Aktuellt snodde min poäng

Just nu är vi i slutfasen - spexet ska bli klart till nästa fredag. Ensemblen drömmer mardrömmar och vi turas om att dippa i entusiasm och tilltro. Just nu är min hals inte alls i skick att öva ett skrik och en tuff sång om vårt vardagsliv. Men nya idéer, lånade idéer och gamla, uppfräschade dito trängs om utrymmet. Det är inte klokt hur mycket komiskt det finns i ens omgivning om man bara tittar efter. Jag hade just kommit på en sångfras (melodi "fröken Fräken") om att ett askmoln kunde åstadkomma det Köpenhamnsmötet inte fick till på en hel veckas förhandlingar; minska flygtrafiken alltså - och så snor Aktuellt den vinklingen rakt av - på allvar. Men den sångversen fick inte plats ändå...
Nu saknas - en röd linje, mycket rekvisita, sydda blågula kostymer med tillhörande kepsar, folkdräkter, gitarrer..... hur ska vi hinna? Det brukar bli en förenklad variant av alla galna idéer - men kan bli bra ändå. Tiden är en vän som kommer emot oss - men nog känns den som ett hot som rinner uppåt anklarna ibland. Nu ska jag gå ut i kvällsmörkret och höra efter om ån hörs brusa, om rådjuret skriker i alskogen och om korna ätit sitt ensilage. Samtidigt ska jag djupandas ammoniakångor - det brukar vara bra mot förkylning och halsont.

Underbart och stärkande i fjällen

Det är en fånig sång men den är sann - det är en underbar upplevelse att vara i fjällen, nära fjällen och på det. Snön är så vit, tystnaden så tyst och solen ger en märklig brun färg till kinderna. Stora och vida tankar samsas med grundläggande behovs-tankar som när man ska rasta, om jägarsnuset kom med i ryggsäcken, vilket spel ska vi spela ikväll?
Fick låna stuga av familjen Stark; en stuga som var ett under av välorganiserat och välplanerat antal kvadratmeter fjällstuga. Tack för det - vilsamt och ändå är kroppen trött och avslappnad. De portföljer jag tog med kom hem igen - oöppnade. Man vet ju aldrig - det kan bli snöstorm eller fotstukning och då vore det synd att bara sitta och rulla tummarna. Kanske fungerar det som försäkring mot bådadera.
I Ottsjö -denna lilla Jämtlandsby träffade vi många inflyttade som levde av rätt osannolika saker ( skogsinventering, snöskosafari, keramik och hundspann) men som hade det gemensamt att de brutit upp från ett hektiskt arbetsliv och startat om här i tystnaden. De hade gjort en omräkning - tid och lugn och ro i överflöd och pengar och semesterkassa i ständigt underskott - men livskvalitet och kreativitet verkar det inte vara brist på i X och Z län. Imponerande var ordet.
En berättelse som kan lära oss att se på vår hembygd: Ett holländskt par hade tillbringat sin smekmånadssemester i Ottsjö. När de tillfrågades varför sa de att de valt mellan Tanzania och Ottsjö när de bläddrat i reserkatalogerna!!! Vi som bara tror att varma länder har attraktionskraft!
Det betyder att Gårdtjärn kan vara/ bli attraktivt som övernattningsställe " idyllliskt stuga vid Sättnaån, betande kor och gäddfiske i sjön erbjuds!" Just nu jobbar Kodur på konceptet!

Påsken är förbi - och kycklingarna kvar

Påsken gick i en rasande fart och innehöll stilla stunder jäms med gudstjänsttiderna. Jag höll i två av dem - det gör att det blir väldigt nära och intressant men också nervöst och sova-dåligtnätter på köpet. Trots att det bara är vänner och vänliga själar med så krävs en helhetstanke och lappar som ska skrivas och limmas, när jag ändå letar påskäggen och fjädrarna så brukar jag hitta fem stora handsmidda spikar som ska påminna om såren... Påsknattens mässa blev en totalupplevelse - leve Jermunn, Swing, nydöpte Mattias mfl för denna natt.
Men annandag påsk blev stilla så det räckte för hela dito-veckan. När vi då sovit några dagtimmar så vågade vi oss på bio och såg Avatar - oj vilken film. Se den med öppna sinnen - den är bra men så annorlunda så det hissnar. Det är 2 tim och 41 min total närvaro i en annan värld som ändå påminner och starkt kritiserar denna vår värld. Mycket tänkvärt men jobbigt för nackmusklerna.
I kväll hittade jag igen de små gröna kycklingarna jag köpte till påsktårtan. Om någon ätit upp dem i förväg hade jag blivit ledsen, och så idag spelar de ingen roll alls- vad gör jag nu med dem? En tårta till? Ska komma ihåg det när jag eldar upp mig för någon detalj - får be nån påminna mej om marsipankycklingarnas oviktiga tillvaro - trot den som vill att jag tar det på allvar då!