måndag 30 mars 2009

Nu kan man kommentera

Jag har nu lagt till en kommando - så man kan kommentera utan att logga in och registrera sig

Vem har rätt att ha rätt

Just nu retar jag mig på bonusar och pensioner - fast alla andra också gör det. Men det blir så tydligt när jag möter grannen som jobbat sen hon var 15 år och nu är pensionär och fått sin pension från AMF sänkt - några hundringar som betyder mycket för den som inte har tjänat bra någonsin. Hon skrattar lite bittert men är ändå förmögen på förnöjsamhet.
De som får stora bonusar och höga pensioner borde få möta dessa människor öga mot öga, där de kommer i enkla jackor, äldre bilmodeller och värkande axlar och andra små skavanker som är deras enda bonus och kompensation för långa arbetsdagar.
Vi har fåfänga förväntningar om vi tror att de som fått bonusar och höga löner ska be om ursäkt eller ha dåligt samvete - de har en annan kulram än vi har för de har gått i skolan med ett annat räknesätt.
På slutet av 70-talet gjorde jag några praktikveckor på Elevförbundet i Stockholm. Där jobbade duktiga 20-åringar med opinionsbildning kring betygen, skolade inom SSU var de goda talare och hanterade tjänsteresor, representationsmiddag och Vip-rummet på Centralen med en vana som fick mig att häpna (ja, ja jag var inte van). De visste redan att det gick att tänja på begreppen, arbetstider och vad som räknades som rimlig kompensation för utförd ansträngning.
De finns nu i samhällets absoluta topp, jag känner igen namnen från ministerlistor och kommunalråden i stora kommuner. Vad tror du att de som fostrades i FPU, MUF eller som påläggskalvar i Volvo eller SEB lärde sig? Man lär där man lever….
Min arbetskamrat har dåligt samvete för att hon åker gratis med bussen de gånger chauffören inte kan med kortläsaren. Men så är hon fostrad i rätt och fel i det fromma Ö-vik.
Någonstans gror en protest – den kommer inte att likna marxism eller liberalism – men den kommer att växa sig starkare än så bland oss som funderar vart alla pengar tar vägen. Vi är fostrade att acceptera att en del har förtjänat rikedom, bättre villkor och goda villkor. Och på något sätt är kungahuset det yttersta beviset för just detta. Vi kan inte tro att de skulle komma på att ha dåligt samvete eller tycka att de tar något som de inte har rätt till
Läs Vi åt aldrig lunch av Lilian Ryd – då insåg jag hur stort det skiljer och att vi aldrig kommer att bli insläppta i gemaken för vi har lärt ett annat, enklare räknesätt: betala på bussen, stjäl aldrig en penna, diska koppen efter dej, skicka några hundra till Amnesty.

tisdag 24 mars 2009

Säga nej bara

Säg nej bara - så lätt det låter men det går inte, ialla fall oftast,inte att säga nej. När en halvkänd dam ringer och frågar om vi vill ha gamla, klassiska kläder, hattar och förkläder från en Sättnaprofil skulle jag säga NEJ till en sån chans... När samma dam frågar om jag vill ha kaffe när jag kommer och hämtar: klart man tackar ja trots att jag inser att där rök den kvällens tidsschema. Går det bra med kokkaffe? Nej var jag nära att säga men det blev ett ja ändå, för en gångs skull får magen ta vad den får. Och muffins och söta kakor till? Jajamensan, jag ska äta middag sen. Så många nej som inte blir sagda och så många hörn jag målar in mig i då. Det är lättare att säga JA, kul är det också att se glädjen och känna hur enkelt allt är, i alla fall just då. Nejets konsekvenser - uppväger de jaets glädje? Ja, ja, ja!
Den dam jag besökte hade levt med en man vars släktingar utsett dem till arvtagare av många glada fastrars goda ekonomi och samlarglädje. Ett nej-tack hade nog inte varit så tokigt för nu skulle hon som levde kvar sortera, slänga, dela ut till glada teateramatörer allt som samlats under flera liv. Säg nej skulle jag väl rått henne men det kändes inte rätt. Så jag sa Ja-tack, jag kommer igen om du hittar mer som skulle vara kul att ha till rekvisitaförrådet. Jajamen!

söndag 22 mars 2009

Jag är vacker

Det finns tillfällen då jag är glad över min ålder. Inte längtar jag tillbaka till tonåren då aldrig någonting i den egna uppenbarelsen dög, inte visste jag hur jag skulle bete mig och inte visste jag vart jag skulle ta vägen. Egentligen vet jag inte så mycket mer nu men det finns åtskilligt många fler tillfällen av lugn tillförsikt och en nöjd insikt om att detta är jag och att jag kan vara rätt nöjd med det.
Att vakna 05.45 med en känsla av att jag är vacker - det är så att det hissnar. Vad krävs för den insikten? Ja en lugn helg med lagom vila och en känsla av att det blir rätt, en lång promenad med en vän som jag inte träffat riktigt på några veckor, en lugn stund med en bra bok, en ko som tillitfullt rycker av mej sjaletten, en helkroppskram av en som tycker att jag är vacker och säger det så varmt. Tack till livet - och jag kan stå ut med att jag trots tre dosor med tusen knappar på varken kan starta ett TV-program eller DVD:n nuförtiden. Det hjälper inte alltid att vara vacker - man ska vara intelligent också!

fredag 20 mars 2009

Helg igen

Dela lika dagen är det idag. Ska vi dela? På maten, på vattnet, på freden och friden ja kanske till och med på jobben/ arbetstillfällena. Då kunde jag jobba lite mindre och hinna laga jackfickan och baka bullar och ....hälsa på, skriva kort och gå på gym åtminstone nån gång
Tänk aldrig är det så trevligt och rofyllt på arbetsplatsen som på en fredag. Det är som en bonus liksom och jag uppskattar att jag har ett jobb, kaffeautomat och till och med fredagsgott fika. Arbetskamrater som man byter så där korta förtroenden med, lever lite med i varandras liv men inte så där jättemycket ändå.
När jag möter den som inte har jobb eller en basplats som det är så fattar jag va viktigt det är Så jag ska inte klaga på att fläkten stannat, att det är stressigt och för korta arbetsdagar för uppgifterna
En hel helg - snön och solen kanske går mot slutet - ska vi dela?

onsdag 18 mars 2009

Svart humor Ronny Eriksson skarsnö

Vi var på Ronny Eriksson och njöt av svart humor och folkvettssanningar. Det blir så tydligt att så mycket av debatt och humor handlar om Kejsarens nya kläder. Ingen säger riktigt vad som är sanning och rätt utan det lindas in i förståelse och vidsynthet som blir till oförstånd och trånga perspektiv. Tänk att hoppet och glädjen kan öka när man hör på Ronny E som svär mest hela tiden och säger Att det är aldrig för sent att ge upp - då kan man ju hänga i en stund till. Det är ett omvänt och trotsigt hopp. Jag kanske ska börja svära lite.... och säga sanningar... inte va så himla diplomatisk och förstående? Det är dock en hårfin skillnad mellan sanning och gnäll, mellan äkta humor och bara elakhet. Gud nåde oss för elakhet utan humor.

Men tänk om skaren håller i morgon bitti - då måste jag få åka en liten tur, eller bara gå lite. Jag begär inte mer och tanken svindlar när jag ikväll hörde jag om en "väntillvän"; tvåbarnsmamman i Sigtuna som ligger i koma efter en bilolycka - vi vet så lite om när världen vänds upp och ner. Jag ber försiktigt för henne.

tisdag 10 mars 2009

Sorgen och glädjen

Sportlov och den vita glömskan fick snabbt grepp om mej. När den röda nyckeln las undan så var fokus på att ta på sig bra kläder, hitta en fin nedfart eller bra glidvalla och tankarna far i helt onödiga och oftast trivsamma banor. Mitt i idyllen kom ett sms och ett besked om Per o Ewas ofattbara katastrof - att mista en son som livet igenom varit en äventyrare och glädjespridare. Det blev plötsligt gråvitt och farligt fast jag satt i en trygg värmestuga och verkligen åkt de snälla nedfarterna och ätit nyttig mat till frukost.
Var är mina barn, kom hit under mina vingar så ska jag skydda er. Allt är farligt, livet är en riskfylld resa, har jag glömt att säga det till er? Jag har mött många som mist barn i unga åldrar och det är obegripligt hur de kan fortsätta leva och någonsin uthärda sorgen. Kanske går det inte heller men de är liksom lugna av vissheten att värre kan inte drabba mej nu och då kan de liksom ta det som är för gediget på nåt sätt - och gott ändå.
Den som skrivit fint om sorgen efter ett barn: Tomas Sjödin senast i Brustet halleluja, jag ska gå och låna den nu.
Vad gör man för att visa medkänsla och deltagande i en sorg som är så svår att den inte finns ord nog till? Vi tände ljus bland tonåringarna på Fjällgården, vi bad små och vilsna böner - inte hjälper det Per o Ewa just; kanske mest för vår egen vanmakt men de får ändå ett kort så de vet att till och med de som inte känner dem kan vara med i stöd och värme, kanske, kanske, kan det betyda en flik av hoppet.