fredag 30 september 2011

Miraklets hårda vecka

Det har varit en oförglömlig vecka. Förra fredagen såg vi fram emot en solig helg. Begravningen i Ljustorps kyrka efter Sven Eriksson, en trotjänare och glad vän som lämnat Siv ensam i sorg och tomhet. Men hela begravningen strålade av hans eftervärme, hans glada skratt och trosvissa utstrålning fanns kvar bland blommor, kakor och alla människor som känt honom.
Thures syrgastup lät där i tystnaden, han fick åka hem utan att gå på kakkalaset då gasen inte skulle räcka och alla handslag och undrande frågor skulle bli för mycket.
0.04 ringer telefonen - jag tror att det är pappas larm som brukar ljuda så där mitt i natten nån gång då och då. Thure jublar: nu far vi till Lund! Centrifugkänslan är tydlig- vad gör vi nu. Väcker Arne för jag känner att jag bara måste se honom och Agneta innan de far. på Berget är det full aktivitet, vi skrattar och gråter om varandra. Jag sitter nån timme i Stanleys kök för att Sofia ska kunna åka hem och säga hej. Den timmen i mörker och tystnad gav mej ro: Thures lycka räcker för att jag ska vara viss om att det som nu sker bara kan bli till bättring, hur det än går. Han är glad nu! NU!
Jenny ringer på morgonen och sen tar en dag av ständiga kontakter, sms, samtal omkring det faktum att Thure nu opereras och får ta emot två nya lungor. Ett sånt nätverk kring en människa, så många som berörs och vill beröras. Det är en lång dag men vi rör oss i praktiska sysslor, pappa sitter vid bordet och tänker, han är i en drömvärld och ändå helt klar över konsekvenserna. Jag hinner tänka att Mor Maja nog har det skönast där hon är, hon hade en stor talang för oro och vånda, och särskilt för Thure. Hon hade ju hela historien och mindes in i märgen hans astmaanfall i barndomen. Thures andfådda 2011 hjade varit ett sömnlöst dito för henne....undrar om hon stöder från andra sidan? Ser? Har bra perspektiv? Vet hur det går?
Vi får besked från Karin vid 19-tiden; operatinen pågår några timmar till, ingen oro är befogad! De skojar? Vid 22.30 ringer Karin igen, jag hör fel först och hinner isas ner innan jag hör att hon säger: Det är klart nu! Det ser bra ut! I bakgrunden hör jag Agneta prata med Sofia och dessutom en massa bilar; de var ute och gick för att skingra tankar och oro när kirurgen ringde.
Lyckligt kaos alltså. På natten får de komma in och se honom, redan då har han bättre färg så det goda syret verkar komma rätt väg. Ett nytt liv han börjat!

1 kommentar: