Jag har på nära håll följt en vän som i snart ett år kämpat mot en svår sjukdom. Jag skulle verkligen vilja ge henne och andra som kämpar en tapperhetsmedalj, en hyllning, en fanfar!
Med alla sina kroppskrafter mot det som vill bryta ner denna vackra och perfekta kropp har kampen pågått och pågår. Det har varit så många dagar av besked, väntan, provtagning, resor till och från vårdande inrättningar, ångest och ledsenhet, tårar och grimaser, illamående och infektioner. Den som i allt detta kan: skratta, riva av sig peruken och visa den vackra stubben, koka pärer och julpynta, våga visa både sorg och glädje mitt i alltihop, ja hon är värd vår hyllning och ja nästan vördnad.
Det har varit en mycket lärorik och underbar livslektion. Låt oss uppskatta vår kropp som den är. Låt oss i tacksamhet för livet alltid sätta i första rummet att vårda vänskap, kärlek och möten framför gardiner och kuddarrangerande.
FANFAR - och kampen går vidare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar