onsdag 4 februari 2009

Tro aldrig att någon vet hur du tänker

Läste Bodil Jönsson i Lärartidningen. Tro aldrig att någon vet hur du tänker. Förklara så gott du kan, ta sen två väl valda exempel så kommer din samtalspartner att komma på minst ett eget. Jag är just nu uppfylld av en föreläsning och en film om Västbanken( Fred Nilsson var en profetisk röst när han förklarade om den kulturella och religiösa bakgrunden i området.) Tänk att då förstod jag hur de tänker; Bonden på Västbanken som odlar lite jord, skördar oliver från de olivträd som ännu inte huggits ner av Bosättare eller israeliska soldater och håller en flock får som med risk för både pälsrem och liv betar under militär bevakning och vägstumpar som skurits sönder av den väg som skär rakt genom området. Men den vägen är inte till för andra än israeler. Jag kände också hur otroligt krångligt livet var för den gravida mamman som bytte blöjor och styckade kyckling under scoutlägerliknande omständigheter men inte en mysig vecka utan varje dag, året om. Och barnen som föstes till skolan av en militärjeep för att de inte kunde gå den korta vägen i fem minuter utan måste ta entimmesomvägen för att undvika beskjutning från bosättarna. Jag förstår - och ändå inte. Jag förstår att detta får pågå år efter år. Avancerad aparheid. Det kan fortgå "because a good mans evil is to do nothing". (Mandela tror jag det var som sa det). Men tänk hur starkt hoppet ändå kan vara - man räknar med att det föddes 70 barn varje natt i Gaza medan bomberna föll! Länge leve livet - men måtte vi förbarma oss över de hoppfullas hopplösa livssituation! .... Om jag nu ger dej två exempel på vad jag kan göra så kommer du alltså på ett eget! Ge pengar till biståndsorganisationer du litar på - skriv på en protestlista,.....

1 kommentar:

  1. Ett sätt att uppmärksamma konflikten skulle vara att ta hit någon på skolan som berättar om det. Då skulle fler reagera och agera. Bara det du berättade var ju nytt för mig och fick mig att lättare kunna ta ställning.
    Och du, Bodils idé var inte dum. Ha dé / Nina

    SvaraRadera