Komma hem

Äntligen hemma -är väl ett TV-program men ändå är det precis som det känns, och ändå inte, det är långt att vara borta i två veckor, vi har aldrig varit lediga så länge, jo när jag var till Filippinerna 1994 men det var mitt i vintern. Sommaren överraskar den bortavarande med att servera väldigt mycket grönt kring blommor och blad när rensaren haft ledigt. oj, oj, men bara packa upp tar nästan en dag.
Det blev en härlig tur, på slutet blev den riktigt kulturell. Jag säger bara Vänern är min nya favorit bland vattensamlingar. Som havet, fast mycket snällare och mindre salt och manetfarligt. Dessutom kan man tantbada (gå eller hasa sig i, absolut inte hoppa i) utan att riva sönder sin bakdel på de elaka havstulpanerna som det annars så fagra Västkustens klippor är fulla av. Kristinehamn bjöd på Picasso, Åmål på underverket kanal och akvedukt, hällristningar och Värmland sen med både Rottneros och det sägenfulla Mårbacka. Nästan så Selma viskade i örat. Vi deltog sen i Östra Ämterviks litteraturkväll, så lokalt man bara kan komma. Det säger lite om värmländskt självförtroende när en liten by kunde uppbåda sex författare som läste och berättade under tre timmar. Alla var väl inte kioskvältare och jag anar varför men det var otroligt alltihop, vi satt i en församlingsgård och lyssnade till berättelser och alla hade självförtroende som de ärvt av bygden som fött en Nobelpristagare.
Turen kompletterades med Emma och Anders Zorns livsverk - Zorngården och egentligen hela Mora med allt rödmålat och allmogestolt. Får jag resa i tiden nån gång så skulle det vara till Zorns hem på 20-talet, få vara gäst och äta på sommartallrikarna och sen sova i nåt av gästrummen. Jag skulle kunna vara piga där också om jag bara fick vara i bakrummet för en dag.
Åter till verkligheten så kalvade en ko mitt i natten, pappa behövde ett besök där han ligger med bruten lårbenshals och man måste till och med laga middag alldeles själv. Jag provtittade på Komvux fasad, bara för att vänja till mig. För på måndag, då...