Tack och tack

Ikväll, det är egentligen natt, känner jag tacksamhet. TAck till allar er som i morse skottade allt vad ni kunde. Att sen snön vräkte ner i centrala Sundsvall så att det var en vild chansning att köra kan ni ju inte hjälpa. Nu ikväll var det fint igen. Tack till postens personal som ser till att våra julbrev och diverse skickningar över landet kommer fram (trots att jag klistrade 50 öre billigare julfrimärken på somliga brev). Tack till alla er som köpt julklappar i tid så att jag kunde strosa i Sundvall city i kväll och göra mina sista inköp... kanske. Tack till Bergsåkers skola som fostrar så många talanger att det räckte i tre timmar. Särskilt minns jag en spott/rapp - oh vad läckert men jag fattar inte hur det går till. Sonen stod i killkören och lyste - men var lite missnöjd med att vi kom sent.
Och tack till Karin, som kommer fram och presenterar sig när jag inte hälsar/känner igen henne. jag borde verkligen känna igen henne. Usch jag skämdes men blev glad över denna mogenhet att komma fram och förklara när hon sett att jag inte hälsat. Jag ska göra så jag med nästa gång.
Tänk vad många som samverkar för att livet ska bli bra, tänk hur beroende vi är av varandra. Jag funderar över varför jag vill sprida ut över hela Sverige en hälsning om god jul och samtidigt berätta det viktigaste om oss i ett tvåsidigt brev. Kalle skrev i år, som han lovat, och förde traditionen vidare. Vi får en del sådana brev från vänner vi sällan eller aldrig träffar men det är kul att höra hur livet levs i Borlänge och på Bohus-Björkö. Det är väl vardagen vi delar, våra små liv och ändå är det detta som håller samman ens liv. Och kanske är det grogrunden till att vi en gång när det kör ihop sig kan få tacka för att jag har vänner som bryr sig, vet om en och till coh med tycker att det är kul att höra om semesterminnen och utspridda barn. Tack och tack för att du läser och lyssnar.