Julen är förbi - morgondagen är här

Tänk så snabbt det gick, och ändå långt och långsamt. Det blev jul på ett anständigt vis, vi var nästan inte oense nåt. På julaftonsmorgon la jag på den svartröda matta jag köpte till köksbänken och då förstår jag att det är mest för mej som detta sker, fullkomning och vara nöjd och glad över sitt hem, sina närmaste och vännerna som både bistår med tomte ( en kombinerad taliban- och Fn-tomte, garanterat originell) och kommer på julkaffe på juldagsmorgon. Så finns tid att sitta och fika hela dan. På julaftonsnatten sjöng Amelie, Lene och Linde Jonsson så det kröp änglar kring ryggraden. Vi fick vara ledig några mjölkpass tack vare snälla barn och syskonbarn, tack NI!
Nyårsafton skojade vi kring matbordet och kom försent till Casionfyrverkeriet men det blev kul och njutbart ändå. Lediga dagar i Hjo betyder sovande och långa promenader och små pratstunder med världens bästa svärmor, Ettan. GPS fick maken i julklapp, kul grej även om den visar vägen lite konstigt och talar om allt som jag annars ansträngt hjärnan med i alla år; hur långt är det kvar, närmaste krokiga väg och när är vi framme. Den kan också svara på den självklara Anders E- frågan; vilken väg åkte ni? När vi kom hem låg det nystrykna högar av kalsonger och dukarna till efterjul. Anna-Karin fick ett värstingstyrkjärn vilket flitigt provats, oj och tack. Det är också ekande tomt i tvättstugan sen Ak varit hemma en vecka, kram och tack, klart man kan börja jobba med hoppfullhet och iver då!
Och så var det detta med nyårslöften. De flesta svarar att man inte ger några löften för de bryter jag bara ändå - men det är väl ändå mer hoppfullt att ge löften, spänna bågen, ta i - även om det spricker. Det måste totalt sett bli bättre än om man inte tar sats alls, eller?
Jag ska stryka mina skjortor, träna 30 minuter om dan, förbereda mej i tid, ha ordning på klasslistorna och fråga mer om hjälp. Och blogga så ofta jag tänkt en bra tanke....
Gott nytt år mina vänner i cyberrymden!