Kyrkan har en urbra hemsida där årets fasteinsamling annonseras. Utrota hungern nu! Det låter ju fullt rimligt, eller hur, och så går det sakta, sakta. De krig som tillkommer gör inte utrotningsfarten högre, det rika Japan har plöstligt hamnat nära hungern också.
Vattnet - det viktiga vattnet står i fokus - just för att utrota hungern så är vattnet en viktig del. "Var rädd om vattnet" var den ständiga uppmaningen i min uppväxt. Vi visste så väl varför - mardrömmen var när vattnet frös eller källan i Lövsättsberget sinade. Inget vatten - katastrof och bök och extrajobb - men det fanns ändå vatten i ån att hämta, inte behövde vi bära det heller, ja in i huset förstås. Nu har inte vattnet sinat/frusit sen 1995 då det frös på juldagen. Med en enmånaders baby och huset fullt av folk som skulle fira Majas 80-årsdag - då visste vi vad vattnet var värt. det blev en 15-åring av babyn och ett jätteroligt kalas vad jag minns.
"var rädd om vattnet" - idag visade jag mina studerande hur det står till med vattentillgången i världen: 1 15-litershink motsvarar allt vatten på jorden, ett glas motsvararar sötvattentillgången (det mesta bundet i is o glaciär) och ETT KRYDDMÅTT den mängd som står till vårt förfogande att dricka och rena om igen och om igen.
Hemtanke att fundera på - hur spar man på vatten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En bra liknelse om det verkligen stämmer. Kanske jag kan sno den till skolan?
SvaraRaderaVi blev också utan vatten när Sofia var knappt 1 år, nyårsdagen -96. Vi var helt utan i 2,5 månad och sen en tillfällig lösning i form av en ytlig ledning fram till pingst. Då fick vi tillbaka vårt vatten i vår vanliga vattenledning. Den ytliga ledningen frös ju också gång på gång. Jättekul på morgonen=/. Men det märkliga är att när man är utan vattten så länge så lär man sig att hantera det på bästa sätt, så när vattnet äntligen kom tillbaka kändes det som en lyxvara. Så visst, det är viktigt att vara rädd om vattnet.
Tack Gunilla för dina kloka tankar=)
/Nina Lindberg