lördag 30 maj 2009

Uteliv och träningsvärk

Vi fick riktigt utbildningsväder på utelivsdygnet. vi var 45 i början och runt 25 under natten. Indalsälven drog ned temperaturen till 2 grader, det är kallt om man ligger still och har en medelmåttig sovsäck. Under dagens byggnation och lekar blåste det friskt kring öronen men vi fick verkligen lön för mödan när torsdagsmorgonen bjöd oss solsken, kallt men uppfriskande badvatten och den mjuka känslan när man vaknar tillsammans. man lär känna varandra på ett helt nytt sätt då när man ses över morgonkaffe och havregrynskastrullen. Jag har tidigare mest sovit ute med scouter och ofta fått leda och fördela arbetet rätt handfast. Med vuxna blir det annorlunda minsann, det jag sa blev gjort, de sjunger andra sånger kring lägerelden, vi klarade tidsschemat med glans och min glädje var stor när vi avslutade dygnet på ett himmelskt Smackgrund. Sommaren har kommit, ingen tvekan. Jag har träningsvärk i händerna - troligen av kniv och yxa-hanteringen och en del bärande.
Idag såddes det sista kornet - nu har maken lovat att vi ska ses igen. Vi smygstartade igår kväll med att åka och bese de nysådda åkrarna. 13-åringen tackade nej till det äventyret men det såg bra ut, de släta och fina åkrarna. Några centimeter under jorden ligger det; i väntan på solens kyss och att fukten i jorden ska putta igång det till synes livlösa kornet. Om en vecka ska vi fara samma tur och då bör det synas små gröna strån, riktigt spännande ska det bli.

måndag 25 maj 2009

Risken att blogga

När jag mjölkar får man inte ha hörlurar för då hör man inte när det händer nåt med maskiner och kosparkar men när jag kommit till disken på söndagem är det lagom dags för filosofiska rummet eller teologiska rummet - varannan söndag tar dom en med på stillsamma och omständiga funderingar, långt från Rix-folket som skrattar i mun på varandra och tramspratar.
Igår pratade de om nymodigheter som blogg, face-book och Twitter som jag inte ens vet vad det är. Men en sa att risken med att blogga är att man skriver av sig dagligen och ofta så då blir det aldrig tid och koncentration till en roman. Så nu vet ni det - Anders Mattsson hade fel. Han var svensklärare på Hedbergska, uppmuntrade stort mitt skrivande och sa inför hela klassen att jag skulle bli författare. Men det var på den tiden och inte kunde han ana att jag skulle ägna livet åt att skriva protokoll, barnnotiser i skåpet och så nu - reflektion över en vardag i form av bloggande. Tålamod till en roman har jag inte -men kanske ska boken om Majas händer bli av. Eller historiken om Gårdtjärnsbyn - det bestämde vi igår när Sättna Hembygdsförening fick liv igen efter flera års träda och vila. Jag sa nej till att vara med i styrelsen - hörde ni, jag sa nej. Men i forskar/skrivargruppen kan jag väl va med lite sådär trots bloggen. Jag tar risken.

söndag 24 maj 2009

Bara två veckor kvar

Idag är det två veckor till valdagen - och jag som knappt hade fattat att det var nu, denna vår! Pappa är 92 år och oroar sig för att han inte vet vad det handlar om. Jag kunde inte hjälpa till - men att han ska rösta är tveklöst. Jag tar hans exempel - jag måste nu se till att lyssna. för EU-valet är troligen lika viktigt som ridsdagsvalet - eller kanske ännu viktigare?
Låt oss fira demokratins triumf, göra tårta och klä oss fina. vi måste minnas att det minsann inte är självklart med fria val, röstlokaler utan vakter och valkampanjer utan hot och våld.
Mer näraliggande är väderleksprognosen för veckan som kommer - vi ska sova ute onsdag till torsdag - och nog finns det både dåliga väder och dåliga kläder. Men vi håller tummarna.

lördag 23 maj 2009

Bruksanvisning ifall att

Inte för att jag misstror er mina bloggläsare - men på den sista bilden i förra inlägget kan man klicka på pilen ner till vänster på bilden så rör den sig - jaså det hade du redan gjort? Jamen dåså - sov gott och tack för idag. Till och med kvällen är underbar - det är ljust så det värker. En dikt kanske på kvällskvisten. Jag kom ihåg den när vi var på gökotta vid Prästtjärn i torsdags. När Lars Huss bad Fader vå så gol göken gol precis vid "och den helige Ande". För att påminna oss och väcka oss, leka med vår förundran.
Dikt: Nu sjunger fåglarna, hurra och vi förundras över ljuden Men om vi visste vad fågeln sa skulle sången vara barnförbjuden.

Kosläpp - äntligen sommar



I dag blev det kosläpp på den perfekta dagen även om endast ett av de fem barnen var hemma. Mor och Far är säkra på att vara på plats och upplevde sitt 93:e respektive 92:a kosläpp. Pappa säger samma replik varje år: vore det inte bättre att ni sådde klart först. Mamma hon skrattar och trivs i stora sällskap och ser jobbet bakom både nyryktade kor och kaffekokningen. Trevligt och somrigt blev det, vi var 36 barn och vuxna som njöt i solen och duckade undan regndropparna.



(Följden av att barnen inte var hemma blev att jag inte hade någon att be om ärenden - då var jag klar med kaffekoppar, duk och tårta trekvart före utsatt tid - de ni, till barnen ska sägas att det inte alls betyder att ni ska slippa order/böner/ smickrande vädjanden à "du som är praktisk kan väl". nej, nej - men det blir en massa överkurs som man inte hinner, typ nattodag-blad på tårtan, sista-minutendammsugning och sånt. Ingen märkte skillnaden, tro mej )

Detta är en fantastisk kroppskonst, ser ni hur 600 kg ko kastar sig med sina smala ben nerför backen. Hon har stått stilla på en plats sen i mitten av oktober. Kvällsmjölkningen blev ingen hit - de bara suckar och ligger, juvren är tomma som före sinläggningen och imorgon bitti har de träningsvärk som efter vårruset - och det är ju det som det är. Nu börjar sommaren på gården. På torsdag ska det komma en värstingmaskin och så ett antal fotbollsplaner/hektar med korn. Efter det kan man försiktigt börja kräva respekt för mattider och socialt umgänge igen. Tills det är dags för ensilagekörningen.
Vill ni se en annan ko? Här kommer en MOV - om det funkar:

Denna ko är utsmiten från Östlings robotladugård i Rösåsen
( ur Valborgsspex 09 Kris på Halfdans vis)

måndag 18 maj 2009

Helgens summering

Det blev både historisk kavalkad och ett fantastiskt jubileum där på Viljan i lördags. Jag är stolt så det ryker om mej över vad mina arvingar ideat fram för att skoja och fira att ca 16 år gått. En del gamlingar kom det också, vi drack kaffe och stirrade på videos från ett antal luciafiranden, vårkonserter, invigninstrummandet och utflyktsfilmer. Tänk va mycket kul vi haft där, säger jag igen. Arbetsplikt och styrelsemöten, traktorutfärder och städlördagar - vi känner varandra rätt väl vi som var gemensamma kring våra barns liv där. TAck till personalen som med sina kroppar och själar gjort allt för att 5 år av barnens liv skulle bli lyckliga och lärorika.


Helgen rymde också potatisupptagning modell mindre, hårt som asfalt, kanske just därför hade de klarat sig där nere i jorden trots att tjälen måste varit nära och skotrarna tryckt på ovanifrån.



Sen hände det som gör att jag ångrar att jag är delägare i kor och höns; de kan dö trots att det varken är dags eller nödvändigt. 245 Brunros kunde inte kalva ut sin lovande avkomma och då hjälpte inte ens 25 års veterinärerfarenhet. En romantisk förhoppning om en övernattning i vindskyddet i Prästtjärn grusades längs med tröskgaragegolvet och det hela förvandlades till en riktigt trist lördagskväll. (tur att det var melodifestival - bättre än sitt rykte. Man får ju en rejäl guidning i nutida europeiskt tänkande och tyckande) . 245 Brunros skulle varit med på lördag och hoppa så där osannolikt smidigt som 600 kg brun ko kan när de längtar ut till gröngräset. En sån här gång hjälper det att nynna ur Tröstvals för bondånger: Jag tror det är sanning det där man har sagt Att varenda gång som en ko går till slakt Finns det en himmel för dom ovan där Där det mesta är bra mycket bättre än här. För däruppe är sommaren evig Där finns allting en ko nånsin kan önska sej Himmelska ängder och kosopp i mängder Och vallar med klöver och med timotej. Men de andra, 264 Rosa och 280 Krusa ska ut på lördag och vi sitter i tårtkalaset vid Västerladans södervägg och njuter. Då är det plötsligt värt allt att ha 34 mjölkkor och 33 höns i sin ägo. Kommer ni? vid 12-tiden? Välkommen!

fredag 15 maj 2009

Vem lovade att jag skulle göra en historisk kavalkad

Viljan är vårt kooperativa dagis, förlåt förskola, som vi drog igång 1993. Nu är det jubileum och vi ska fira det imorgon. Det historiska perspektivet tog jag på mig ( och en del annat som jag inte lyckats särskilt väl med). Jag har lätt att dras med i enstusiasmens vind, då är jag lätt som en fjäder, lyfter mot oanade höjder. Inte visste väl jag att jag denna gång skulle spara till sista kvällen; en kväll då varken bildarkivet ser ut som jag tänkt mej eller min kompanjon finns tillhanda. Men det ska bli kul att se igen - det räcker att träffas fast det känns som väldigt länge sen, barnen som då var aktuella har skostorlek 43 och kokar egna makaroner nu för tiden. Men det är en kul tanke att de verkligen skulle vilja vara med, de minns Iris och de andra med glädje. Vi föräldrar hade otroligt kul tillsammans i nystartens entusiasm, målande ekorrar på väggarna och som vi la upp budget och lönelistor.
Om sisådär en 20-30 år ska vi starta kooperativt äldreboende med vedbacke, scen och atelje, eller hur? Vill ni va med?

Åter till den historiska kavalkaden............smitare där. Samtidigt Blocketsäljer jag för sonens räkning fälgar till en Mazda 323 och de tokringer om en fyrhjuling som han också lagt ut. Det var enklare med barnen som sov på kvällen och lekte med lego och sålde teckningar vid vägen.

torsdag 14 maj 2009

50-årstalet

Vi firade en 50-åring ikväll med god mat i ett oerhört vackert växthus. Rekommenderas: Sidsjö trädgårdscafé - ett sånt där drömcafé som ska skrivas in i bilatlasen.
Talet - blev ungefär så här: Vad ger man en 50-åring? De säger alltid; jag har redan allt, vill inget ha, eller så har de specialstyrt så att de får precis det de ändå vill ha. Det någon ändå envisas med att köpa blir sådär nästan som presenter gärna blir.
Ingen, jag säger ingen, skulle komma på tanken att köpa en spegel! och ändå är det var vi mest önskar oss och behöver! Ja inte en sån där missvisande som man tittar i varje dag och som visar fel. jag skulle aldrig heja på mej själv om jag mötte mej på stan!
Du har redan fått spegeln i vi som är här, dina vänner. Vi behöver så väl få spegla oss i andra, få råd och anvisning som i en spegel, stöd och support i den mötande blicken, gensvar och erbjudande om delande av liv. Du som fyller år i dag är en bra spegel att möta sin verklighet i. Du är så intensivt närvarande i det du gör. Du reflekterar det ljusa, glada och gör som spegeln; vänder på det så att vi känner igen det som vårt eget och ändå inte. För i speglingen görs det annorlunda och bärbart igen. En 50-åring (och ingen annan åring heller) behöver inte lastas på goda råd, orimliga föreställningar om framtiden, deppiga utsagor om hopplösa utförsbackar utan levande möten av en som vill spegla en stund. En sång vi inte sjöng är Staffan Hellstrands Fanfar: "Det här är en sång, en blomma. Det här är en hälsning till de fromma. Dom som inte jagar guldet och äran, dom som ser lycka i det dom har nära. Dom som kan leva en dag i sänder, utan oljade tungor och blodiga händer. Dom som inte alltid jagar efter spänningen i natten. Dom som kan leva på bara luft och vatten. Det här är en fanfar till dom som verkligen har, nånting kvar"
Fast du inte fått varken vas eller spegel - du har verkligen allting kvar.

onsdag 13 maj 2009

Våren kommer till vår fröjd

Förra inlägget var tänkt att bli en bildkavalkad..... men tröttheten slog till,

Våren blir lite urlakad om vi pratar om den men mitt i våren så är den en genomkörare för min naturtillhörighet. Fick både elda och äta ute idag så då är jag mer än nöjd. Min klass var glada och nöjda med, vi hittade en oas nära skolan med både stockar och eldplats och fågelsång.
Idag har f Sven sin födelsedag så jag ska gå till hans grav med en vårlilja från Gårdtjärn. Vem kunde berömma en som han gjorde och vem kunde skratta så gott? Vem kunde få pappa att skratta så och komma ihåg så långt bak i tiden att det svindlade. Det blev väldigt tyst och tomt och oh vad jag ångrar alla osagda frågor och olyssnade historier! I din himmel gläds du nog åt att f Gerd sover på Qvarnen igen och att vitsipporna trängs på Holmen och att tibasten blommar på bar kvist i tallbrinken. Det kanske är som att halvsova i rummet bredvid köket höra rösterna från dom hemmavarande och njuta av vilan när man är riktigt trött?

fredag 1 maj 2009

Njutning på hög nivå

Nu har vi haft andra kvällen - en stor njutning är att vara på scen eller på loftet och höra en publik som vrider sig av skratt. och jag som skrattar trots att skämten inte är nya för mina öron. Men halkan i hjärnan gör att texterna inte sitter än, tur att vi har vår bond-karaoke, dvs blädderblock som man kan snegla på. Så många fina och trevliga människor som möts och säger sig bli glada och upplyfta. Det allra roligaste är mixen av åldrar och att se de små och deras ögon och små, stilla skratt. Ikväll såg jag hur Klaras tankar for i det lilla huvudet - får man göra så här, hur ser mamma ut nu och hur gör pappa, ok de skrattar då kan det vara ok men man brukar inte vara så där, i alla fall inte de där tanterna.
Men oj vad trött jag blir nu när spänningen släpper. Och idag gjorde jag min traditionsenliga städmaniinsats, tog fram spisen, städade växthuset och gnodde kring socklarna. Det är min antireaktion mot rollen som den lata, städbefriade och bantningsvägrande Maj. Så idag vägde jag mej också - men nu är det ju bara 31 dagar kvar till Vårruset så då så.