Det känns bra nu

Det finns en rap-låt som rullar på Det känns bra nu, pengar rullar in, det känns bra nu. Det var värre förr, det känns bra nu...Ibland vet man inte hur det kan bli bra och hur det kan gå tokigt. Efteråt ser man det klart och vet att nästa gång så, då ska jag inte göra så här. Men i förskott?
Så här efteråt blev den mångkulturella festen en skön och rolig tillställning, massa god mat, vi delade med oss av våra bakgrunder och våra glädjeämnen i traditioner och historia.
Fick vara med om den klassiska filmscenen när den osynliga tjejen plötsligt stiger in som en förvandlad, ankungen till svan. En mycket skön dam klev in i vårt klassrum och vi blev hänförda och tysta över fembarnsmamman ( obs inte jag!) som genomgått förändringen; tysta åtminstone för en sekund. Samma dam berättade om sitt land; folkdräkterna, maten, språket och sångerna. Hon hade med dräkterna på en docka. På frågan om hon hade någon dräkt svarar hon med stor sorg: Den brann upp i kriget. Då stannade världen och vi förstod tydligt hur oerhört priviligerad den är som har folkdräkten i garderoben (visseligen både urväxt, missklädsam och stickig) och minns kulturen som vackra ängar och midsommarstång.
Så här efteråt blev avskedet från mina 21 underbara, roliga, stimulerande och läraktiga elever en fin dag, men så sorglig och så tomt det känns. Vi har varit som i en kupa tillsammans detta år, de har varit mitt fokus och mitt bryderi. Så många OJ i olika varianter som de givit upphov till. För det mesta har jag överraskats och hänförts, och inte så sällan våndats och vredgats; men oberörda OJ har inte funnits med. Nu släpper vi iväg dom med ett varsamt och lite skräckslaget OJ - hur ska det gå? Order till ett skakigt arbetsliv; ta väl vara på dom, de är värda all respekt och tillit, de ska tas emot som de oerhörda tillgångar de är! De kommer snart på bild i tidningen - lägg en hand på dom och välsigna dom!