tisdag 8 december 2009

Den vackraste kvinnan jag sett

Nu finns hon inte längre - den vackraste kvinnan från min barndom och uppväxt. Vi följde henne i sorg till graven, hennes kista stod på en bädd av vackra tyger och runt om rena liljor och röda rosor. Hon var vacker, i svinrygg och snygga klänningar, hon kunde sy en ros av ett tyg, göra bysten på gamla farmor vacker och hon skrattade och berömde allt man tog sig för. Fast vi med tiden blev vänner på egen hand så var hennes namn Tant Ingrid, man sa så på den tiden till den som tillhörde föräldragenerationen, inte var släkt men ändå så aktansvärda att man skulle behandla dem väl och alltså ge dem förnamnet som nu är ett skällsord. Säger du tant till en 60-åring så har du gjort bort dig, se upp.
Jag fick hålla talet till henne den sista gången jag besökte henne. Viska i hennes öra att hon varit den vackraste, att hon varit så duktig med allt hon styrt och ställt. Hur före sin tid hon var när hon som mamma till barn med särskilda behov såg sig som utvald och inte nån som straffats. Hennes båda barn blev också, trots sina hinder, glada och tillitsfulla, helt övertygade om sitt värde. Säga till henne om allt vackert hon sytt, alla goda middagar och kakor hon berett oss, alla råd och klokheter och hur hennes nya stolthet, barnbarnen nu tillför världen goda ting. Du har varit så stor, klok och duktig. Tänk alla planer, all strategi för att få det att fungera, allt mod hon fått ingjuta, gång på gång i både sig själv och de närmast.
Det slog mig på minnesstunden -jag är där hon var i min ungdom, nu. Det är jag som ska ta vid och bli/vara tant nu. De framför är snart borta allihop. Kan jag axla manteln men råd och dåd, upplyftande tillbud, middagar och bullar, smarta upplägg för källarstädning och julbord, inte glömma senapen och den glödlampa som saknas? Vara klädd i dräkt och ha inneskor och chokladask med, smussla med medicinen, skratta åt minnen mest och njuta av ett litet barns underarmar, hur mjuka de var då och är nu. Oh, tant Ingrid, jag ska härma dej allt jag kan.
Idag läste jag nåt klokt - de pratade om att lära sig spela instrument - 1. Lär dig tekniken noggrant 2 Glöm tekniken och gör det på ditt vis!

1 kommentar:

  1. Å,så fint du skriver om henne! Mycket du skriver om "tant Ingrid" är ju som att läsa om dig Gunilla och hur du är!! Jag tycker även du "axlar manteln" väl och på ditt eget sätt!! Jag vill gärna vara lite som du också,fast även jag på mitt sätt:))

    SvaraRadera