Just nu är vi i slutfasen - spexet ska bli klart till nästa fredag. Ensemblen drömmer mardrömmar och vi turas om att dippa i entusiasm och tilltro. Just nu är min hals inte alls i skick att öva ett skrik och en tuff sång om vårt vardagsliv. Men nya idéer, lånade idéer och gamla, uppfräschade dito trängs om utrymmet. Det är inte klokt hur mycket komiskt det finns i ens omgivning om man bara tittar efter. Jag hade just kommit på en sångfras (melodi "fröken Fräken") om att ett askmoln kunde åstadkomma det Köpenhamnsmötet inte fick till på en hel veckas förhandlingar; minska flygtrafiken alltså - och så snor Aktuellt den vinklingen rakt av - på allvar. Men den sångversen fick inte plats ändå...
Nu saknas - en röd linje, mycket rekvisita, sydda blågula kostymer med tillhörande kepsar, folkdräkter, gitarrer..... hur ska vi hinna? Det brukar bli en förenklad variant av alla galna idéer - men kan bli bra ändå. Tiden är en vän som kommer emot oss - men nog känns den som ett hot som rinner uppåt anklarna ibland. Nu ska jag gå ut i kvällsmörkret och höra efter om ån hörs brusa, om rådjuret skriker i alskogen och om korna ätit sitt ensilage. Samtidigt ska jag djupandas ammoniakångor - det brukar vara bra mot förkylning och halsont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aha,,är det till dig man ska komma för alternativ behandling av halsont och hosta o en känsla av bomull i öronen?:) Borde komma nu isf:)))
SvaraRadera