Lång dags färd mot natt

Hur lång kan en dag vara - och hur kort kan den bli? Halfdan, vår filosof här i byn, han uppfinner en klocka som visar realtid. Den går fortare då man har kul och sakta, sakta då det är långsamt och småtråkigt. Idag har jag kastat mej från blomvattning, flygplatsparkering där jag hämtade hem Göteborgssonen för en veckas avlastning, snabbfika i storasysters kök där det aldrig fattas väl- och gottfyllda bullar. Sen revival på jobbet - tänk att det märks när man är borta en vecka - nåt att tacka för. Snabbt går det att komma in i det som kändes som en planet i yttre rymden bara i gårkväll. Det är väldigt kul att ha lektion, att liksom vinna över motstånd, trötthet och ointresse och så höra när klassen går igång i diskussion och inlevelse. Vilket jobb jag har. Jag glömde äta lunch och det vill inte säga lite för min del. Sen en uppbygglig timme med fortbildningsgruppen - vi handleder varandra i lärardilemman och äter frukt under tiden. en timme välinvesterad energi. Hemma hade jag lagt upp för serve - men inge tagit den bollen så köttfärsen låg kvar på bänken, posten ohämtad och kaffepannan tömd men om jag bara inte surar så går det rätt fort att få till både kött- och vegsås om Sef och jag hjälptes åt och det gjorde vi.
Sen - övning och kaffedrickande med Kodur en hel kväll och nu borde det varit söndag igen, så lång känns denna dag. Varvtalet gör att det är svårt att stänga de blå, men det ska gå. Natten är min egen skrev Marit Paulsen en underbar liten bok en gång och så är det. Bara flugorna vandrar och surrar, åns smältvattensbrus finns där i bakgrunden och de utegångande korna bligar och undrar varför jag är ute och sitter. De kan stirra snällt dom, sov gott nu hela världen, vi ses i morrn.