Hur många års träning krävs?

Det är en stilla undran - hur bär sig de andra åt? De som är klara med allt när man kommer? Jag har en viss träning i att ordna små och stora kalas. skulle jag räkna efter hur många skulle jag svimma. Barnkalas med tårta, fiskdamm, indiantema och påsar till 60-årskalas med Afrika-tema, scoutrestaurang med trerätters skojmeny och julmorgonskaffe. Jag borde veta hur man strategiskt jobbar för att det ska va klart i tid och kännas lugnt och förberett. men icke - där står jag minst en timme försent och garnerar tårtan medan jag ryter order om dammsugning och hämta bestick från mormors bufféskåp. Den enda klara tanken är: Aldrig mer ska jag ordna kalas, aldrig mer ska jag göra gelatintårta, aldrig mer ska jag krångla till det och nästa gång så, då ska jag duka dan innan, frysa ner tårtan en vecka före och slå in presenterna direkt på affärn.
Men gästerna de är vana - de vet att man nog får ta ett handtag, de hittar både elvisp och servetter och de ska ju ändå prata in sig innan alla kommit. Kanske är det därför jag älskar den där stunden efteråt, när jag lägger allt på ´plats igen - då har jag glömt föresatsen att "aldrig mer". Nej nästa gång, då... Och tänk va kul det är att ha kalas och känna att varenda kvadratmeter av hallen behövs coh salsparketten blir vackert nött, blåblomkopparna ser så fina ut och till och med moms silverskedar är uppskattade (det var annat än då man fick dem i julklapp som barn - då en obegriplig juklapp, vad skulle man med den till?). Nästa gång ska jag göra kolatårta - välkommen!