Säg nej bara - så lätt det låter men det går inte, ialla fall oftast,inte att säga nej. När en halvkänd dam ringer och frågar om vi vill ha gamla, klassiska kläder, hattar och förkläder från en Sättnaprofil skulle jag säga NEJ till en sån chans... När samma dam frågar om jag vill ha kaffe när jag kommer och hämtar: klart man tackar ja trots att jag inser att där rök den kvällens tidsschema. Går det bra med kokkaffe? Nej var jag nära att säga men det blev ett ja ändå, för en gångs skull får magen ta vad den får. Och muffins och söta kakor till? Jajamensan, jag ska äta middag sen. Så många nej som inte blir sagda och så många hörn jag målar in mig i då. Det är lättare att säga JA, kul är det också att se glädjen och känna hur enkelt allt är, i alla fall just då. Nejets konsekvenser - uppväger de jaets glädje? Ja, ja, ja!
Den dam jag besökte hade levt med en man vars släktingar utsett dem till arvtagare av många glada fastrars goda ekonomi och samlarglädje. Ett nej-tack hade nog inte varit så tokigt för nu skulle hon som levde kvar sortera, slänga, dela ut till glada teateramatörer allt som samlats under flera liv. Säg nej skulle jag väl rått henne men det kändes inte rätt. Så jag sa Ja-tack, jag kommer igen om du hittar mer som skulle vara kul att ha till rekvisitaförrådet. Jajamen!
