måndag 9 augusti 2010

Sommapratare som väcker tankar

De är ett ojämnt släkte, sommarpratarna i P1, men egentligen är det väl lyssnarskaran som är ojämn och ogillar en del entoniga idrottskrönikörer och älskar författare och skådespelare som kan nyansera och hitta på roligheter. En tvärtompratare var gårdagens Annika Östberg. Jag ville inte lyssna på henne, stängde av vid 13.05 och dök ner i morotsraderna och fågelsången istället. Tänkte många egna kåserier medan jag än en gång tränade mina imponerande underarmsmuskler.
Jag kom på varför jag inte ville höra; en bekant släkting har som favorittema att tycka att just Annika Östberg verkligen inte gjort sig förtjänt av någon kärleksfull behandling av det svenska samhället. Skämdes lite och bänkade oss, maken har ryggskott och är mottaglig för omsorg och bekväma stolar, så vi satt där i kvällsvärmen och lyssnade. Det var oerhört tänkvärt och berörande. Hur kan man efter 25 års nedvärderande fångvaktarbehandling komma ut som en tänkande och kännande människa? Hon visade ånger för de brott hon gjort och också förståelse för det som hon utsatts för.
jag tänker på hur viktigt förväntan och bemötande är; den som möts med förakt och ond förväntan blir allvarligt skadad i självkänslan; den som bemöts med god förväntan och hoppfulla blickar utvecklas och växer. Varför utbildas inte vakter framförallt i bemötandekunskap? Varför får fångvården hålla på och förstärka en dålig början?

söndag 8 augusti 2010

Till Elin och Oscar

Så här blev det - enligt en partisk syster blev det fint när Anna-Karin läste upp det, själv gick jag som Askungen "vad är ett bröllop i Skåne, ,,,,," suck

Idag är den perfekta dagen – ni har planerat länge för att denna dag
ska bli den perfekta dagen, många med er har varit med – och när detta
läses upp så vet ni –
Mycket blev säkert som ni tänkt det men mycket blev helt annorlunda,
mycket hade ni inte kunnat tänka ut och en del av det ni tänkt blev inte
av, hanns inte med eller bara blev annorlunda- men troligen mer perfekt
än allt ni kunnat tänka ut
I tanken är vi med er hela dan, ja hela veckan har vi följt er och alla
som varit på väg till er – för att det skulle bli den perfekta dagen
Kärleken ni fått, förvara den som en dyrbar skatt, och om den någon
gång syns försvinna, leta rätt på den igen, som man letar efter sin
plånbok; den måste vara här nånstans, jag hade den nyss, den kan bara
inte vara borta. Nej men här ligger den, mitt framför ögonen!
Verkligheten behöver er – er kärlek är en stor tillgång för hela
vår gemenskap i samhälle, vänkrets och släkt. Den gör er till goda
redskap – ni får ny kraft i era kärleksmöten, ni uppmuntrar varandra
när det går tungt, ni skrattar med varandra över livets glädjekällor,
ni öppnar ett hem där det finns mat och värme, ni planerar ekonomi så
att det blir över till de som ber om hjälp.
Elin har visat sin vilja till engagemang för världen, genom arbetet i
Mali men också i offrande till mission, ideellt arbete bland barn och
unga och i ditt yrkesval. Jag tror att du Oscar delar hennes engagemang!
Världen är inte en vacker bakgrund till er tvåsamhet, den är dess
förutsättning – men världen klarar sig inte heller utan ER båda!!!!!!
Men först – ni har en tid nu som är kärlekens tid, ni kan vara fria
från ansvar en tid, ni ska ta tid för att hitta era kärleksformer,
lära känna varandras vanor i vardagen, planera var skåpen ska stå och
hur pengarna ska flyta, hitta ert alldeles egna tillsammansliv.
Kärlekstiden är till för att ni sen ska kunna växla mellan
äktenskapets tre ben; passion, vänskap och juridik – och världen;
vårt samhälle välkomnar er som en stor naturfyndighet.
Livet och kärleken är en rolig lek – den leker med oss och gör lite
som den vill. Vi planerar och förbereder för den perfekta dagen; livet
och kärleken överraskar oss med perfekta ögonblick då och då när vi
inte väntat det. Ta emot det med öppna armar – om det så är helt
oplanerat på en torsdag!
Tillsammans har ni också kraft att ta emot de dagar som är krångliga
och svåra, de som inte gick att planera.
Några ord ur Psalm 23 "Han låter mig vila på gröna ängar, han
för mig till vatten där jag finner ro" - ja det är en skön bild
av en relation som handlar om passion, vänskap och juridik. Må Guds
leende följa er i alla era livsdagar - och hans omsorgsfulla välsignelse
bära er!

fredag 6 augusti 2010

Visdomsord på avvägar

Ikväll skulle jag skriva tal till Elins bröllop i skåne. Det ska läsas upp av Anna-Karin eftersom jag inte kommer dit. Då blir det svårt. Dels brukar jag skriva talet på toaletten strax innan det ska framföras och dels ser det mesta väldigt fånigt ut när man skriver klokheter på ett vitt papper.
Det kan ju tänkas att det blir bättre än vanligt eftersom det blir någorlunda genomtänkt - men jag tvivlar.
Det är ju så pretentiöst med talare, att man liksom har nåt att säga, kan ge goda råd, mynta bevingade ord och bli ihågkommen när de firar silverbröllop. Men ibland rinner det till och jag bara vet att det jag nu säger är helt rätt. en otrolig känsla faktiskt.
Men åter till talet - vad säger jag då till ett ungt brudpar? VAd skulle de behöva höra? Vad skulle du säga? Det svåra med goda råd är, det har jag nog sagt förut, att ingen vill ha dem. goda råd vill man snappa upp i flykten, ta till sig och prova den dan man är motiverad.
I egenskap av 30-årsfirande i äktenskapsbranchen så skulle jag kanske kunna leverera en del bra men de låter så trista; var inte sur, säg som det är, kramas och älska mycket, planera en del men uthärda det överraskande, städa inte för mycket, spara lite pengar varje månad, läs en bra tidning, diskutera smått och stort vid middagsbordet. Berätta roliga saker; leta rätt på skratten. I Sundborn, hos Larssons, hade de ett uppslagsverk i köket för att kunna slå upp saker som diskuterades, bra råd det med!
Sen ska jag ju alltid klämma till med en diktstrof eller ett bibelord. Förslag där? Höga visan eller Kärlekens lov är bara för vanligt. Ps 23 är nästan bannlyst, men det klingar så ljuvt: "Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro". Nog är det en vacker bild av en god relation baserad på passion, vänskap och juridik?
Två dikter har jag då kvar, Sonnevis
"Inte det bländande riket av ljus, utan den grå, långsamt gryende morgonen till en serie av möjliga dagar av arbete.
Nästan allt återstår att göra
Det kan gå
Det är möjligt" ----- men den är dyster, va?
Då blir det Ingrid Sjöstrand: "Kärleken är som en stubbrytare, som bänder och vänder allt i dess väg.... och gräset vänds upp och ned. Och gräset, det fina, ljusgröna gräset, måste sås om och sås om." (ungefär så, jag hittar ju inte boken, det är ett vanligt letobjekt)
Om talet blir klart kanske jag lägger ut det....

söndag 1 augusti 2010

Söndagens tankar

Är söndagen tankarnas dag framför andra? Kanske tänks det mer när man sovit mer än vanligt? En gudstjänst är en tanketimme, en vila och en koncentration inför livet, i alla fall när det fungerar som bäst. Mycket kan dock störa, särskilt den som har arrangemangssjuka och inte kan uthärda krångel med mikrofon, oförberett strul, tankar som bara radas fram. Men vacker musik, vackra gamla ord och en fin lokal - ja då får min hjärna vila och ladda om. Inte ber jag så särskilt, inte hänger jag med hela tiden och inte kan jag lyssna på samma person i 20 minuter men jag kan sitta stilla, vila i formen liksom. Blir livet lättare att leva? Blir jag bättre lämpad för 55-åringsdilemman? Vi hörde Stefan Sundström igår, en tuffing i röst och gitarrspel, han berör mej väldigt med sitt oborstade och sina ruffa texter. På Spotify hör jag just nu: " Om jag kommer upp till Jesus på nåt sätt, frågar han nog inte om fel och rätt, har du älskat allt du pallat varje dag - och vad svarar jag då" - instämmer, det är ungefär så......
Idag höll jag i det hela, då blir det lite mer tanke av även om jag känner mig som pastor Jansson, var är alla? Vi var i den finaste av lokaler, fäbodvallen där min mamma höll till som 14-åring, mjölkade kor, kärnade smör och sprang-cyklade hem 7 km för att hjälpa till hemma på dagen. Att springcykla går till så här: två barn turas om med den enda ägandes cykeln, den ena springer medan den andra cyklar.... min egen 14-åring oroar med att moped-cykla, gissa hur det går till? Andra tider, ja de vet och vill inte höra. I alla fall min 14-åring ger träningsomgångar i konsten att älska allt man pallar varje dag. Lyckades sisådär idag igen, men nu är vi vänner igen !