Ibland undrar jag hur lite som behövs för att glädja en annan människa. Det är osannolikt hur glad jag blev när jag fick en parkeringsbiljett av en medtrafikant vid sjukhusparkeringen. Glädjen motsvaras inte av värdet på parkeringsavgiften (10 kronor) . Nej nåt annat är det - bara det att nån orkar öppna munnen, besvära sig med min kontakt i flera minuter och sen står där med osäkerheten; ska jag ta emot fem-kronan eller bara bjuda? Jag har slutat erbjuda mitt kramade mynt, det blir bara pinsamt. Nej, Saras pappas ordspråk får gälla som huvudregel: skriv upp det på snön och låt solen signera. Man lovar liksom i tysthet där på parkeringen att man ska skicka denna godhet vidare, någon gång, någonstans, till någon annan och gläds åt det hoppfulla i det.
Och just nu blev jag så glad när Matte kunde sin Rysslandsläxa och sen sopade av åt mej ( d.v.s. bytte om, gick till lagårn och jämnade ut på kossornas matbord, kollade den nyfödda kalven, skrapade bort en del smuts och sen släckte godnatt åt madamerna).
Det som är än mer tankeväckande är hur lite som behövs för att på andra sidan sänka en människa. Jag tror, om det gick att mäta, att det behövs mindre för detta än det behövs för att glädja, och då var det ändå så försvinnande lite. Jag ska tänka på det nästa gång jag ringer och klagar på IT-service, bussturerna eller annat ändamål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att du blir sååå glad av läxkunnandet,sånt värmer ju:) men du,sen har han väl en väldigt kunnig mor oxå va:)? Tänk och få ha en sån tur eller att kunna hjälpa sitt barn som du kan hjälpa de dina med tanke på "allt du kan om typ allting"!:)))Jag är iaf mycket imponerad:))Lite av min syn på dig...:)
SvaraRaderaHar du sett filmen "Skicka vidare"?
SvaraRadera/Nina Lindberg
Vilken heldag den lillbrodern verkar ha haft, kul! Nej, man ska va snäll jämt.
SvaraRaderaOmtanke om andra ger en känsla av välbefinnande. Att få en parkeringsbiljett visar ju att lite kan ge mycket.
SvaraRaderaDin arbetskamrat