om den pikiga näsan är ett tecken på att jag tror att morfar och mormor uppfostrat dessa barn lika mycket som vi. Det är nästa generation man får satsa på - att bli citerad, fotograferad och oroad för. En av årets höjdpunkter var när smågrisarna skulle hämtas ( eller när de sen skulle slaktas på hösten). Barn i lämplig ålder skulle följa detta och då använder den njutande morfadern uttrycket att näsan blir pikig - ni vet när ett barn blir både skräckslaget och stum av det storslagna och nya. Det kan väl hända att man kan ana en del sådana situationer när han flänger omkring i stora världen.
Nåt helt annat - fick uppleva den där känslan idag när det blir helt rätt. Mina religionselever skulle studera Kristendom och vår präst Jermunn kom och svarade på frågor utifrån hur man kan vara kristen. Han gör det igen. Gudasänd så känner han in nivån, briljant utan att briljera så möter han och ger gedigna och trovärdiga svar på frågor som: Vem skrev Bibeln? Är syndafallet Evas fel? Hur kunde en kristen påve beordra Korstågen? Kastade Gud ut Lucifer ur himlen? Begravs präster med huvudet åt öster? Evolutionen eller skapelseberättelsen? Varför läste du inte nåt vettigt istället för att bli präst? Är du en modern präst? Tror du på återfödelse? Kan allt förlåtas? mm.mm.mm.
Att jag inte filmade in detta är oförlåtligt. Ni borde fått vara med! Han visade så tydligt att frågor och svåra dilemman måste mötas med oändlig kärlek och respekt - då kan världen bli en plats av spännande möten och gemensamt lärande. Jag är mer än hänförd över mitt jobb där jag får möta så många fina människor som gärna använder sina hjärnor för nytänkande. Att de sen har svår för tidspassning och att lämna in uppgifter må förlåtas. Idag hade de mvg nästan hela bunten - utifrån målet att hänföras och tänka självständigt. Näsan kan bli pikig av mycket olika händelser minsann.
söndag 14 februari 2010
Födelsedagen är en rit
Magnus 19 år på - född på Alla hjärtans dag 1991. Olle kusin fyllde då tre år och fick en käpphäst som jag gjorde färdig under tre långa dygn på BB i väntan på Magnus ankomst - fostervattnet sipprade på och värkförsvagning var namnet. (Nästa gång visste jag mer och beordrade saltlösning redan första dan.) Sen dess har dessa födelsedagsbarn hängt ihop och haft kalasen samordnade. Idag var det pulkåkningsfest i kvarnbacken med sol och krasig mjuksnö. Till och med pappa var med - bara en fråga om vilja - rullstolen gick att ta i traktorskopan och elden värme gott och mycket folk har alltid varit en kick för honom.
Det är en njutning att vara ihop så här - inget särskilt viktigt sägs utan det är en lek att hurra och sjunga, äta bullar och oboy, höra Antons småprat i knät på Magnus och Williams glädjetjut när han dränks i snö när pulktåget välter i slutet av backen. Varje är är det en seger över tanträdslan att åka med och inte bromsa när det börjar gå fort. Snön kan göra stelaste tonåring till en lekfull busunge igen - oh vad kul att se. Mera snökalas rekommenderas för självförtroendeträning och dödsförakt.
Barnens födelsedagar påminner så tydligt om tidens gång, mycket mer än de egna. Var tog dagarna vägen och hur kom vi hit. Så många vardagars tjat och tråkigheter och så många glädjeskratt som jag lät komma av sig. Jag tror att min ansträngning vid födelsedagarna är som en försoningsrit - nu ska det rättas till som inte blev så bra. Så här mycket betyder du, så här stort är ditt liv och din plats i mitt hjärta, glöm aldrig det min lilla vän, vad jag än häver ur mig när jag är stressad av annat och som drabbar dig som är nära och har lätt att komma ivägen.
Magnus fick en boxningssäck - han som alltid varit så fredlig? När jag skulle köpa present var jag på Moyo ( butik som är ett säkert kort i tonårssammanhang). Bredvid mig stod en kille och frågade efter en kjol till sin flickvän. Det visade sig att han skulle till Afganistan på fredsuppdrag vilket han visade med att gå på stan i full militär/Fn-mundering. Vi önksade honom lycka till och Guds beskydd - men när han gått blev det tyst i butiken - jag sa att jag inte skulle vilja skicka mina med möda uppfödda söner dit och expediten höll med. "Man har det rätt bra här, bara en snattare att jaga, känns rätt tryggt i jämförelse"
Under veckan som gått har jag oroats av att Kalle var i London och Nils for till Kanada - men även det kändes som en onödig oro - de är inte i en krigshärd med opålitliga k-pistar riktade mot sig. Oron att Magnus inte fick rätt present får perspektiv den med! Ikväll räknar jag in flocken och tackar för åren som gått, att de fått vara friska, tycker om sig själva och det liv de valt. Jag är stolt!
Det är en njutning att vara ihop så här - inget särskilt viktigt sägs utan det är en lek att hurra och sjunga, äta bullar och oboy, höra Antons småprat i knät på Magnus och Williams glädjetjut när han dränks i snö när pulktåget välter i slutet av backen. Varje är är det en seger över tanträdslan att åka med och inte bromsa när det börjar gå fort. Snön kan göra stelaste tonåring till en lekfull busunge igen - oh vad kul att se. Mera snökalas rekommenderas för självförtroendeträning och dödsförakt.
Barnens födelsedagar påminner så tydligt om tidens gång, mycket mer än de egna. Var tog dagarna vägen och hur kom vi hit. Så många vardagars tjat och tråkigheter och så många glädjeskratt som jag lät komma av sig. Jag tror att min ansträngning vid födelsedagarna är som en försoningsrit - nu ska det rättas till som inte blev så bra. Så här mycket betyder du, så här stort är ditt liv och din plats i mitt hjärta, glöm aldrig det min lilla vän, vad jag än häver ur mig när jag är stressad av annat och som drabbar dig som är nära och har lätt att komma ivägen.
Magnus fick en boxningssäck - han som alltid varit så fredlig? När jag skulle köpa present var jag på Moyo ( butik som är ett säkert kort i tonårssammanhang). Bredvid mig stod en kille och frågade efter en kjol till sin flickvän. Det visade sig att han skulle till Afganistan på fredsuppdrag vilket han visade med att gå på stan i full militär/Fn-mundering. Vi önksade honom lycka till och Guds beskydd - men när han gått blev det tyst i butiken - jag sa att jag inte skulle vilja skicka mina med möda uppfödda söner dit och expediten höll med. "Man har det rätt bra här, bara en snattare att jaga, känns rätt tryggt i jämförelse"
Under veckan som gått har jag oroats av att Kalle var i London och Nils for till Kanada - men även det kändes som en onödig oro - de är inte i en krigshärd med opålitliga k-pistar riktade mot sig. Oron att Magnus inte fick rätt present får perspektiv den med! Ikväll räknar jag in flocken och tackar för åren som gått, att de fått vara friska, tycker om sig själva och det liv de valt. Jag är stolt!
tisdag 9 februari 2010
Att se trött ut
Det händer då och då att jag och andra möts av hälsningen "oh vad du ser trött ut". Det är nästan bättre med pappas käcka hälsning "vad du har blivit tjock och fet" som han kan säga till nån han inte sett på länge och som utökat i färdriktningen. För varför ska jag påminnas om det som troligen är dagens problem - att sömnen blev för kort, att det sitter en förkylning i kroppen, att klassen sugit all kraft ur mitt redan bleka hår osv.... Min arbetskamrat ville låna puder för att dölja sina påstådda ringar under ögonen - som nån påpekat. Denna mogna och kloka kvinna trodde på detta tillrop!
Men ikväll är jag trött, en halvtimme tidigare än vanligt gör sitt, mycket mer än om jag vakar en halvtimme till på kvällen. Tror jag i alla fall, tills nån påminner om halvtimmen med sitt "oj, vad du ser trött ut". När det gäller repliker är jag inte snabb! Vad ska man svara?
Men ikväll är jag trött, en halvtimme tidigare än vanligt gör sitt, mycket mer än om jag vakar en halvtimme till på kvällen. Tror jag i alla fall, tills nån påminner om halvtimmen med sitt "oj, vad du ser trött ut". När det gäller repliker är jag inte snabb! Vad ska man svara?
måndag 1 februari 2010
Kulturell bulemi
Veckorna som kallas oxveckor är nu. pappa säger att det är för att man mäter hur mycket dagarna förlängs nu. Först en tuppfjät mellan jul och trettondagen och sen häst och lass till tjugondan - men vad hade det med oxar att göra? Att det kanske var oxe och lass? Dessa ljusökande veckor har varit kalla och tungsamma för både kropp och bil men blev ljusare av mängden evenemang; Haitikonsert i Sättna kyrka och Njurundarevyn är två olika typer men båda gjorde mej glad och hoppfull. Filmen Days of Stupid på Söråker sänkte humöret och framtidstron - ett oerhört skrämmande scenario att jorden skulle vara obeboelig år 2065 på grund av våra bidrag till växthuseffekten. Se den och sen är det till att se över både bilpark och semesterplaner och kanske också röstsedeln i höst. Men det märkliga är att just Söråkers Folkets hus är ett hopp i sig, de är ett tecken på att det går om vi går ihop och skapar bra mötesplatser där idéer om framtiden kan frodas. Ska köpa in mej på en stol där!
Musikkafé med Lars-åke Melin hade jag väl inte stretat iväg på i snödrivorna om jag inte varit lite ansvarig för kakan till kaffet men sällan ångrar jag ett evenemang som bekant. Sången förflyttar sinnet en bit med hjälp av både tårar och skratt. Thure Sventon med Kulturskolan blev också en kul kväll - fantasin och ungas speleri, oh vad det är kul, När inte vår egen Agnes var på scen så stirrade jag en del på andra barns reaktioner - halva nöjet att se hur det följde med och fascinerades. Och ett kiknande skratt från ett barn slår det mesta av sinnesintryck. Jag vill verkligen betona att jag tycker att det är hets mot folkgrupp att tjata om att barn skriker. De skrattar ju mest jämt, vad jag minns. Jag törs knappt berätta den men på lördag var vi till Östersund på revy. Om det finns nåt superlativ kvar så kan jag väl klämma till med - oslagbart proffsigt och underhållande. Nu längtar jag mest efter en hemmakväll med plock och Rapport. Vad som ska plockas bort? Gissa! De som har talang för att stressa mej sa att man ska plocka fram pelargonknölarna den 2 februari - och plantera om sticklingarna.......tala om hopp!
Musikkafé med Lars-åke Melin hade jag väl inte stretat iväg på i snödrivorna om jag inte varit lite ansvarig för kakan till kaffet men sällan ångrar jag ett evenemang som bekant. Sången förflyttar sinnet en bit med hjälp av både tårar och skratt. Thure Sventon med Kulturskolan blev också en kul kväll - fantasin och ungas speleri, oh vad det är kul, När inte vår egen Agnes var på scen så stirrade jag en del på andra barns reaktioner - halva nöjet att se hur det följde med och fascinerades. Och ett kiknande skratt från ett barn slår det mesta av sinnesintryck. Jag vill verkligen betona att jag tycker att det är hets mot folkgrupp att tjata om att barn skriker. De skrattar ju mest jämt, vad jag minns. Jag törs knappt berätta den men på lördag var vi till Östersund på revy. Om det finns nåt superlativ kvar så kan jag väl klämma till med - oslagbart proffsigt och underhållande. Nu längtar jag mest efter en hemmakväll med plock och Rapport. Vad som ska plockas bort? Gissa! De som har talang för att stressa mej sa att man ska plocka fram pelargonknölarna den 2 februari - och plantera om sticklingarna.......tala om hopp!
söndag 24 januari 2010
året har gått
Tack och tack igen - alla som kom ihåg att jag fyllde år och kom med glada tillrop, tulpaner och annat. Länge sen jag blev så uppvaktad, om ens någonsin. Jag blir otroligt glad och lite generad över uppmärksamheten. Maken hade verkligen lyssnat in mej - jag fick en linneduk som gör mina knän dallriga och en fågel gjord av metallföremål - den har jag tittat lystet på i ett halvår. Galleri 8 är ju en sån affär där jag aldrig skulle byta ens ett gratulationskort. Sönerna hade köpt tårta och räddade därmed det lilla kalaset. En fin konsert i Sättna till förmån för Haiti gjorde dagen perfekt
Det svindlar i tanken när jag räknar år och dagar och inser att det går undan detta livet- Men så mycket kul coh bra jag fått vara med om av minnesdagar, märkespersoner och vardagslivsglädje. Såg en tv-familj som drabbats av sjukdom och det mamman längtade mest efter var vanliga vardagar med skola och middagar och trött soffatid. Ja, uppgradera vardagens små under. Vattna blommor och vardagsprata i telefon, röja diskbänk och betala räkningar, småfika vid köksbordet och se över mattetalen. Och när jag däckar; juverinflammationer och apotekskrångel som gör livet trist så är det ändå lärorik att lyfta blicken, se hur bekvämt och bra jag har det. Vi har satt en jordglob i fönstret där adventsstjärnan lyst - nu vet jag var Haiti ligger och jag inser att jag inte vet hur bra jag har det.
Det svindlar i tanken när jag räknar år och dagar och inser att det går undan detta livet- Men så mycket kul coh bra jag fått vara med om av minnesdagar, märkespersoner och vardagslivsglädje. Såg en tv-familj som drabbats av sjukdom och det mamman längtade mest efter var vanliga vardagar med skola och middagar och trött soffatid. Ja, uppgradera vardagens små under. Vattna blommor och vardagsprata i telefon, röja diskbänk och betala räkningar, småfika vid köksbordet och se över mattetalen. Och när jag däckar; juverinflammationer och apotekskrångel som gör livet trist så är det ändå lärorik att lyfta blicken, se hur bekvämt och bra jag har det. Vi har satt en jordglob i fönstret där adventsstjärnan lyst - nu vet jag var Haiti ligger och jag inser att jag inte vet hur bra jag har det.
torsdag 14 januari 2010
Julgranen är ute
Det känns osolidariskt men hur det nu är så ångrade jag hårt att jag nånsin tillät nån att ta in en gran, och så detta överdåd av kulor och rosetter, belysning som sitter på varje gren. Vad skulle det vara bra för? Men med lite kick och finess så ligger den nu i bitar och kulorna lite sisådär i en låda. säg inget men en lampa lyste inte när jag tog ner den - det kommer jag att ångra 23 dec 2010. Men det får väl va nån måtta på framförhållningen.
Apropå sjukhuset - nog skulle det väl vara bra med en "genomlysning" av verksamheten, det kom nån och tittade på vad man har för sig och gav förslag på hur man skulle kunna göra det billigare, rationellare och snabbare. Julgranen skulle garanterat inte klara sej, inte att spara årets julkort ifall man vill se sina vänner på bild om 20 år, inte heller bakande av småkakor eller krångliga rullader med Västerbottenost. Korgen med innehåll av strumpstoppsambition skulle åka ut liksom burken med torra brödkanter. Men jag har en känsla att jag skulle bli väldigt störd av synpunkter och förslag - för nog vill man komma på sina rationaliseringar själv? Om man ska tro på dem och dessutom genomföra dem?
Ja alla ni som jobbar på landstinget avundas jag inte - genomlysta och nonchalerade som ni blir. Och utan att blinka så är hela konsultärkeriet eniga om att läkarna inte behöver genomlysas och inte det dom gör heller. Klart man får hjärthicka vid en sådan blindhet. Kan man tänka bort en kurator eller sjukgymnast så kan det inte vara svårt att se att det finns mycket som en AT-läkare gör och ser som en erfaren sjuksköterska kan göra bättre och snabbare - dessvärre till halva priset. Om man tänker lite fritt vill säga. Och inte det heliga hålls alltför heligt?
Apropå sjukhuset - nog skulle det väl vara bra med en "genomlysning" av verksamheten, det kom nån och tittade på vad man har för sig och gav förslag på hur man skulle kunna göra det billigare, rationellare och snabbare. Julgranen skulle garanterat inte klara sej, inte att spara årets julkort ifall man vill se sina vänner på bild om 20 år, inte heller bakande av småkakor eller krångliga rullader med Västerbottenost. Korgen med innehåll av strumpstoppsambition skulle åka ut liksom burken med torra brödkanter. Men jag har en känsla att jag skulle bli väldigt störd av synpunkter och förslag - för nog vill man komma på sina rationaliseringar själv? Om man ska tro på dem och dessutom genomföra dem?
Ja alla ni som jobbar på landstinget avundas jag inte - genomlysta och nonchalerade som ni blir. Och utan att blinka så är hela konsultärkeriet eniga om att läkarna inte behöver genomlysas och inte det dom gör heller. Klart man får hjärthicka vid en sådan blindhet. Kan man tänka bort en kurator eller sjukgymnast så kan det inte vara svårt att se att det finns mycket som en AT-läkare gör och ser som en erfaren sjuksköterska kan göra bättre och snabbare - dessvärre till halva priset. Om man tänker lite fritt vill säga. Och inte det heliga hålls alltför heligt?
torsdag 7 januari 2010
Kylan kommenteras härmed
Det kan inte hjälpas - men varav hjärtat är fullt så är munnen detsamma. Jag fryser och tror att jag snart är stelbensopererad i hela kroppen. Ändå fick jag jobba inne hela dan idag; bara få igång bilen och springa mellan den och portar och kontakter. Att shoppa i 25 graders kyla har mycket riktigt nedkylande effekt, inget känns riktigt nödvändigt men ändå visade det sig ge utdelning. Mattias blev så inspirerad av sin nya gröna skiddräkt att han är ute och åker slalom i lilla backen här på gården. Vår julkrubba fick sin stjärnebelysning, oh vad fint han fick nu, lille Jesus, med både guld, rökelse och myrra och elslinga med, ja just det, stjärnor.
Men alla vi som fryser, sänd en tanke till alla som måste jobba utomhus en sådan dag. Närmast mej så kan jag säga att mjölken är dyrköpt, det mesta kärvar och drar och är väldigt arbetssamt. Tänk bilbärgarna, istaksskottarna, busschauffören och tidningsbudet. Tänk att armera och gjuta med betong. Tänk att isa av ett flygplan eller ett tåg. Då framstår ens yrke som höjden av bekvämlighet och planeringsstrul eller administrativa system framstår som mycket övervinnerliga.
Gud välsigne utearbetarna - nu ska jag värma ryggen på en frusen bonde och samtidigt få mina egna fötter upptinade, en nåd att stilla tacka för! Sova gott och ändå oroa sig för att vattnet ska frysa, denna landsbygdens eviga baksida. På sommaren sinar vattnet och på vintern vill det gärna frysa. Då blir man snål och rädd om vattendropparna.
Men alla vi som fryser, sänd en tanke till alla som måste jobba utomhus en sådan dag. Närmast mej så kan jag säga att mjölken är dyrköpt, det mesta kärvar och drar och är väldigt arbetssamt. Tänk bilbärgarna, istaksskottarna, busschauffören och tidningsbudet. Tänk att armera och gjuta med betong. Tänk att isa av ett flygplan eller ett tåg. Då framstår ens yrke som höjden av bekvämlighet och planeringsstrul eller administrativa system framstår som mycket övervinnerliga.
Gud välsigne utearbetarna - nu ska jag värma ryggen på en frusen bonde och samtidigt få mina egna fötter upptinade, en nåd att stilla tacka för! Sova gott och ändå oroa sig för att vattnet ska frysa, denna landsbygdens eviga baksida. På sommaren sinar vattnet och på vintern vill det gärna frysa. Då blir man snål och rädd om vattendropparna.
onsdag 6 januari 2010
Julen är förbi - morgondagen är här
Tänk så snabbt det gick, och ändå långt och långsamt. Det blev jul på ett anständigt vis, vi var nästan inte oense nåt. På julaftonsmorgon la jag på den svartröda matta jag köpte till köksbänken och då förstår jag att det är mest för mej som detta sker, fullkomning och vara nöjd och glad över sitt hem, sina närmaste och vännerna som både bistår med tomte ( en kombinerad taliban- och Fn-tomte, garanterat originell) och kommer på julkaffe på juldagsmorgon. Så finns tid att sitta och fika hela dan. På julaftonsnatten sjöng Amelie, Lene och Linde Jonsson så det kröp änglar kring ryggraden. Vi fick vara ledig några mjölkpass tack vare snälla barn och syskonbarn, tack NI!
Nyårsafton skojade vi kring matbordet och kom försent till Casionfyrverkeriet men det blev kul och njutbart ändå. Lediga dagar i Hjo betyder sovande och långa promenader och små pratstunder med världens bästa svärmor, Ettan. GPS fick maken i julklapp, kul grej även om den visar vägen lite konstigt och talar om allt som jag annars ansträngt hjärnan med i alla år; hur långt är det kvar, närmaste krokiga väg och när är vi framme. Den kan också svara på den självklara Anders E- frågan; vilken väg åkte ni? När vi kom hem låg det nystrykna högar av kalsonger och dukarna till efterjul. Anna-Karin fick ett värstingstyrkjärn vilket flitigt provats, oj och tack. Det är också ekande tomt i tvättstugan sen Ak varit hemma en vecka, kram och tack, klart man kan börja jobba med hoppfullhet och iver då!
Och så var det detta med nyårslöften. De flesta svarar att man inte ger några löften för de bryter jag bara ändå - men det är väl ändå mer hoppfullt att ge löften, spänna bågen, ta i - även om det spricker. Det måste totalt sett bli bättre än om man inte tar sats alls, eller?
Jag ska stryka mina skjortor, träna 30 minuter om dan, förbereda mej i tid, ha ordning på klasslistorna och fråga mer om hjälp. Och blogga så ofta jag tänkt en bra tanke....
Gott nytt år mina vänner i cyberrymden!
Nyårsafton skojade vi kring matbordet och kom försent till Casionfyrverkeriet men det blev kul och njutbart ändå. Lediga dagar i Hjo betyder sovande och långa promenader och små pratstunder med världens bästa svärmor, Ettan. GPS fick maken i julklapp, kul grej även om den visar vägen lite konstigt och talar om allt som jag annars ansträngt hjärnan med i alla år; hur långt är det kvar, närmaste krokiga väg och när är vi framme. Den kan också svara på den självklara Anders E- frågan; vilken väg åkte ni? När vi kom hem låg det nystrykna högar av kalsonger och dukarna till efterjul. Anna-Karin fick ett värstingstyrkjärn vilket flitigt provats, oj och tack. Det är också ekande tomt i tvättstugan sen Ak varit hemma en vecka, kram och tack, klart man kan börja jobba med hoppfullhet och iver då!
Och så var det detta med nyårslöften. De flesta svarar att man inte ger några löften för de bryter jag bara ändå - men det är väl ändå mer hoppfullt att ge löften, spänna bågen, ta i - även om det spricker. Det måste totalt sett bli bättre än om man inte tar sats alls, eller?
Jag ska stryka mina skjortor, träna 30 minuter om dan, förbereda mej i tid, ha ordning på klasslistorna och fråga mer om hjälp. Och blogga så ofta jag tänkt en bra tanke....
Gott nytt år mina vänner i cyberrymden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)