Risken att blogga

När jag mjölkar får man inte ha hörlurar för då hör man inte när det händer nåt med maskiner och kosparkar men när jag kommit till disken på söndagem är det lagom dags för filosofiska rummet eller teologiska rummet - varannan söndag tar dom en med på stillsamma och omständiga funderingar, långt från Rix-folket som skrattar i mun på varandra och tramspratar.
Igår pratade de om nymodigheter som blogg, face-book och Twitter som jag inte ens vet vad det är. Men en sa att risken med att blogga är att man skriver av sig dagligen och ofta så då blir det aldrig tid och koncentration till en roman. Så nu vet ni det - Anders Mattsson hade fel. Han var svensklärare på Hedbergska, uppmuntrade stort mitt skrivande och sa inför hela klassen att jag skulle bli författare. Men det var på den tiden och inte kunde han ana att jag skulle ägna livet åt att skriva protokoll, barnnotiser i skåpet och så nu - reflektion över en vardag i form av bloggande. Tålamod till en roman har jag inte -men kanske ska boken om Majas händer bli av. Eller historiken om Gårdtjärnsbyn - det bestämde vi igår när Sättna Hembygdsförening fick liv igen efter flera års träda och vila. Jag sa nej till att vara med i styrelsen - hörde ni, jag sa nej. Men i forskar/skrivargruppen kan jag väl va med lite sådär trots bloggen. Jag tar risken.