Folkmusiken som sätter sig i kroppen

Tänk så synd att jag inte kan dansa - nåt vidare och nästan absolut inte polska och schottis som jag skulle vilja. Ikväll var vi på Kyrkorgel och schottis i kyrkan och det lyfte oktoberfukten ur kropp och själ. Det rycker i benen och känns om om dansen är på gång- och ändå inte. ( som krystvärkarna - men de kom ju till slut, om ni minns ni som varit där) Om jag provar så känns det tungt i benen och jag hinner inte runt den smidige kvaljeren. Maken är inte så uppväxt i en dansfientlig miljö som jag så han är en snitsare - men han kunde ju inte få allt med fyndet han gjorde 1979.
Folkmusiken är en härlig gruppform av musik - de verkar ha så kul och de kan låtar och tar stämmor, unga flickor tillsammans med gamla gentlemän. finns det nån motsvarighet?
Kanske lägger jag till på framtidslistan - då när jag skulle bo i liten lägenhet, ni vet- att gå en kurs i polska och en i afrikansk dans varvat med gitarrkursen. Oh va kul det ska bli!
I väntan på detta framtidsliv tycker jag att jag har kul allt som oftast - som idag när jag både fick lära om barns språkutveckling och om en rad funktionshinder som mina elever noggrant forskat kring. Mindre lärorikt och kul att jag två gånger på samma dag backade ut motorvärmarsladden.... oj, oj, oj, men vintern är ju lång att träna upp sig på.