Boktjuven väcker ordlusten

De senaste veckorna har jag läst Boktjuven, en märkligt disponerad bok som liksom skrivs av Döden henself. Den levandegör hur det var att leva i Tyskland under Hitler och det är en helt fruktansvärd skildring av hur livet är i krig och de solidariteter som då sätts på spel.
En bit in i boken hamnar de i skyddsrum en natt när staden blir bombad. Den lilla flickan som är huvudperson=boktjuven har med sig en bok och hon börjar läsa högt för de andra som alla är allt ifrån skräckslagna intill panikångest till bara i rädsla förstelnade. Orden får alla att tänka på annat en stund och en ro sprider sig i rummet. Bomberna fortsätter förstöra och kriget och judeutrotningen fortsätter men orden ändrar ändå allt just då för de som sitter där.

Hon drar parallellen till Führern - vad vore han utan orden. Det är ju orden som lägger grunden till kriget, till att människor lyder och gör i den lydnaden onda saker. Därför måste hon till slut börja skriva och inte bara läsa. Det är tänkvärt!
Läs boken, förutom historisk kunskap ger den perspektiv på hur bra det är med fred, rättvisa och att alla har lika värde även om de orden kan vara klyschiga. Och vad bra jag har det trots suck o stön för tidiga morgnar vid en korumpa och nervösa nätter inför Valborgsspexet. Perspektiv var det ja.