Om jag bara kunde hålla mej hemma, om jag bakat en kaksort i veckan, om jag bara köpt hem mandel, om jag plockat mossa innan snön kom, om jag bara gjort en enkel röd slinga på filten som ska ligga på altanbordet, om jag bara ringde lite snabbt till vännen min som mår så dåligt, om ja om, skapar så många nya om.
I mina bästa stunder så tänker jag att jag ska vara glad, nöjd och gosig och bara göra det trevlig för mina närmaste. Inte märker dom väl hur bakgrunden ser ut? Röda gardiner döljer väl det mesta? När skulle vi äta alla kakor? Hur många märker om dom inte får julkort från oss i år?
Ni vill inte veta hur det är i mina sämsta stunder: vet bara att då hjälper det att skriva av sig här på bloggen. Så då hjälper ni mej att fatta mod igen, göra det lilla och göra det snabbt.
För tänk om jag hållit mej hemma och bakat kaksorter istället för Julfrossa med vit-teater, Luciatåg och tomte på Missionshuset, Lucia med Mattes killkör och tjej-dito bestående av bedårande 7-9-klassare, Kalles Mousiké-kör som sjöng så hjärtat blev fullt av juni-ljus i allt det vinterkalla, missat tunnbrödbaket på outsägligt vackra Norra bergets Vänna-gård.
I kväll kunde man faktiskt köpa julstjärnor - så nu är det fixat, ock köpt 13 julklappar! tjoho - det blir jul i år igen trots att jag har fyra utekvällar kvar; fyra troligen oförglömliga upplevelser!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag fick ett alldeles otroligt fint julkort med hela familjen representerad. Det tackar jag extra för. Jag håller också med om att bakdagen på Norra var en mycket trevlig upplevelse, och det var överhuvudtaget mycket som var bra och intensivt. Hoppas nu att vi får ett bra år även i år, - och givetvis ska vi ta det lite lugnare, eller hur?
SvaraRaderaDessa om, att det kan finnas så många om, om bara inte om fanns, se nu sa jag det ändå. det är alla krav som vi ställer på oss själva som gör att om finns, det måste liksom finnas något att skylla på om vi inte hinner med oss, då är det bra att ta till detta ord om för att försöka dölja vår otillräcklighet, som vi egentligen bara känner av själva. Tack Gunilla för din decemberblogg den är tänkvärd och ganska typisk för många av oss.
SvaraRadera