Kaffe på säng igen

Inte hjälper det att blogga om kaffe på säng, ikväll blir det till att förverkliga drömmen själv. Jag tror att den önskan sitter djupt. Ett barndomsminne var att pappa kom på söndagsmorgonen med mjölkglas placerat i en djup tallrik och så en vetebulle. Då hade han varit i lagårn och kom in och överraskade oss så. När mjölken var urdrucken så lekte han storälgen vilket bestod i att han nästan trampade ihjäl oss när han kom och gick i storskogen på alla fyra, vi skrattade oss harmynta och skrek så det hördes lång väg. Kul minne - inte underligt att man försöker dressera både servitör och storälg.
Denne lekande far ska nu komma hem och igår var det stor ommöblering för att göra plats för en skadad hjälte ( en prövning för mors huvud och syskonkärleken). Nån storälg är han inte just nu men tar sig fram med ny höftkula och spik i lårbenet - en riktigt stabil konstruktion som det verkar. Men det svåra nu är att han får träna sig i att få tillbaka det som han överraskade oss med som små. Mamma får ge tillbaka alla kaffen-på-sängen och vi andra får omvänt leka storälgen med hans ben som behöver träning. Det kan nog bli lika kul - skratt och skrik kan väl vara bra påhejare i träning såväl som lek.
Bertil i Solum sa en gång: om man ska ta reda på hur bra man har det ska man besöka nån som är sjuk. Det är ett gott råd.
Dagens föreläsning om självkänsla gav ett annat råd: du måste ha rätt att må bra utan att tänka på alla som inte har det så bra som du annars orkar du inte ge ut av det som ditt må-bra-ande genererar, jäser över din degbunke. Mycket tänkvärt och klokt sa hon, Jaana Söderberg, rekommenderas om ni ser henne i krokarna. Hon tog flera gånger exempel på hur bra vi var på saker när vi var små (ta emot beröm, se nöjt på sig själv); kunskap som livet liksom slipat bort. På en tavla här hemma skrev Kicki Nyhlen en gång:
Ty barnen är mer mina skapelser än de vuxna
De har ännu inte blivit förstörda av livet, Det jordiska
Och bland alla är de mina tjänare, Framför alla
Och barnens stämma är renare än vindens stämma (Charles Pequy)
- Fika på säng och äl(g)skogslek för oss närmare barnet vi en gång var.