Minnesord

Min lilla tappra mamma har lämnat oss. Trots att hon var dålig, fick lunginflammation och sen ont i magen så trodde jag på många andra utgångar men inte den. När hon låg där på kvällen såg hon så nöjd ut, det här blev bra såg hon ut att tycka. Jag är nöjd ändå, hon fick så fint ikring sig sina sista veckor. Hon var med på julkonsert med alla våra missionshuskörer, hon var på julkalas, stor julafton, annandagsfesten och 95-årsdagen med ström av fest o folk. Ett nytt år med nyårskonsert och sista veckan middag hos Märta. Vill ni läsa det minnesord jag skrev till tidningen?

Till minne av mamma Maja

Två verksamma händer har lagt sig att vila. Maja Eriksson, född Öhlén, började sitt liv i Gårdtjärn och bodde där hela sitt 95-åriga liv med ett kort undantag då hon var hushållsbiträde i ett studentboende i Stockholm. En tid arbetade hon som affärsbiträde i John Häggkvists affär i Kovland.

Hon föddes först i en syskonskara av fem, föräldrarna drev ett jordbruk där hon tidigt fick lära sig att hjälpa till med alla sysslor. Hon var duktig i skolan, särskilt slöjd, men på den tiden fick man varken skriva bokstäver eller klippa i ett tyg med vänster hand. Hon löste det med att bli dubbelhändig. Slöjdintresset utvecklade hon och vi har sett många alster förfärdigas; stickat, virkat, vävt, spunnet, broderat och sytt. Allra kärast var vävstolen som hon under sitt sista år trädde för en ny mattväv. Hon deltog i Betlehemskyrkans Kongotanter. Många stickade filtar och tröjor har sänts över haven till barn som behövde hennes omsorg i livets början. Intresset för internationellt bistånd följde henne genom livet och hennes sista besök i Missionshuset var Annandag jul vid yttre missionens insamlingsfest.

Majas fann sin livskamrat Anders hemma i byn, de var gifta i 64 år. De har drivit jordbruk och lärt sex barn livets grundstenar; kärlek till Missionshus och kyrka, kärlek till familj och hembygd och de har varit förebilder för livslång kärlek och enhet. Familjen har utökats med barnbarn och barnbarnsbarn och Maja hade full översikt över allas förehavanden, både bekymmer och födelsedagar. Omsorgen sträckte sig långt utanför familjen. Släktingar, barnens vänner, grannarna; alla fick plats kring Majas köksbord där hon lyssnade och kunde ge både råd och bönehjälp.

Missionshuset var hennes andra hem. Hon var ungdomsledare, söndagsskollärare, sekreterare, organist och kaffekokare. På senare år var hon barnvakt för att möjliggöra ungdomsarbete och valborgsspex. Hon älskade sång och musik. Hon sjöng i kören och under många år var hon och brodern Anders ett inslag på gudstjänster och begravningar med sångerna Lär mig din väg och Långt bortom rymder vida bland många andra.

Blommor och grönsaksodling var ett kärt arbete för Maja och hon motionerade genom att stå upp och ned i rabatter och grönsaksland, drev upp tomater och dahlior och försvarade dem som en tigrinna mot frostens angrepp.

Nu har hennes blida stämma tystnat och hennes lyssnande öra hör oss inte längre. Det är tomt på övervåningen och vi vänder oss om och undrar vart hon tog vägen. Hon var själv helt säker på att det väntade ett paradis av glädje, sång och skratt på henne. Vi unnar henne den vilan efter allt dessa varma händer utfört för oss allihop.

/Kanske får jag bilden som hör till av Nils - den kommer sen/