Luciatåg en masse

Detta är min helg- jag kan liksom inte få nog av Lucia-tåg. Hur de än är beskaffade så ger de så mycket glädje och hopp inför framtiden. Värre är det med kvällen före - ett lucia-tåg alltså. Det föreligger en tydlig könsskillnad här. Min enda dotter planerade både yttre och inre Lucia-klädsel långt i förväg. Mina fyra söner har alla gjort på samma sätt - förträngt det pinsamma klädbehovet in i det sista. I år ringde grannen BrittInger någon dag innan och räddade mig med att hon hade koll på vart det linne jag köpte för fyra år sedan höll hus. Men strut - ett så fånigt tillbehör - aldrig trodde jag att grabbar i 8-an höll sig med sånt. Vi gjorde en, med guldstjärnor och allt. Vid premiären visade den sig vara dubbelt så lång som de Åhléns-inköpta och där gick Mattias´gräns för att skämma ut sig, vi klippte av och han hade den i två underbara sångnummer. Borta, tyvärr, så nästa år så står vi där igen. Stjärna skulle han också haft såg jag sen.
Hur som helst så sjöng alla jag sett underbart. Obetalbart med en kilkör, 15 pojkar ur åk 7 - 9, som bassjunger Stilla Natt mot en flickkör, oj, oj, oj, tack Bergsåkers skola för musiksatsningen!!!!
Högsjö kapell på fredag, Gårdtjärns missionshus där jag fick agera dalkulle-tomte (säg inget till de stackars barnen som inte vet vad de önskar sig när tomten frågar 10 nätter före jul).
Det är en bredd på barnen - från de som allvarligt sjunger i allt, till den som ogenerat kliar sig på rumpan mitt i tåget. Och så 4-åringen som följer naturlagen och absolut inte kan stå still, låta bli att vinka till mamma, teaterviska "mamma, mamma, mamma,den här hatten vill jag inte ha". Underbart att höra den prövade moderna replik " tänk här är hela byn engagerad i Maltes socialiseringsprocess". Heja på! Tänk va bra luciatågarna blir både på att stå på scen, minnas långa texter och vant hantera en mikrofon. Stå stilla har aldrig varit något framgångskoncept. I morse fick mormor och morfar morgonkaffe av barnbarnsbarnen och en del andra med Lucia i spetsen och så ikväll bjöd Jermun, vår präst, på ett undervisande tåg med konfirmanderna som statister. Jag är mer än nöjd med årets Lucia. Hoppet åter och enligt tidigare blogg så börjar jag alltså nu. Jag ska bara.... först!