Jag måste bara flagga för dotter Anna-Karins blogg- en underbar skapelse full av fantasi och lekfullhet. Jag är mycket stolt och glad! SE HÄR: http://ankaniplankan.blogspot.com/2009/09/vav-manga-det-blir-kul-till-slut.html. Tänk att få ha henne i slöjd!
Igår var vi på föreläsning med fantasin och lekfullhet som tema. Pedagogerna på Stjärnans förskola berättade om sitt långa tema Staden -och, tja Sundsvall blir sig aldrig likt igen när jag fått se barnens foton och deras skapelser som inspirerats av ständiga besök i stan. Bara komma på tanken att gå på utflykt till "STAN" - man ska ju gå till skogen enligt en samstämmig förskoletradition. Men här tog de fasta på att de bor i stan och att det finns mycket att lära och inspireras av - och då hade de inte ägnat sig alls åt affärer och restauranger. Jag hörde Cornelis sjunga: Det sjunger några ungar på Karl-Johan. De sjunger starkt som bara ungar kan. ... så länge det finns ungar så finns det hopp. Ja, sannerligen, de kan tänka fritt och skapande. Jag måste ge mig ut i tjyvlyssnandet igen! För precis som i visan så känner jag mig bakom lås och bom, här i mitt hotell. Vi skulle behöva några fyraåringar som med friska ögon kan hjälpa oss i beslut inför framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar