Önskningar som slår in

Jag fick kaffe på säng, halv sex på morgonen! Det var underbart, tro mej. Underbart var också att skugga en sexåring på ICA. jag hejade på hans mamma som jag bara känner så där på ryggen, hon visste inte vad jag hette och det var ju svårt att kamouflera det när han oavbrutet frågade vem hon hejat på. Jag tog diskret mjölkdisken före frukten - men sen skuggade jag honom, Han hann med tusen intressanta frågor på väg genom ICA. "är 1000 cocacola mycket" är korv som man äter levande" - jag bara förstår att man slutar lära sig saker när man som jag går igenom ICA utan att ställa en kritisk fråga. Mamman ljög så mycket hon för publikens skull kunde göra men sonen var nöjd. Sen är det där med deras kinder - oemotståndliga och jag skulle vilja spara en sån kind till kalla dagar och ensamma stunder då hoppet om mänskligheten sviktar.
Vi såg film om barnmisshandel idag och då skulle kinden behövts. Oj, oj, tänk om vi missar någon liten som blir slagen. Vem är det som ruskar sin lille så att hjärnan slås mot skallen inifrån eller skapar slagmärken vid örat eller slår för att en treåring sängväter. finns det ett barn som förlåter det? Kan hon glömma hur ont det gjorde, hur rädd hon var? Vi måste veta, lyssna och ta in det fast det känns tungt. Men kunskapen ger klokhet - att både ingripa när nån far illa och krama egna barn så det aldrig vill slå nån. Bara ge kaffe på säng och infria önskningar och förhoppningar. Hoppet behöver också tränas och fyllas på!