Upplägget

vi övar och funderar och sjunger varje kväll nu. Vill ni höra hur motiveringen lyder för denna begivenhet:
Välkommen till Valborgsspex i Gårdtjärn
Kodur står på scenen igen - i en sång påstår vi att det är 27:e gången och det är säkert sant även om det känns och verkar otroligt men roligt.

Vi har ännu en gång åkt berg- och dalbana mellan ide och papperskorg, mellan skratt och tomma blickar, ja, mellan himmel och jord. Det är varje år en hissnande färd som traditionsenligt började segt en kall kväll i Leifs stuga. Färden bromsar sakta in nu ikväll när lamporna släcks och vi går till Valborgselden. Redan då skrattade vi så mycket att ni klarar er med hälften ikväll. Granarna i Gravanäset skulle inte känna igen mycket av det som sades den kvällen om de skulle lyssna på det som framförs här ikväll. Om det är tur eller otur återstår för både Kodur och publik att se. Det vi gjort under otaliga kvällar är att vi omformat alla de uppslag som ni gett oss, på fikarasten, på bussen, på ICA, kiosken och på vägen. Tack för det! Vi har väl snokat en del på Tv- och dataskärmar, sett lite olika revyer och allt blev till en föreställning som skojar med våra liv i med- och motlut år 2009.

Vårt tema i år är löst sammanhållet KRIS – fast på Halfdans vis och det är troligen något helt annat än det som A-ekonomi och de orange kuverten talar om. Vi tror berghårt på att skrattet är den bästa motorn i både gemenskap människor emellan och i världsekonomin. När föds de bästa idéerna? När tror vi att vi kan mest? När bestiger en människa berg? Jo mitt i skrattet och den goda gemenskapen. I surhönan värps inga framtidsägg, i surån rinner inget friskt vatten och i surkartens sällskap är påhittsnivån låg och leklusten liten. Håll i er, känn igen er, njut av glädje, värme och det alldeles levande spelet och sångeriet som framförs här i kväll. Nu har det vänt, våren och framtiden är på väg. Det är bara i motlut som det bär uppåt!

Slut citat. nu gäller real life - i morse hörde jag på tankar inför dagen, hon pratade om "det är bra nu" och att det räcker just nu. Idag satt jag en liten stund i mitt nya hörn, där dahliarabatten tronat i alla år, där ska jag lägga 4 m2 vita plattor så att man kan sitta i smyg där på en liten vit stol, På gården måste man nämligen smyga lite med att sitta göralös en vardag.... Då kändes det verkligen "det är bra nu" och det gav en sån frid. Sen gick jag ner i kvarnbacken och hittade de första vitsipporna och fann kålrötter i landet från ifjol - det verkade helt ok. mor fick uppdraget att koka rotmos. Pappa blev orimligt glad över ett sånt fynd - och hans förhoppning höjdes om att fjolårets förlustpotatis också ska befinnas ätbara och ofrusna. Jag lovade gå och kolla bara marken bär på Tyras.