Morgonidyllen

tidig morgon går jag ut för att förstärka i lagårn, möter korna med att öppna stängslet så de kan komma in. Det är magiskt vackert i hagen, lite dimma och morgonskymning och så står de stora djuren där och tittar storögt. De rör sig inte förrän jag vart och bytt om från fleece och foppatofflor till overall och stövlar. Sen kommer de in med höstlunk, jag får böna och be och skälla för att de ska komma in nån gång. Framåt åtta sitter vi på stocken utanför lagårn och dricker kaffe, maken och jag och då känns livet varmt och enkelt. Hur skulle det vara här utan dessa djur, utan denna levande produktion. Lugnare, billigare, vilsammare och kanske kan idyllen bjudas ur andra moment än just mjölkning och kor. Men det är svårt att tänka sig hur det skulle vara?
Idyllen innehåller också att njuta av ringblommeraderna, se att morötterna växt otroligt sista veckan och att solrosorna växer och blommar ikapp. Tänk vad fåglarna ska bli glada sen i vinter för detta enorma fågelbord. Kanske är skörden övermäktig, åtminstone om den sitter så hårt fast som morötterna gör just nu. Ändå är den trötta kroppen i färd med att planera nästa års grödor. Då ska det inte vara struligt i rabatterna, då ska jag hinna först, inte överraskas av det enorma gräsväxandet, perennutbredandet och trängselplantering. Nej då ska det bli ton i ton, etage och variation. Gör för säkerhets skull en skiss - var förvarar man den för att hitta den i vår? Vet nån? På samma ställe som dahliaknölarna och pelargonerna som ska vattnas varannan vecka under vintervilan . OK, bara så jag vet.... Men hoppet är nog min största talang - det kan gå, det är möjligt.