Tal som aldrig hölls, sånger jag aldrig framförde, inviter som aldrig vågades fram - frågan är om de ska ångras eller om jag ska vara tacksam för att de stannade inom familjen, typ.
Jag satt en gång i en blå Mercedez och skulle försöka bli ihop med en ung man som väckte varma känslor i mej. Han vågade inte - då. Tre år senare gjorde vi ett nytt försök - mer handfast den gången - då var det försent men ledde i sin tur till att jag vågade skriva ett brev till en stor kärlek som sen visat sig vara mitt livs trisslott. Han vågade svara på inviten. Det blev av....
Men allt som inte blev av är inte förgäves; det man tänkt gör en klokare, det som en gång formulerats kommer till användning i någon form, någonstans. En kärlek som känts finns kvar som en värme och en kvalitet resten av livet och den människan som varit ens mål kan ju ha mått bra av att känna sig omsvärmad och föremål för kärlek, fast de sällan fått veta, bara ana.
Insändare på listan: organisation av hemtjänst, gratis lokaltrafik, afrikansk sexhistoria, samåkningsföreningen x-et, gästnattsorganisation i Sättna, cykelverkstad i Kovland, äldreboende med vedhög, datasal och musikverkstad, - vilka har du på gång? Insändare alltså?
Jag kunde väl i alla fall ringa till radion!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den om varför studenter inte har någon studentrabbat på kollektivtrafiken i studentstaden Uppsala, den om att det är konstigt att manfår bättre betalt för halm än för spannmål, den om mina föredetta-icke-avskedade lärare utan jobb och om hela nedläggningen av min utbildning och flyga lärare från Umeå istället-grejen med flera. Det var ju iaf bra att du skrev det där brevet, annars hade inte ens blivit en bloggkommentar skriven från min sida. KRAM
SvaraRadera