Två dagars semester går också an

Vi gjorde semester med oplanerat mål, lite vagt bläddrade vi i Morsdagsboken Upplev Sverige och påmindes om Tännforsen i Jämtland. På vägen dit stannade vi vid Döda fallet men fick inga biljetter den kvällen heller men vi tjuvlyssnade och såg teater och skådespelare bakifrån, det gav mersmak bara det. Lite vagt lovade de att köra nästa år igen, då ska vi bara dit!
Vår kollektivägda combicamp är ett mirakel, man slår upp tältet på vagnen på fem minuter, sen har man ett hem perfekt för två sömniga. Ett dopp i Indalsälven vid Hammarstrands camping och en kopp te, sen somnar man inte i första taget när Hammarforsens brus och en trevlig make kan underhålla. Moströmdeckaren jag lämnat ute i regnet så den ser ut som en bibel från 1600-talet är ingen höjdare i innehållet heller och med vattenskadade sidor tappar man helt lusten att läsa.
Vi körde längs Ammerån upp till Hammerdal, otroligt vacker och det är nästan synd att man inte är sportfiskare när lax och öring verkar strömma lika stritt som vattnet. Sen såg vi en affisch om spelet Sången om Taråberg - och vände mot Ramsele och den beryktade Skogsnäskollektivet. Ända sen 70-talet har vi följt dem på avstånd men aldrig kommit dit, nu var det lätt att komma dit när de gnott för sina ideal i 30 år och byggt en by av hopp och kreativitet. Ett proffsigt och gripande spel och Ramseletrakten var också väldigt vacker, tänk va mycket osett det finns i Sverige. Var har alla vackra bygder varit i hela mitt liv?
Men vi skulle ju till Jämtland och nån ordning måste det väl vara på en semester så vi drog till Strömsund alltmedan temperaturen sjönk till otroliga 5 grader, plus visserligen men oh vilken tur att det är som Predikaren säger "när två ligga tillsammans hava de det varmt men ve den ensamme". En bondeskada som drabbat mej är att inte kunna sova på morgonen - men maken som är mer bonde kan det - en lång promenad på en kombinerad motionsslinga och golfbana blev lösningen. Tänk om man får en sån boll i huvudet - vad händer då? Man skulle lyssna efter "fore" och hålla händerna över huvudet - trot den som vill. Jag småsprang över greenen.
I Strömsund bodde Beppe Wolgers på Öhn, ett fint litet museum om hans skapandeverk och ett dito café som var lika värt sitt besök, oväntat givande. Inte minst ett fantasirikt och enkelt staket av hässjeslanor och gamla bräder och som vanligt är planen att göra något liknande på hemmaplan. Det brukar dels inte bli av och om det blir av ser det mest ut som majbrasan - men hoppet, jag säger bara det, hoppet är en viktig ingrediens i livet!
Arnes enda oemotståndliga önskan denna semester var Skärvångens bymejeri - och vi kom dit, visserligen en halvtimme försent för mejerivisningen, men ostbuffé och prat med chefen själv gav lön för milen. Mycket inspirerande och imponerande - och hoppet som sagt, tänk om vi kan komma dit? Han erbjöd oss på stående fot att köpa mjölkgården men åsynen av branterna och tanken på att någon mej närstående skulle köra där (i värsta fall jag om barnen inte kommer hem varje höskörd) - nej tack, man kan inte bara tänka på utsikten!
Min enda oemotståndliga önskan denna semester var Garvsyra på Jamtli och på fredagkväll som vi en timme före och sen skrattade jag mej harmynt åt deras fåniga spel med otrolig handling. Min favorit, bagaren i spelet hade mins två beundrare i publiken, GJ och en gubbe bakom oss som också skrattade så han kiknade. Jakobsson var mer måttfull i sina ovationer och kom med kritiska frågor om logik och sånt.
Vilken tur för er mina läsare att vi bara hade två dagars semester - och Tännforsen lär finnas kvar har jag hört.
Utvilad? Nja, men uppiggad, inspirerad och kallbadad!