Säg inget till min pappa

Om jag får be mina läsare om en tjänst så är det att ni inte behöver tipsa min pappa om denna blogg. I Gårdtjärn ( och säkert överallt annars också) finns det många ord för att tala. Alla benämningar innehåller också en värdering av det sagda, typ skvaller är mer negativt än informera. Kallprata, tokprata, surrn, ackedera, pjallra och en rad andra ( kommer ni på fler?). Detta skulle gå under rubriceringen "pjaller" och det är synonymt med det som ett barn säger när man är ute och går dvs lite osammanhängande och yrt prat som, om man är välvilligt inställd till barnet, är mycket gulligt och intrressant annars ( om det är annans barn) avfärdas ungefär som vindens sus.

Man skulle inte göra saker i onödan. Inte gå bort och kallprata mitt på vardan, inte pjallra vid matbordet när de vuxna skulle höras och prata, inte jaga en fotboll när det fanns arbete att utföra för samma energiåtgång, inte åka till stan utan viktiga och snabba ärenden. Det sitter i kan man säga. Och jag är fortfarande rätt känslig för pappas beröm eller underkännande - eller rättare sagt jag bryr mig inte om det för att jag är vuxen och bestämmer själv, men ändå sitter det där; vad skulle pappa säga om han såg det här?
Det värsta är att jag ofta har fel om min pappa - han är visserligen konservativ men uppskattar och berömmer mycket av det som jag tror han ska underkänna. Så varför inte - visa pappa min blogg! Men jag gör det inte.....( Vi gjorde turen igår kväll - de små gröna stråna har kommit upp på varenda åker. Den fascinationen som han visade då kan aldrig nåt på Internet slå, jag lovar)