Boan och stugan

Idag har Nils bofört sig - det betyder att man flyttar till fäboden ca 7 km bort, och bosätter sig där några dagar. Med sig fick han fem kvigor och en inkomplett matsäck, han ska få påfyllning imorgon bitti när jag drar dit i morgonstund med en lista; spade, salt, saltsten, jordgubbar, lie och ägg. Livet är enkelt i boan och när jag kommer dit så minns jag just barndomens semester som bestod av en vecka med farmor i boan. Det var på 60-talet! Det var ett säreget äventyr, man gjorde lite vad man ville i skogen, det kom besök på kvällen och jag minns mest att vi åt pannkaka med smultron på. Efter några dagar blev farmor rätt less på både det primitiva och oss ungar som skrattade och levde mer än hon var van. Vi var inte heller så idoga bärplockare som hon önskade. När vi kom hem var allt liksom nytt, vinbärsbuskarna hade mognat och det var väldigt skönt med egen säng.
Maken och jag for till lilla stugan vid ån i gårkväll för att sova ledigt, och det påminner om boan i det att man måste röja ut efter smådjuren innan avkoppling är aktuell. Dessutom hade bina byggt sig ett bo i det lilla dasset. Stugan vid ån - Den lånas gärna ut - vi ska fixa bina, jag lovar.
Hemma här är det nu hög tid för första ogräsracet - nu måste jag ligga på knä och rensa fram det sådda. Och tänk att jag tycker det är stor njutning - får sån mani att jag knappt tar en kopp kaffe, det vill inte säga lite. Jordgubbarna mognar med hög hastighet nu - så kommer ni förbi så får ni smaka, De är helt underbara.