Moliere på Ållateaterns vis

Ikväll fick jag vara med på en magisk föreställning, Den inbillade sjuke av Moliere i Ållateaterns tappning. Det har sin historia att jag finner den magisk för jag har i Stanleys vardagsrapporter följt hur de arbetat sig in i 1600-talets Frankrike och teaterformen Comedia delArte. De spridda delar, ibland obegrípliga för både S och mej, sattes ikväll ihop till en helhet. Egenkärlek, girighet, beslutsamhet och vänskap vinner ett kärlekens pris till sist och det hela slutar med en ljus och jublande final. Ni som finns i närheten - gå dit och se den!!!!! Skratt och gråt utlovas och dessutom stora bitar av skönhet, sinnesupplevelser och fantasibeundran.
En särskild rad ska ägnas åt Stanleys sång - den är inte lik någon annans och den får en att ana att det finns många dimensioner kvar att uppleva. Det är som att hans allra bästa språkuttryck här får blomma i sin fullhet och då når han längre än ord och andra märkvärdigheter gör.

Mina elever har nu gått på sommarlov (lätta puh hörs här) och innan vi skildes åt fick jag både knytkalas, vackra ord och present. Innan dan var slut så fick jag också se Christers 34-åriga komvuxgärning ända i en succeartad sorti. Sen fick jag en vacker pelargon - vilket jobb jag har!
Det där med fattigdomen blir en annan dag. Nu ska jag sova så jag kan göra rätt för lönen i morgon också.