Med matjord i fickorna svävande på ett rosenblad

Det är ett härligt yrke att vara lärare. Man får under stor frihet göra roliga lär-saker tillsammans med elever man aldrig valt men som i alla fall ytligt valt att komma hit. De vet det inte , men det är dom som lär mej mest, inte tvärtom. Jag hittar på ingångar till labyrinten, visar på snår av öppning och sen får de kravla själv. Jag får ta del av insikter och slutsatser, ibland helt hissnande tankar

nästan varje dag låter de en skymta ett annat liv än ens eget. Det blir så tydligt att jag föddes med matjord i fickorna och aldrig mött annat än en lätt motvind. Det är inte bara att de har svag ekonomi och är utan jobb för tillfället eller nästan bestående. Berättelser om mobbing och misshandel, fördomsfullt bemötande och placering sist i LAS-kön trots att hon jobbat många år, minnesbilder från krig och bårhus, svält och skottlossningar. En elev mötte mej i korridoren: Du var ingen bra lärare; jag får aldrig nåt jobb! Sen kramade hon mej - jag får aldrig jobba så länge jag har mörkt hår och heter så främmande som jag gör. Hon var den duktigaste eleven.

Det är min födelsedag idag. Jag uppvaktades 06,00 med princesstårta och paket av en pigg man och tre av trötthet halvblinda tonåringar. Prata om att leva på ett rosenblad. Förlåt ni andra .... jag kanske blev en bra lärare som kan göra nytta för sårade och stukade. många av dem går på vuxenutbildningen och får sin andra chans. De berättelserna de berättar om upprättelse och framgång i studierna denna andra chans är min drivkraft! En nyutbildad svetsare står med tårar i ögonen på köksgolvet och berättar för frun: "Jag har fått MVG i matte - jag som aldrig fattade någonting i skolan".