Advent är mörker och kyla och ljus

Äntligen är de på plats, både stjärnor och ljusstakar och en del vitare varianter av julblommor. Då fick jag via radion rådet att sitta ner en stund varje dag fram till jul och njuta av det fina i advent.
" Bara njuta och ta det lugnt" - är ett tidens mantra, sägs liksom i onödan, för det är inte alls läge alls för att ta det lugnt. All anledning till oro, febril aktivitet, brådska och hektisk tid.
Några av de 50 000 som blir utförsäkrade 1 januari finns nära mej, när julhandeln slår rekord så kommer den gamla sanningen att 1 miljard av världens befolkning svälter eller näst intill, när de rapporterar från krigshärdar runt om på klotet så får vi veta att en av de effektivaste metoderna är att använda kärleksakten men med våld och hot som drivkraft, inte lust och längtan och värme.
Då tänder jag stjärnorna, sjunger med i adventssången och vågar hoppas trots att det verkligen inte är läge för det heller. Men det trotsiga hoppet om ljus, värme och framtid hålls vid liv när tusen och ännu tusentals hem lyser ikapp. Tänk så många varma händer som ställt i ordning för denna helg. Inte gör vi det i onödan! Inte gör vi det bara för att det känns tvunget och som en av alla måsten. Nej vi gör det för att det fyller ett stort behov och blir till en hoppets ljusslinga genom världen. Måtte det nå den som bäst behöver det.
När vi njutit, slappnat av, vilat och ägnat oss åt oss vår egen mysiga vrå i världen, ja då kan vi nyhoppfulla gå ut och göra nytta i en värld som behöver dessa varma händer och skapande ögon.
Vad gör du själv - kan du väl fråga efter denna "predikan"? Ja, idag vaccinerade jag mig mot svininfluensan, ingen reaktion än så länge. Jag köpte korv av Kennethklubben (osannolikt sällskap förresten) Ikväll satt vi kodurare och planerade med skratt och penna inför den ljusa vårkvällen Valborgsmässoafton. Så smått och ändå hoppfulla steg.
Vi läste i kyrkan idag om paraden i Jerusalem då en stor karl rider in i huvudstaden på en liten åsna. Några veckor längre fram ska vi läsa om ett nyfött barn. Båda bilderna talar om att det är i det lilla och nästan komiska som hoppet kan finnas, ja kanske till och med i en ljusslinga formad som en ren, i en trädgård i Timrå.