Det finns tillfällen då jag är glad över min ålder. Inte längtar jag tillbaka till tonåren då aldrig någonting i den egna uppenbarelsen dög, inte visste jag hur jag skulle bete mig och inte visste jag vart jag skulle ta vägen. Egentligen vet jag inte så mycket mer nu men det finns åtskilligt många fler tillfällen av lugn tillförsikt och en nöjd insikt om att detta är jag och att jag kan vara rätt nöjd med det.
Att vakna 05.45 med en känsla av att jag är vacker - det är så att det hissnar. Vad krävs för den insikten? Ja en lugn helg med lagom vila och en känsla av att det blir rätt, en lång promenad med en vän som jag inte träffat riktigt på några veckor, en lugn stund med en bra bok, en ko som tillitfullt rycker av mej sjaletten, en helkroppskram av en som tycker att jag är vacker och säger det så varmt. Tack till livet - och jag kan stå ut med att jag trots tre dosor med tusen knappar på varken kan starta ett TV-program eller DVD:n nuförtiden. Det hjälper inte alltid att vara vacker - man ska vara intelligent också!
