Sände iväg den yngste sonen på tågresa med otrolig Traderafyndad biljett á 26 kronor till Uppsala. SMS 08.15 "tåget stannar inte i Tierp" , 13.15 "åt vilket håll ligger Tierp". Då slår reptilreaktionen till, rädda avkomman och det fort! Ser honom pulsande i snö vid banvallen. Övergiven och i fara.
Just med yngste sonen har det sin förklaring och historia. Familjen var på tältsemester, anhalt Göteborg med hustält som anslöts till folkabussen men just denna natt var bussen ställd utanför. 03.06 vaknar jag med ett ryck, sonen, då 1,5 år, är borta, finns inte i någon sovsäck eller bredvid någon känd. Ute ur tältet börjar jag systematiskt gå i fyrkant och leta medan faderna rusar till receptionen för polisanmälan och larm. Jag hinner förstå hur det är att mista ett barn och ser min framtid som ett evigt sökande i lamslagna banor, en förtvivlans insikt att han inte finns i mina armar längre.
Han ligger dock i receptionen och sover, upphittad vid toaletterna av en dansk tältare. TAck du okände. Dagen därpå var Lisebergsbesöket en vånda, jag höll krampaktigt i alla fem. Det blir aldrig lika lugnt längre.
Att få barn är att utöka sin sårbara yta - sa någon kloking. Alla fem har i korta sekvenser varit borta, döda, förolyckade, försvunna eller i min fantasi ( och ibland i verklighet) stått där i mörkret och varit övergivna - och tigrinnan tror att hon rår för och kan rå på det farliga. Men tänk, det har alltid, hittills funnit någon "snäll dansk" där, det finns tillfällen då han till och med varit i min skepnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det är så sant det du säger. Hur många gånger har man inte tänkt otäcka tankar om vad som hänt de små telningarna innan man fått klarhet om var de befinner sig eller fått svar på mobiltelefonen som ska vara en trygghet när de är borta. Dessa tankar tenderar att komma oftare ju äldre barnen blir, kanske för att deras omvärld har utvidgats. Någon annan klok sa; små barn, små bekymmer. Hoppas det ordnade sig för din son.
SvaraRadera/Nina
Ja du mamma, allt gick ju bra. Han sitter här framför mig och ser välmående ut. Nu ska vi ut å njuta av det fantastiska solskenet som skiner över ett för tillfället vackert, snötäckt Tierp. Kram
SvaraRaderaJa jag känner inte så många danskar men vissa påstår att de är sängrökande alkoholister. Hursomhelst verkar de ha bra koll på barn. Drar mig till minnes då ett bekant par var halvägs upp med bilen på färjan Danmark-Sverige då en ilsken knackning hördes på rutan. Det var en dansk kvinna med lätt fördömande blick och parets tvåårige son på armen. En snabb koll i baksätet bekräftade att "ja, vi råkade glömma bort honom".
SvaraRaderaTack och lov för dansk moral som allbäck sa efter 3-0 segern...