Livets skifte

Är hösten den vackraste av årstider? Tänk att när det blir höst så är det som att den är vackrast och bäst. Det luktar så gott och blommar och bär frukt så det bågnar i landen. Hinner inte med broccolin som blommar innan jag kan förvälla den - men hönsen blir barnsligt glada för blast och blom. Som korna när de får äpplen eller purjolök - de ser ut som lyckligt barn vid paketöppning.
Men hösten som symbol för livet är väl så lagom kul och bringar mig just nu till nattvak och passning som jag inte haft sen barnen var små eller hundvalpssommaren med Jessie. En 54-åring klarar det sämre än jag minns att jag gjorde då. Kunde amma flera gånger per natt och ändå va pigg och påhittig dan efter - men man glömmer väl fort hur det var egentligen, Jag ska fråga barnen vid tillfälle..........
Men att va mamma till sin pappa - det är svårt och en livsomställning i sig förutom sömnruckningen. Det är lätt att se det sjuka, skadade istället för allt det friska och starka som kan komma tillbaka. Egentligen är det väl våra orealistiska förväntningar som ska bearbetas - livet kan inte pågå oförändrat. Om detta går in i våra hjärnor- ja då blir hösten vacker, till och med den "grå, gryende morgonen kan ge hopp om en serie av möjliga dagar av arbete. Det kan gå. Det är möjligt" tröstar Sonnevis diktord.